Dödshot

Undrar vart de har hört de där kommentarerna? Vissa barn får ju tyvärr höra sånt hemma av äldre syskon eller störda föräldrar , och tar med sig det till skolan och lär de andra barnen att säga så. 
Min lillebror blev utsatt för sexuella övergrepp när han var 8 och nu kan han säga såna saker, som att han vill dö och sånt, men det är nog för att visa att han mår så dåligt som han gör.

Har inga egna barn, men jag skulle nog förklarat på ett lugnt sätt att såna dumheter vill jag inte höra, man får inte säga sånt.

Kanske inte funkar, men en bra början. Varje gång de säger sånt så visa att det är fel, utan att skrika om det,  kan ge fel effekt om det är reaktion de är ute efter. Har flera småsyskon hehe , så vet iaf vad som funkat en del för dem :) Men alla barn funkar ju olika så :)  

Ja, att förklara lugnt är ju det bästa och det har jag också gjort gång på gång. Men inte har det hjälpt! Nu känner jag att jag aldrig vill höra sådana uttalande mer, har helt enkelt fått nog! När jag var liten gick gränsen vid de gamla hederliga "helvete" och "fan" men nuförtiden ( "nuförtiden"- jag låter som en riktig gamling) så kan barn säga hur hemska ord som helst, det finns liksom inga gränser längre. Och att höra mitt barn säga att han vill ta livet av sig - för några legobitar... Nej, botten är nådd! Jag vill inte ha det så här längre!

Förstår att det måste vara jobbigt, det skär i hjärtat att höra min bror säga såna saker. Har du frågar barnet om den vet vad det betyder? Hmm försöker tänka hur jag skulle göra, fråga nästa gång om han vet vad det innebär, säger han ja så¨skulle jag nog säga att när man tar livet av sig så lever man inte mer, då får man aldrig träffa sin familj igen, inte sina kompisar, eller annat kul han gillar, och alla han känner skulle ju bli så ledsna. 

Eller säga till på skarpen, låt barnet vara på sitt rum varje gång han säger nåt sånt, det är ju ändå "illa" och du vill inte höra sånt, och var bestämd och visa att om du säger sånt så blir det rummet.

Du kanske har provat allt jag skriver men vill försöka hjälpa. :P  

Faktiskt har jag inte frågat dem om  de egentligen vet vad det betyder när de hotar med döden. Kanske är allt deras prat om döden en önskan om att få veta mer om den fast de inte riktigt vet hur de ska uttrycka denna undran. Jag har nog varit ganska vag i min förklaring om döden, då den ju är skrämmande men jag bör nog prata mer med dem om den. Det känns ju som en väldigt självklar sak egentligen.Tack för hjälpen! 

Ingen fara , glad ifall jag kan hjälpa :) 

Det finns visst unga barn som vill dö, så hade jag varit dig hade jag kontaktat BUP direkt för ditt äldsta barn. Det är HELT onormalt att han säger som han gör tycker jag. Har aldrig hört någon säga att deras barn säger så, utom ett barn, som har flera diagnoser och syndorm varav ett är just en diagnos som många tar livet av sig ifrån som vuxna. han går hos BUP.

jag tycker aldrig att man ska vifta bort om ett barn säger så. De förstår inte vidden, men de vet ju att man man inte kommer tillbaka när de är så stora. Jag tror han mår dåligt för något.

 

Så din ygste..... det låter inte heller normalt, och hag har aldrig hört det heller. Du får väl säga att han inte får säga så helt enkelt, för du vill inte höra det. Men är han normal i övrigt, kan koncentrera sig, inte aggressiv osv

 

 

Men en femåring som "dödshotar" är väl inte tecken på någonting onormalt. Ett så litet barn efterapar ju allt vad andra (större barn) säger och testar vilken reaktion föräldrarna har att erbjuda för detta nya uttryck. Jag minns själv hur jag och mina kompisar lekte "indianer och vita" när jag var barn och då brukade vi "hota" varandra med döden (vilket min lillasyster snappade upp). Min femåring har också "dödshotat" mig ett par gånger, sedan tappade han det "intresset". Jag förklarade bara för honom att det var väldigt ledsamt att höra att han ville döda mig eftersom döden innebär att man somnar och aldrig mer vaknar. Nu testar han andra saker istället , tex svordomar. Men han testar även trevliga uttryck som "mamma jag älskar dig",  "vilken fin klänning du har ". Jag vet inte, jag tror bara att femåringar saknar insikt om vad döden är och även om det låter obehagligt så är det ingenting konstigt eller fel på barnet när de uttrycker sig så "brutalt". Men hur det är med nioåringar vet jag inte. Jag tror att det är någonstans i 9-10 års åldern som man verkligen börjar få en realistisk syn på vad döden är. Men samtidigt kanske de slänger ut en sådan kommentarer som att "jag kan lika gärna ta livet av sig "utan att mena det alls. Vad säger din nioåring när ni pratar om det? Har du förklarat hur du känner när han säger så?

Jag undrar om ett barn vet vad det innebär att dö. Det är klart att små barn kan må dåligt och ha ångest och sådär men de flesta vill ju inte dö, de vill må bra. Jag tror inte det handlar om att de vill dö faktiskt.

Det finns ju unga som tar livet av sig. kanske inte som 9åringar men som 13-15 åringar....

Inte ens vuxna vet ju säkert och är överens om vad döden innebär, så självfallet inte en 9åring heller. jag bara sägar att jag inte hade ignorerat detta. Jag tror inte det rä vanligt att häva ur sig det utan att mena något alls, även omd et säkert händer. Jag tycker att man absolut att man ska kolla upp detta med BUP, så det inte är så att han mår dåligt.

Jahaja okej gött mos.

Jag har en 6-åring som varvar "jag vill inte finnas mer, jag vill dö" med "jag ska döda dig" eller "jag vill döda XX (lillasyster eller kusin tex)". Jag tycker också att båda varianterna är jättejobbiga att höra. Min bästa vän som har 3 barn äldre än mina säger dock att alla hennes gått igenom faser i ungefär denna åldern när de till och från kände att de inte ville leva längre, så jag tror inte det är helt ovanligt. Men det betyder ju inte att de inte menar något alls, någon slags frustration försöker de ju förmedla.

Jag vet att min son har det lite kämpigt med mycket motsridiga känslor pga en pappa som har väldigt bra och VÄLDIGT dåliga egenskaper och som efter separationen för ett drygt år sedan mordhotat både mig och mina föräldrar gånger flera, även i indirekta ordalag via barnen (vilket pojken tolkade just som mordhot). Alltså har han mycket frustration i sig och också en på området väldigt dålig förebild... 

Jag är övertygad om att det inte hjälper att skälla på dem för detta (även om jag också blir arg ibland när tålamodet tryter). Tror vad de behöver snarare är bekräftelse på att vi älskar dem no-matter-what. Och som någon nämnde behöver de bli påminda om hur många som faktiskt vill att de ska finnas, tror också de behöver bekräftas i sin känsla - det är OK att vara arg (men inte att säga att man ska döda någon) och det är normalt att ibland vara så ledsen att man en liten stund tror att man inte vill finnas. Annars riskerar man att lägga på dem skuld som bara ökar frustrationen = ond cirkel.

Vi har redan en stödperson pga situationen med pappan, att blanda in BUP känner inte jag behövs just nu. Är du orolig är det ju aldrig fel att ringa och rådgöra med någon på BUP dock. Hoppas ni snart mår bra allihop. Styrkekram!

Jag tycker det är svårt att hitta en balans mellan att förklara hur allvarlig den där hotelsen faktiskt är och att inte skrämma upp barnen inför döden.
Om man säger något i stil med "om man dör försvinner man och kommer aldrig någonsin tillbaka...". Om sedan en närstående dör så önskar man nog att man inte tagit i alltför mycket.