Dödshot

Jag har en 6-åring som varvar "jag vill inte finnas mer, jag vill dö" med "jag ska döda dig" eller "jag vill döda XX (lillasyster eller kusin tex)". Jag tycker också att båda varianterna är jättejobbiga att höra. Min bästa vän som har 3 barn äldre än mina säger dock att alla hennes gått igenom faser i ungefär denna åldern när de till och från kände att de inte ville leva längre, så jag tror inte det är helt ovanligt. Men det betyder ju inte att de inte menar något alls, någon slags frustration försöker de ju förmedla.

Jag vet att min son har det lite kämpigt med mycket motsridiga känslor pga en pappa som har väldigt bra och VÄLDIGT dåliga egenskaper och som efter separationen för ett drygt år sedan mordhotat både mig och mina föräldrar gånger flera, även i indirekta ordalag via barnen (vilket pojken tolkade just som mordhot). Alltså har han mycket frustration i sig och också en på området väldigt dålig förebild... 

Jag är övertygad om att det inte hjälper att skälla på dem för detta (även om jag också blir arg ibland när tålamodet tryter). Tror vad de behöver snarare är bekräftelse på att vi älskar dem no-matter-what. Och som någon nämnde behöver de bli påminda om hur många som faktiskt vill att de ska finnas, tror också de behöver bekräftas i sin känsla - det är OK att vara arg (men inte att säga att man ska döda någon) och det är normalt att ibland vara så ledsen att man en liten stund tror att man inte vill finnas. Annars riskerar man att lägga på dem skuld som bara ökar frustrationen = ond cirkel.

Vi har redan en stödperson pga situationen med pappan, att blanda in BUP känner inte jag behövs just nu. Är du orolig är det ju aldrig fel att ringa och rådgöra med någon på BUP dock. Hoppas ni snart mår bra allihop. Styrkekram!