Vi med explosiva barn!

Har en son på 11 år med ADD som är väldigt explosiv och har i perioder dagliga utbrott. Hos oss är temperamentet/humöret absolut inte ärvt då jag är extremt lugn, har långt tålamod och använder mig av lågaffektivt bemötande. De andra syskonen är lugna och välanpassade individer. Pappan har i långa perioder inte varit så närvarande i barnens liv av hälsoskäl. Även han har gott tålamod och är en bra förälder när han väl klarar av att umgås med barnen.

Det bästa man kan göra med dessa barn är att stå ut och försöka hålla sig lugn. Visst tryter tålamodet ibland och man tappar både tålamod och den lugna linjen, men då får man ju räkna med att barnet börja skrika ännu mer och uppför sig ännu sämre. Och börja om. Och så håller det på..

Har dock lagt märke till med min egen dynamitunge att ibland behöver jag höja tonläget en aning för att nå fram. Inte tappa fattningen och inte skrika utan höja tonläget för att visa att gränsen är nådd. Kan prata mig blå i låg ton utan att han reagerar när dessa stunder kommer.

Det är extremt krävande att ha explosiva barn och jag lyfter på hatten till alla andra föräldrar med dessa barn. För alla är tvungna att kämpa mer än någon som inte har dessa barn någonsin kan förstå. Ska bli intressant att se vad det blir av ungen när han blir större. Har inte så höga förväntningar i skrivande stund men vi har några år på oss att kivas, diskutera, uppfostra, bråka och gnälla här hemma ännu innan han är vuxen och ska vara redo att stå på egna ben :D