Se hit du som é träningsnarkoman som blivit gravid gm provrörsbefruktning....

Jag har också funderat på detta - men man ska väl kunna träna i samband med IVF lika mycket som om man blev gravid på naturlig väg? Eller vad är skillnaden?
Mina tankar - utan att egentligen veta är att springa osv går bra, men man ska undvika tunga lyft, ridning och andra kända saker som gravida inte ska göra.
Vore intressant att veta vad läkarvetenskapen säger om detta.
/n

På info-mötet nämnde läkaren att det var helt okej att träna, men om man tränar alltför hårt (=varje dag) som kvinna så finns risken att man inte blir med barn - vare sig naturligt eller med IVF.

I samband med ET frågade jag läkaren om detta och hon rådde mig att ägna mig åt cykling, simning och promenader, (dvs motion som rekommenderas för gravida) men inget tyngre än det och ingen lagsport med knuffar och slag eller risk att falla. (Det senare kanske mest för att man inte efteråt ska behöva undra om det var pga av det som man inte blev gravid.)

(Om jag nu minns rätt.)

Jag låg i alla fall på soffan i stort sett hela ruvartiden för jag blev överstimulerad och kunda knappt röra mig. För mig funkade det dock bra. Vår son är 5 1/2 månad.

Vid min ET sa sköterskan att jag gärna kunde gå på spinning eller liknande redan nästa dag men det kändes inte rätt. Så jag promenerade i nån vecka- inbillade (?) mig att lätt motion ökar blodgenomströmningen, vilket är bra för livmodern.

När jag väl var gravid cyklade jag utomhus flera mil vissa dagar men struntade i spinning och aerobics- ologiskt som bara den. Gick sedan power walks och på lätt gympa.
Det sägs ju att man ska kunna leva som vanligt men man är ju nojjig som ivf-tjej...

*hand upp* Här en till tränings-freak *ler*
Jag har sportat på low-speed ända fram till dagarna innan ET, då magen vart svullen och lite öm för stötar. Under ruvningen har det vart mest promenader, men lite lätt-träning annars också. Försöker undvika "extrema" lyft och ansträngning, som dr. rek. samt bad i badhus. Annars ska det va enbart pos. att hålla igång för blodcirkulationen i livmodern, som är positivt. Spraytiden skulle jag inte stå ut mentalt utan att träna alls, pust, behöver avreagera mig (och skona mannen)! Men nojjig, det är jag med, men inte mer som första IVF-gg. Tror ändå att det avgörande är embryots förutsättningar, och att allt övrigt synkar... Men, ngn som vet mer?
Babe

När jag frågade på kliniken (HS) sa de att träning inte ska inverka. JAg skulle göra som jag själv kände. Fanns det risk att jag skulle förebrå mig själv skulle jag låta bli, annars träna som vanligt men kanske undvika extrema ansträngningar (ex. maraton).

Jag tränade inte så mycket efter förra ET, kanske mest för att jag var rejält öm. Den här gången ska jag kanske köra lite mer. Jag mår bättre när jag tränar och då borde det ju verka trevligare för pyret att stanna. Inte helt logiskt kanske men jag tror även att det ökar cirkulationen och jag har väldigt dålig blodcirkulation så det är nog bara positivt.

Vad jag vet finns det inget rätt eller fel i den här frågan. Det gäller nog att hitta det man själv känner är rätt.

PS. Jag har alltså inte lyckats bli gravid, än,
bara en hoppfull "wanna-be" på försök nr. 4.

Har också funderat på det där...

Min tro efter att ha funderat är att bortsett från infektionsrisken efter ÄP så är man som alla andra som blir gravida på naturlig väg. De rör på sig och lever verkligen "som vanligt". Jag tror att det är embryot och slemhinnan som har betydelse. Inte hur jag använt min kropp.
Och jag är övertygad om att jag förbättrar mina chanser mer om jag mår bra psykiskt och gör saker jag blir glad av än om jag ligger på soffan och mår dåligt.

Efter ET var jag ute och höstgrävde i landet och tömde krukor o liknande (det var i början på okt) och hjälpte sambon att klyva ved. Ordentligt kroppsarbete, men jag undvek tunga lyft som stora matkassar och de kapade vedstammarna
När vi sedan testade neg så hade jag _inte_ dåligt samvete över att jag använt min kropp.

Jag är om än inte träningsnarkoman så beroende av F&S-jympa och likn. Vid ET hade läkare avrått mig från att göra sit-ups! Har aldrig hört någon annan som fått det rådet. I alla fall gjorde det att jag inte vågade gå och träna och det var jättejobbigt.

Efter nästa ET kommer jag inte att låta bli att jympa. Det är OK även för gravida de första månaderna så länge man avhåller sig från hopp, så då tänker jag att det gäller även för mig

Jag har också hört att lättare träning går bra, men inga tunga lyft och liknande...

Men jag tror ändå att jag håller mig lugn nu när jag ska göra mitt första FET. Onödigt att chansa...
Ska nog bara ta det lugnt och slappna av med hjälp av bland annat avslappningsövningar.

Jag har en väninna som är läkare och hon föreslår att jag ska ta det extra lugnt under ruvningen, när hon var gravid tog hon det oxå lugnt. Visst att det är bra för blodcirkulationen att träna, men det kan ju även vara för mkt för den lille, då är det bäst att ta det lugnt och fokusera sig att blodet strömmar bara till livmodern.

Men visst kommer det bli svårt, jag som är van att gå power-walks minst en timme (gärna mer) om dagen, alla dagar i veckan + att jag kör pilates varje dag.

Men det skadar inte att ta det extra lugnt

Lite OT kanske, men jag minns nu att läkaren sa till mig vid ET att det var viktigt att undvika stress under ruvartiden.

Naturligtvis hade jag under den perioden några helt hysteriskt stressiga dagar på jobbet. Var nog mer jäktad än jag någonsin tidigare varit faktiskt. Och inte kändes det bättre av att jag visste att det var dåligt för chanserna att bli gravid.

Nu gick det ju bra i alla fall! Och det får mig att tro att ni som tänker leva ungefär som vanligt är inne på ett sunt spår.

Hård fysisk och psykisk belastning borde självklart kunna påverka möjligheterna att bli gravid. Men...folk blir ju gravida under tuffare omständigheter än vi lever under.

Självklart har man ju som ivf-tjej lite sämre förutsättningar från början, och vill gärna optimera dem. Men å andra sidan så är ju era kroppar vana vid träning och då borde det väl vara okej med åtminstone lättare träning.

Tina2: Förstår jag rätt i att ni blev gravida? Grattis i så fall

Jag har funderat på det där som så många säger, både läkare och vi som gör IVF.. att vi som IVFare har sämre förutsättningar.

Är det verkligen så? Ja visst, för vissa av oss, men inte per automatik väl. För många av oss så vi ju på samma punkt när väl det befruktade embyrot har hamnat i livmodern. Det är så lätt att skuldbelägga sig efter ett misslyckat försök... om jag inte gjort si eller så, och jag tagit det lungt och legat på soffan, om jag inte tänkt, om jag hade varit sjukskriven, etc. Och så begränsar man sig själv.

Helt klart att vi har _krångligare_ att bli gravida, det är dyrare, det är jobbigare och det gör ondare. Men när man väl har kommit så långt som till ET/FET så undrar jag om vi har _svårare_?

Om ni förstår hur jag menar

Utlandssvensk
Skönt att höra att man kan träna som vanligt.
Tränar 3 gång sen är det bara vanliga promenader. Undrade över detta.
Har inte börjat med IVF än börjar Feb Mars så det är spännande, pirrigt och närvöst är inte den som gillar sprutor.