Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kulturkrock med kosovoalban?

    Ons 15 feb 2012 23:48 Läst 13756 gånger Totalt 12 svar
    Anonym (nyfik­en)
    Visa endast
    Ons 15 feb 2012 23:48

    Någon som är helsvensk som börjat dejta en kosovoalban? Vill gärna veta om du upplevt några kulturkrockar, vad du tycker är bra/dåligt? Jag har nyligen träffat en jätte härlig man som är kosovoalban. Vi har setts ett par gånger, jag är jätte intresserad och blir därför nyfiken på hur ett liv tillsammans med honom kan tänkas vara.

  • Anonym (nyfik­en) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 16 feb 2012 00:16 #1

    Ingen som har något att dela med sig av?

  • Tor 16 feb 2012 01:44 #2

    jag är inte svensk och dejtar inte en kosovoalban men jag har vänner som är kosovoalban, man kan inte dra alla över en kam men dem flesta är mycket fasta vid sina traditioner och kultur och går hellere efter sina föräldrars fot.

  • Tor 16 feb 2012 01:55 #3

    Jag är helsvensk och gift med en man från Kosovo.

    Självklart är det inte problemfritt, många gånger tänker vi väldigt olika. Men det funkar och så länge man pratar med varandra och försöker förstå varandra så löser sig det mesta.

    Någonting jag vet har vart ett problem för många andra (inte för mig) är att deras män lagt mycket tid och pengar på sina föräldrar (vilket självklart är bra att dom vill hjälpa dom) men det har blivit så mycket att det gått ut över deras nya egna familj.

    Familj är otroligt viktigt.

    Det är svårt att säga så mycket.. Alla är olika. Min man försöker vara så "svensk" som möjligt men vissa saker som för mig är självklara är för han otroligt svårt att förstå. Bara en sån sak som att pussas framför min pappa, det gör man inte i kosovo, då är man respektlös.

    När vi dejtade besökte jag honom hemma hos hans kusiner. Då va bara han, en manlig kusin och hans farbror hemma. Detta hade hans farbror lite problem med, för att kvinnor kommer inte och besöker män om ingen kvinna i familjen är hemma. Men i dag kommer vi jätte bra överens och hans farbror är jätte härlig!

    Ibland åker jag iväg på kurs med jobbet. En gång åkte jag 3 dygn ensam tillsammans med en manlig kollega. Detta va oxå svårt att förstå.

    Så klart att det blir kultur krockar. Men man löser det mesta och alla är som sagt olika.

    Är din kille född i Sverige? Min man kom hit när han var 22 år, så han är inte uppväxt med "svenskt tänk". Sånt spelar ju oxå in.

  • Anonym (nyfik­en) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 16 feb 2012 03:43 #4

    Nej han är inte född i sverige, han har bara varit här i två år. Han kom hit själv men har sin faster och sina kusiner här. Jag har förstått att familjen är ytterst viktig, han har sin lillebrors namn tatuerat på armen och han skickar pengar till sina föräldrar ofta. Just nu är han i kosovo och hälsar på sin mamma som varit sjuk. Vi träffades på jobbet, han är mycket återhållsam på arbetsplatsen men betydligt mer avslappnad privat. Är det vanligt att man skaffar familj tidigt i kosovo?

  • Tor 16 feb 2012 03:57 #5

    Ja.. Där bestäms det nästan direkt när man träffas om man ska gifta sig, dom ser ingen mening med att vara sambo länge. Självklart olika hos många. Sen skaffas barn nästan direkt hos dom flesta.

    Jag gillar deras närhet med familjen och att den är så viktig, men som sagt jag vet i många familjer där det ställt till problem, för att så mycket tid och pengar går till mamma och pappa ist för fru och egna barn.

    Har lite svårt för det här att männen sitter på arslet och kvinnorna springer. Min man är väldigt bra där, han hjälper till massor med städning och matlagning. Men väldigt många gör det inte.

  • Tor 16 feb 2012 04:12 #6

    Jag är från Balkan däremot inte kosovoalban eller alban men visst traditioner finns, familjen är viktig och man någonstans bryr sig vad familjen tycker och tänker, för att man vet att familjen kommer att ha åsikter som man kommer att få höra. Det ställs inte krav men visst kan det förekomma att familjen försöker påverka med sina åsikter. Det är därför viktigt att du blir accepterad av familjen, att de inte ens märker av att det finns kulturella skillnader. 

  • Anonym (nyfik­en) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 16 feb 2012 04:17 #7

    Killen jag träffar är ung men han kallar sig själv för gubbe trots att han inte ens fyllt 30 än. Jag vet att han känner sig sen med fru och barn och att hans mamma framförallt efterlyser detta. Något som oroar mig lite är hur hans familj skulle reagera på att jag har två barn sen tidigare.

  • Tor 16 feb 2012 04:22 #8
    Anonym skrev 2012-02-16 03:57:03 följande:
    Ja.. Där bestäms det nästan direkt när man träffas om man ska gifta sig, dom ser ingen mening med att vara sambo länge. Självklart olika hos många. Sen skaffas barn nästan direkt hos dom flesta.

    Jag gillar deras närhet med familjen och att den är så viktig, men som sagt jag vet i många familjer där det ställt till problem, för att så mycket tid och pengar går till mamma och pappa ist för fru och egna barn.

    Har lite svårt för det här att männen sitter på arslet och kvinnorna springer. Min man är väldigt bra där, han hjälper till massor med städning och matlagning. Men väldigt många gör det inte.

    Det är så i Balkan men även i Södra Europa, meningen är att man ska ta om sina föräldrar livet ut. Kulturen är som sådan att en av sönerna ska ta över familjens egendom, därför förekommer det i dessa länder att en av sönerna bor med sina föräldrar livet ut. Även om jag bor i Sverige och har gjort det sedan jag var barn, jag är även av kvinnligt kön men för mig är det uteslutet att mamma och pappa en dag ska hamna på ett ålderdomshem. De kommer som äldre antingen att bo med min bror eller med mig. Detta kan nog vara svårt för en svensk att förstå och vilja leva med.
  • Tor 16 feb 2012 04:35 #9
    Anonym skrev 2012-02-16 04:22:04 följande:
    Det är så i Balkan men även i Södra Europa, meningen är att man ska ta om sina föräldrar livet ut. Kulturen är som sådan att en av sönerna ska ta över familjens egendom, därför förekommer det i dessa länder att en av sönerna bor med sina föräldrar livet ut. Även om jag bor i Sverige och har gjort det sedan jag var barn, jag är även av kvinnligt kön men för mig är det uteslutet att mamma och pappa en dag ska hamna på ett ålderdomshem. De kommer som äldre antingen att bo med min bror eller med mig. Detta kan nog vara svårt för en svensk att förstå och vilja leva med.
    Jo jag är införstådd med detta. Älsta sonen bor kvar hemma, men fru och barn.

    Det är ingenting jag har någonting emot, nu är det svårt då min man bor här och hans föräldrar i Kosovo, så ansvaret ligger på hans lillebror nu. Men hade vi haft möjlighet så hade dom gärna fått bo hos oss.

    Då har jag större problem med att skillnaderna mellan kvinnor och män, många kvinnor jobbar inte, får inte läsa vidare i skolan, får inte ärva, eller ha hand om pengar, mannen disponerar familjens pengar som han anser m.m (även om det nu börjar bli lite bättre).
  • Tor 16 feb 2012 04:39 #10
    Anonym (nyfiken) skrev 2012-02-16 04:17:44 följande:
    Killen jag träffar är ung men han kallar sig själv för gubbe trots att han inte ens fyllt 30 än. Jag vet att han känner sig sen med fru och barn och att hans mamma framförallt efterlyser detta. Något som oroar mig lite är hur hans familj skulle reagera på att jag har två barn sen tidigare.
    Ja blir det allvarligt mellan er så skulle ja ju tro att barn önskas snabbt :)

    Har en kompis som hade en son när hon träffade sin man. Det har vart en hel del problem där mellan henne och svärmor. Det gillades inte alls. Men det har nog en del med att göra att mannens familj hade hittat en albansk tjej som han skulle gifta sig med och ta med till sverige, men han dumpade henne och gifte sig med en svensk ensamstående mamma i stället.

    Men mannen har alltid accepterat hennes son och behandlat honom som en av hans egna. Men en del problem har dom haft med svärmor. Men där är ju oxå väldigt olika med vad dom accepterar..
  • Anonym (nyfik­en) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 16 feb 2012 05:13 #11

    Än så länge ligger sånt där ganska långt fram i tiden, i alla fall i min värld. Vi har bara träffats i några veckor. Något jag tänkt på är att han är väldigt uppvaktande. Inte så att han bjuder ut min hela tiden och överöser mig med smicker men han hör av sig ofta, minst en gång om dagen. Ibland för att höra hur jag mår och ibland ringer han för att få höra min röst. I måndags åkte han till kosovo, i söndags ville han absolut ses för att säga hejdå innan han åkte och i måndags ringde han innan åkte iväg också. Igår ringde han mig från kosovo för att få höra min röst och hur jag mådde. Det bästa i det är att han bara ska vara borta i 7 dagar :P

  • Anonym (nyfik­en) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 16 feb 2012 09:34 #12

    Hur ser äktenskapstrafitionerna ut? Nån som vet?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll