nytt eller gammalt skrev 2012-03-07 15:31:56 följande:
Jag har haft många samtal med min nioåring om att det ÄR så och att man tyvärr får acceptera det: många vuxna lyssnar inte på barn på samma sätt som de lyssnar till vuxna, de tycker att de vuxna är viktigare än barn, de bestämmer regler som inte är logiska för barn - och som barn får man ofta svälja förtreten för att om man säger emot blir de vuxna ändå bara arga. Även barn måste tyvärr lära sig att välja sina strider.
Vi har faktiskt en mycket bra skola, jag är rätt säker på att ni alla kan hitta liknande exempel i era skolor om ni tittar noga.
Jag tycker det är helfel. Jag tycker att gemensamma regler ska gälla alla, både hemma och i skolan, precis som på arbetsplatser...
alla ska visa lika stor respekt för alla.
Min erfarenhet är att många vuxna i skolan vill att barnen ska respektera vuxna mer än vuxna ska respektera barn. Detta förhållningssätt är så genomskinligt för barn och skapar en del av de problem vi har i skolan idag, tror jag. För idag är barnen inte rädda för lärarna som förr, som någon var inne på.
Jag tror de samtal du har med din nioåring är en del av anledningen till att en del barn beter sig illa. Om jag ska vara brutalt ärlig. Om man som förälder säger till barnet att skolpersonalen inte lyssnar, inte respekterar barnen och tycker att vuxna är viktigare än barn - då har vi alldeles självklart problem.
Vuxna måste samarbeta om vi vill att barnen ska utvecklas till trevliga och respektfulla människor. Skolpersonal är inte felfri, alla gör misstag någongång och visst finns det personer med en tråkig inställning till regler. Men det gäller ÄNDÅ att man som vuxen försöker sätta sig in i den andre vuxnes situation och försöker förklara för att barn att livet och olika situationer inte alltd är så enkla som "rätt" och "fel". Den lärare som gick in med skor KAN ju ha varit ensam vuxen ute och behövde komma ut mycket snabbt igen, även om ingen olycka skett.
Det är ju samma med andra barn - en del barn har särskilda regler och det är för att de barnen behöver det helt enkelt. En del barn KAN inte stå i kö och då kanske man alltid får stå först. Det kan upplevas orättvist, men det är ju helt enkelt för att barnet alls ska klara dagen. Är det okej att kalla de barnen respektlösa också, eftersom de går först? Eller det barn som äter jätteäcklig medicin och får blanda den med en klick sylt för att alls kunna svälja - är det orättvist att det barnet får lite sylt varje dag när ingen annan får? Tycker inte jag. Vi MÅSTE hjälpa våra barn att tänka nyanserat och faktiskt också släppa en del småorättvisor. Livet blir asjobbigt om man ska tycka att man blir illa behandlad vid minsta lilla skillnad.
Det ÄR skillnad på barn och vuxna - vuxna har ett ansvar som barn inte har. Både i skolan och privat. En lärare kan inte berätta allt om sitt beteende för elever och föräldrar, ibland gör man "ologiska" saker för att något barn behöver (t.ex. springer in med skor för att hämta telefonen man glömde, eftersom man VET att Kasper behöver hjälp att hantera leken på gården, man VET att det är jätteviktigt att komma ut så fort det bara går) eller för någon förälders skull (man kanske gjort upp om att föräldern ringer så snart han/hon kan på eftermiddagen, men eftersom man inte vet exakt NÄR är man ute med barnen så länge och har telefonen i fickan).
Jag håller med om att vuxna i möjligaste mån ska följa samma regler som barnen när det gäller skor, ytterkläder, måltider etc. Men det finns undantag och det måste man vara medveten om. Att en lärare "tränger" sig i matkön handlar sannolikt om att hon VET att hon har elever som inte klarar att sitta utan vuxen vid matbordet och läraren kan inte ställa sig bakom tre andra klasser bara för att hon kom sent till matsalen pga ett ledset barn eller så.Eller så har läraren rastvakt och MÅSTE helt enkelt ha ätit klart 11.30, då finns inte heller tid att stå bakom massvis med barn som ändå inte har samma behov av att vara ute exakt, exakt 11.30.
I skolan jobbar vi jättehårt med att få barnen att förstå att "rättvisa" inte alltid är att alla GÖR exakt lika, utan att alla får lika möjlighet att KLARA uppgifter och UPPLEVA liknande saker. Rättvisa är inte att alla tar samma väg, utan att alla når samma mål (kanske inte exakt på millimetern, men alla ska känna sig nöjda, trygga, alla ska lära sig och få liknande upplevelser). En skridskodag kan aldrig se exakt lika ut för en rullstolsbunden som för en konståkare, men båda kan få en fantastisk dag på isen. Dock kräver det att de vuxna tillåts vara vuxna, tillåts göra "ologiska" saker om det är vad som krävs för att få dagen att fungera, helt enkelt har BARNENS BÄSTA i fokus istället för någon löjlig tanke om att det inte är någon skillnad på 9-åringar och vuxna.
