Hur mycket kan man kräva av sin man när man har två barn?

Nej, jag kräver ingenting. Och maken hjälper inte till . Däremot tar han sin del av ansvaret för hem, barn och vår relation.

Man delar helt enkelt på allt i hushållet, men man får komma ihåg att man ser olika saker och prioriterar olika.  Och framför allt..sluta se det som att din man hjälper till. Han tar sitt ansvar helt enkelt. Är du på honom för mycket med att det han gör inte duger tappar han väl gnistan skulle jag tro och väljer bort att göra det. Alternera istället så att du gör varannan gå¨ng på ditt sätt o han gör varannan gång på sitt sätt.

Haft samma problem i ngr år nu och jag fick ett utbrott förra helgen då jag inser att jag spenderar hela mina lördagar med att röja och städa men kom på en lösning som fungerat bra. Jag gav alla i huset ett område var som ska hållas städad varje dag, valde utifrån vem som stökar ner området mest. Mina barn som är 4 och 6 fick att plocka kläder och leksaker från golv och möbler på nedervåningen varje kväll, då det oftast är dom som strött dessa saker runt. Dom ska åxå plocka bort från bordet i vrummet som brukar vara fullt med pennor, ritpapper och andra leksaker. Maken ska hålla ordning i inre och yttre hallen då han alltid har 3-4 jackor framme samt en massa skor som han alltid tar av sig direkt innanför dörren, samt köksbordet. Jag fick köket, köksbänkar och toalett samt att torrmoppa och en gång i veckan dammsuga eftersom jag är föräldraledig 50%, sen står jag för den mesta matlagningen och läggning och väckning av barn men 1 dag i veckan  begärde jag att få slippa allt detta. Började denna vecka och hittills har det funkat kanon. Inga större klagomål heller :)

Men skulle jag helt sonika börja vänta ut honom och inte tjata...då skulle ingenting hända...lägenheten skulle förfalla..barnen skulle drunkna i skit och jag skulle bli psyksjuk...
 Han ser inte vad som behövs göras helt enkelt..

Jag funderar seriöst på att börja göra ett städschema åt honom på helgerna.. Nån gång kan han faktiskt också städa toaletten..slänga soporna och framförallt plocka undan alla saker som stora tjejen plockar fram..
Detta eviga jävla plockande blir jag galen på..och sen är man rädd att lillan sätter något i halsen..

Så jag är alltså sjuk i huvudet som känner såhär? Är det bara sånt man får ta som mammaledig helt enkelt..?

Sen är det ju inte bara städningen..det är planering...det är klädinköpen för barnen..småhandling och you name it..
Han gör också massor när han känner för det...men väldigt lite i jämförelse med mig..

Oj..känner att jag håller på att bubbla över här..

Jag har fyra barn i åldern 15,8,4 och 1.. Och är ensamstående..... DET ÄR INTE LÄTT! Men med en positiv inställning fungerar nästan allt   Bor i en stor "våning", och vi alla hjälps åt.. :)

Man kan kräva att han tar halva ansvaret för barn och hem all tid som han är hemma såklart.

Förstår dig har precis likadant, detta plockande gör mig galen. Sen har min make mage att gnälla över att det inte är städat hemma å när man går runt och plockar så inser man att man att han stökar ner lika mkt som barnen.

Jag växte upp med en mor som har reumatiskt så jag fick lära mig tidigt att hjälpa till med hushållet hemma och det har jag inte mått dåligt av. Vet inte hur gamla dina barn är men ju tidigare du får dom att hjälpa till med det dom kan så underlättar det bördan. Barnen får ju faktiskt lära sig att bära bort efter dom ätit och städa bort leksaker på dagis så varför skulle dom inte kunna göra samma hemma????

Det där med städscheman har jag gjort i omgångar under vårt 20-åriga förhållande och det har bara funkat nån vecka sen är det samma igen. Prova ansvarsområden, det bästa jag provat hittills.

Min make gick från sitt barndomshem till vårt hem och han behövde aldrig hjälpa till hemma , hans morsa fixade allt och det gör hon än idag. När vi har familjemiddag och då är vi typ 15 pers då springer alla fruntimmer i familjen och städar bort efter maten och tar fram efterrätt medan karlarna slappar i soffan och väntar på kaffet. Det gör mig galen!!!!! Dom kan hjälpa till lika mkt som vi.

Jag tror att det hära med att fördela hushållssysslor är ett svårt kapitel. Om en karl inte gör ngt efter en arbetsdag så är det ok men om en kvinna inte skulle sköta hem, matlagning och barn efter jobbet så är hon en lat fru. Om karln skulle ta hand om hemmet och barnen efter en arbetsdag så ses han som en så fantastisk man och far. Tror att vi är fast i gamla synsätt. Nitlotten är vår, tyvärr

Jag ser inte riktigt problemet.. Varför inte bara "skita" i det och sen se hur era män reagerar.. Och då talar ni om för dom att ni inte orkar och att ni vill att alla ska hjälpas åt. Gör städningen och alla rutiner till en kul grej