omskärelse?

varför inte vänta och låta barne bestämma själv?

Jag har befunnit mig i samma situation som dig. För barnets far var det viktigt att sonen omskars. Jag tyckte innan barnet var fött att det väl inte var en så big deal om det nu var viktigt för honom och sa att jag gick med på detta. När barnet sedan dock var fött, så föreföll det helt orimligt att vi som föräldrar skulle orsaka barnet smärta/obehag och det första ärret på den perfekta lilla kroppen. Det fanns inte på kartan längre och jag sa nej. Mitt barn är perfekt i sin helhet och ingen människa ska komma och karva i kroppen utan att det finns rimlig anledning. Idag är ungen 3, 5 och fortfarande intakt, och jag är väldigt glad att jag vågade stå på mig och förhindra omskärelsen.

Min pojk som e 8,5 mån blev omskärd igår.
Detta va på en privat klinik.
Tycker det kanske e bättre och smidigast att göra det när dom är små. Innan dom börjat gå osv.
Sen glömmer dom bort det när dom e små.

Men tycker ni båda ska vara överens innan ni gör nått. ;)

Vår son omskar som nyfödd av en mohel (judisk omskärare), men när det gäller barn äldre än två månader måste en läkare utföra ingreppet.

Fördelen med att utföra omskärelsen på riktigt små barn är att det är ett mycket mindre ingrepp på dem, de behöver till exempel inte sys, men jag vet inte hur det är när de hunnit bli sex månader eller när en läkare utför ingreppet. Vår son verkade inte heller ha ont efteråt.

Jag skulle nog hellre göra det på en sexmånaders än en treåring, men först måste du såklart vara säker på att du vill göra det.

De bör väga över 15 kg om de ska sövas, det kanske var det de menade med över tre år?

Det finns en omskärelsemottagning i stockholm. Odenplan de gör 1000 omskärelser per år o har gott rykte.

www.barnurologi.se/

Det finns ett ställe i skärholmen men jag skulle inte sätta min fot där. De har inte metoder enlgt sv standard

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=5168479

Bestäm dig först och främst för om du vill göra detta. Du måste inte gå med på det. Det allra vettigaste vore att låta sonen själv bestämma när han är mogen nog att fatta beslutet. Att gå in och skära i hans kropp utan hans godkännande känns inte alls okej tycker jag, som ett övergrepp. Kan han däremot önska det själv så är det såklart en annan sak, man har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Vill du inte göra detta utan du vill istället låta sonen behålla sina rättigheter att bestämma över sig egen kropp - säg nej.