• Neiti

    Problematisk relation med kollega

    Hej, undrar om det finns någon som har lite kloka råd att komma med - känner att jag inte står vart jag och min kollega tidigare har stått. Det känns som om det är så många "grejer" som dykt upp som gör att jag börjat ogilla personen mer och mer.
    Det hela har börjat kännas onaturligt och det är inte alls roligt att jobba tillsammans.

    Denna person är väldigt "stark" och kan lätt prata omkull vem som helst om vad som helst. Sålänge personen har rätt så är allt "som det ska". OM någon mot förmodan säger emot eller har en annan åsikt så är man inte mycket värd. Då helt plötsligt börjar alla argumentationer med "NEJ" och svordommar. Personen har även en ful ovana att höja rösten för att överrösta så att ingen annan "kan" prata. (Detta kan gälla helt vanliga samtalsämnen som ex "jag föredrar Gevalias kaffe"). Ska alltid ha sista ordet, oavsett om det har betydelse för diskussionen eller ej.

    Personen tar även otroligt mycket plats och energi. Pratar bara om sig själv och sin familj. Håller sig fullt uppdaterad om hemmafronten och delar hela tiden av sig om infon till oss andra. (vad barnen hemma gör, vad de ätit, om maken skottat, hur mycket snö det var, vad de fått för post, vad deras grannar gör..) Då vi alltid arbetar i par och nära varandra blir det frustrerande att alltid först höra varje samtal och sedan få en tydlig redogörelse. Själv undviker jag privata samtal under arbetstid, såklart om någon ringer svarar jag om jag har möjlighet men brukar säga att jag är på jobbet och att jag ringer upp. Enda sättet att få 5 minuters tystnad under en arbetsdag är att säga "jag har lite huvudvärk, kan vi bara vara tysta en liten stund".

    Personen har ett stort kontrollbehov. Inte bara på oss alla kollegor (vad vi gör på fritiden, vars vi ska på helgen, om någon är sjuk så ringer personen och terroriserar för att få veta vad man lider av) utan har även daglig kontakt med våran chef. Denna person håller sig hela tiden uppdaterad om människor som inte ingår i vårat arbetslag och på möten så "informeras" vi andra hur det ser ut på andra arbetsplatser, hur deras kunder mår, vem som är sjuk osv. (bla personens fd arbete)
    När man kommer till jobbet så är det inte ovanligt att man får rapport om allt som skett i närområdet (polis, brandkår, ambulans etc). (Jag jobbar med en kund och är inte intresserad av att veta vad som hänt kundens granne, att det varit slagsmål på parkeringen m.m)

    Engång sade faktiskt denna person att "visste du att X har den sjukdomen?" (x är en kund som inte tillhör oss för fem öre! inte ens samma bolag)
    Jag svarade lugnt och sansat att det visste jag inte, och att jag inte brydde mig för jag jobbar inte med den människan.
    Varpå kollegan blir sur och fortsätter att berätta "snaskiga" detaljer.
    När malandet fortsätter ber jag personen sluta, jag är inte intresserad och jag vill definitivt inte sitta och lyssna på info som inte angår någon av oss, info som hon inte ens borde ha. Säger till personen att "någon måste ju ha brytit mot sin tystnadsplikt när du vet detta" varpå kollegan spänner ögonen i mig och säger "du ska veta att jag känner allt och alla, jag har jobbat i den här branschen så pass länge!"

    Personen sitter varje dag och går igenom polisens sidor om olyckor. Läser upp dessa ljudligt. Är det något som hänt inom länet/kommunen rings det runt till nära och kära för att säkerställa att dessa mår bra.
    Syns eller hörs polis/brandkår/ambulans släpper personen alla arbetsuppgifter för att ta reda på åt vilket håll de är på väg. Även nu börjar detta ringande för att få tag i nära och kära. Svarar ex inte något av barnen utbryter nästan panik.

    Personen är brutalt ärlig. Har man tex klippt håret (utan att be om personens åsikt) får man höra vad personen tycker och tänker. Detta gäller allt.
    "Fy fan vilken frisyr, jag fattar inte vad du tänkte när du klippte dig. Du tänkte nog inte alls".
    "Hur kan man köra Saab?? Bara idioter kör det"

    Det känns mer och mer som att personen vill trycka ner oss alla. Få sig själv att framstå som så attraktiv och bra som möjligt. Hela världen kretsar personen och dennes närstående. Jag kan inte ens minnas när jag skrattade och hade det roligt med denna person på jobbet.

    Detta är bara några axplock som jag kom på såhär på rak arm - om det är något ni undrar över så fråga för jag vill gärna ha råd och tips. Vill ju ha en fungerande arbetsrelation igen. (Fast personen verkar ovetandes om dessa problem..)

  • Svar på tråden Problematisk relation med kollega
  • grind
    Neiti skrev 2012-02-20 23:35:43 följande:
    Är det en dum idè att fråga personen rakt ut? 
    Ja verkligen. Ligg bara lågt.
  • Neiti

    Ovän är jag definitivt inte.

    Men man måste ju få säga till när det går överstyr.

    Exemplvis när personen vill veta när man söker semester - för det har personen inget med att göra.

    Eller när det kollas att man kommit i tid till jobbet. - Igen, personen är INTE chef.

    Om personen ger förslag på schemaändringar som påverkar mig utan att fråga/kolla med mig och dessa förslag ALLTID gynnar den själv. - VI arbetare har ingenting med schemat att göra, får inte ens komma med förslag/önskemål.

    Ska man verkligen behöva lyssna  på helgerna upp till 14 h om familj, deras sjukdomar, olyckor i ett enda långt malande... Det finns fler i denna arbetsgrupp, man måste ju ta hänsyn till alla.

    Så lite umgänge som möjligt är tyvärr svårt då vi ALLTID jobbar i par.
    Själv ser jag hela situationen som ett arbetsmiljöproblem.

    Eller är min räddning/lösning att söka nytt jobb? Men då finns ju problemet kvar.. Vilket vore tråkigt tycker jag.

  • grind
    Neiti skrev 2012-02-20 23:52:00 följande:
    Ovän är jag definitivt inte.

    Men man måste ju få säga till när det går överstyr.

    Exemplvis när personen vill veta när man söker semester - för det har personen inget med att göra.

    Eller när det kollas att man kommit i tid till jobbet. - Igen, personen är INTE chef.

    Om personen ger förslag på schemaändringar som påverkar mig utan att fråga/kolla med mig och dessa förslag ALLTID gynnar den själv. - VI arbetare har ingenting med schemat att göra, får inte ens komma med förslag/önskemål.

    Ska man verkligen behöva lyssna  på helgerna upp till 14 h om familj, deras sjukdomar, olyckor i ett enda långt malande... Det finns fler i denna arbetsgrupp, man måste ju ta hänsyn till alla.

    Så lite umgänge som möjligt är tyvärr svårt då vi ALLTID jobbar i par.
    Själv ser jag hela situationen som ett arbetsmiljöproblem.

    Eller är min räddning/lösning att söka nytt jobb? Men då finns ju problemet kvar.. Vilket vore tråkigt tycker jag.
    Tycker du ska ta upp det med din chef om du har en vettig sådan.
  • Neiti

    Men jag kan verkligen inte sluta fundera på om det finns någon bakomliggande orsak till varför personen beter sig på det här viset. Om det är så att personen bara är ute efter makt och kontroll så är det ju bara chefen som kan sätta stopp för det, men tänk om det ex är psykisk sjukdom som igger bakom. Då behöver ju personen hjälp.

    Jag bryr mig trots allt om alla mina kollegor och vill ju självklart att alla ska må bra.

    OM det finns något jag kan göra så vill jag självklart göra det. Eller iallafall försöka.

  • grind
    Neiti skrev 2012-02-20 23:56:58 följande:
    Men jag kan verkligen inte sluta fundera på om det finns någon bakomliggande orsak till varför personen beter sig på det här viset. Om det är så att personen bara är ute efter makt och kontroll så är det ju bara chefen som kan sätta stopp för det, men tänk om det ex är psykisk sjukdom som igger bakom. Då behöver ju personen hjälp.

    Jag bryr mig trots allt om alla mina kollegor och vill ju självklart att alla ska må bra.

    OM det finns något jag kan göra så vill jag självklart göra det. Eller iallafall försöka.
    Den här typen av personer vill inte ha psykisk hjälp.

    Du verkar vara en fin människa men glöm inte bort att tänka på dig själv. Konfronterar du den här människan kan du få ett helvete. Så prata med din chef och låt denne sköta resten. Det är inte ditt ansvar.
  • Neiti

    Men hur gör jag när chefen har daglig "privat" kontakt med personen? (Det diskuteras bl.a. alltid arbete - för det kommer fram förr eller senare..) Allt vi tar upp på privata samtal med cheferna når den här personen.

    Jag kan känna att chefen inte håller samma distans till oss alla och att arbetsrelationen till alla oss anställda inte är lika profesionell.

    För på något vis har jag en känsla och vet innerst inne att chefen ser mellan fingrarna gällande den här personen.

    Kan det vara så att chefen medveten vill ha en i gruppen som den kan känna sig "bundis" med för att hålla koll på gruppen? Är det så, då känns det som att man är väldigt maktlös.

    Vad gäller då? Söka nytt jobb så fort det bara går???

    Jag vill givetvis tro gott om min arbetsgivare, men allt börjar kännas så lustigt och fel. I slutändan känns inte ens arbetsuppgifterna motiverande och roliga. Det ena påverkar den andra och tillslut är cirkeln sluten.

  • grind
    Neiti skrev 2012-02-21 00:23:06 följande:

    Men hur gör jag när chefen har daglig "privat" kontakt med personen? (Det diskuteras bl.a. alltid arbete - för det kommer fram förr eller senare..) Allt vi tar upp på privata samtal med cheferna når den här personen.

    Jag kan känna att chefen inte håller samma distans till oss alla och att arbetsrelationen till alla oss anställda inte är lika profesionell.

    För på något vis har jag en känsla och vet innerst inne att chefen ser mellan fingrarna gällande den här personen.

    Kan det vara så att chefen medveten vill ha en i gruppen som den kan känna sig "bundis" med för att hålla koll på gruppen? Är det så, då känns det som att man är väldigt maktlös.

    Vad gäller då? Söka nytt jobb så fort det bara går???

    Jag vill givetvis tro gott om min arbetsgivare, men allt börjar kännas så lustigt och fel. I slutändan känns inte ens arbetsuppgifterna motiverande och roliga. Det ena påverkar den andra och tillslut är cirkeln sluten.


    Det mest troliga är att chefen tycker det är mer bekvämt att inte bli ovän med  din "arga" kollega.

    Har du ingen annan kollega att prata och diskutera med om hur du ska göra?
  • Neiti

    De andra kollegorna är mer av den inställningen att det inte går att förändra en människa och att det är bara att "stänga av".

    Men jag upplever det inte som att det bara är att stänga av då människan konstant kräver uppmärksamhet.
    Är man tyst puffar människan på en hela tiden "hörde du, såg du, lyssnar du, eller hur, tragiskt va bla bla bla"
    Människan kräver ju respons hela tiden!
    Det hjälper inte hur mycket man än säger att man inte orkar, att man inte har en aning om vilka människor den pratar om/beskriver, att man inte finner nöje i skvaller om helt okända människor, att dens familj inte intresserar en. Personen tystnar ett ögonblick för att sedan ta upp vart den slutade. Suck!

    Alla är spyless och drömmer om att vinna på lotto eller få ett nytt jobb. ;)

    Mina andra kollegor verkar inte ha det alls lika tufft och påfrestande som jag. Även om de får sin beskärda del.
    Kan det ha att göra med att jag är 20+ och "personen" 40 och övriga 40+???

  • sahara

    Kan inte låta bli att undra vad du jobbar med ? Hur kan din kollega prata hela tiden om ni jobbar ?
    Jag har ett par olika arbetsplatser(jobbar i en pool)På ett ställe finns en person som pratar konstant.Hon är inte otrevlig eller lägger sig i scheman eller så. Men detta pratande hela tiden !!! Jag blir nästan tokig ibland.Jag jobbar i vården och jag tycker inte det är läge att prata och mala om sitt eget HELA tiden.Går faktiskt ut över patienterna.
    Så när jag arbetar med denna kvinna går jag undan så mycket jag kan och gör så mycket ensamarbete det går.
     Jag är inte speciellt tyst eller osocial av mig.Men jag förstår mig inte på dessa människor som ska prata hela tiden och för det mesta om helt ointressanta saker.Är det farligt om det är tyst några minuter liksom? Känner man inte av om det är läge att vara tyst en stund och hur kan man bara tro att alla är intresserade av deras konstanta malande ? Mystiskt.

  • Momat
    Neiti skrev 2012-02-20 23:56:58 följande:Sk
    Men jag kan verkligen inte sluta fundera på om det finns någon bakomliggande orsak till varför personen beter sig på det här viset. Om det är så att personen bara är ute efter makt och kontroll så är det ju bara chefen som kan sätta stopp för det, men tänk om det ex är psykisk sjukdom som igger bakom. Då behöver ju personen hjälp.

    Jag bryr mig trots allt om alla mina kollegor och vill ju självklart att alla ska må bra.

    OM det finns något jag kan göra så vill jag självklart göra det. Eller iallafall försöka.
    Hade personen varit långtidssjukskriven? Vet du i så fall för vad?
  • Neiti

    Jag jobbar inom vården, fast i hem miljö.

    Personen har varit sjukskriven för fysiska sjukdomar - armar, ben etc.

    Jag vill inte vara alltför detaljerad om varken min yrkestitel, mig själv, m.m.

  • Neiti

    Jag är inte så sugen på att kontaka facket då personen sitter med i styrelsen.

  • A7411

    Usch, vad hemskt. Jag lider med dig, hade aldrig klarat av att arbeta med en sådan människa!

    Hur stort är företaget du jobbar för, om det är en större organisation kan du kontakta chefen över din chef? Om det inte finns någon chef över din chef utan det är ett mindre företag, hade jag nog tyvärr sökt ett annat jobb om jag var du. Lycka till, hoppas det löser sig!

  • Neiti

    Okej, jag börjar inse att det är ett dött lopp. Dags att börja fila på mitt cv med andra ord.
    Då buisnessen är  liten (7 anställda) och det inte finns någon "högre makt" än min chef.

    Känns trist att ha kommit till insikt över att enda chansen att "överleva" är att söka sig bort.
    Tog ju det här jobbet för att det var väldigt roligt och utvecklande.

    Men som någon sade tidigare - det är viktigt att tänka på sig själv ibland också!
    I det stora hela är det ju inte bara jag som blir drabbad, utav min familj och vänner blir ju också drabbade av att scheman ruckas hit och dit i tid och otid. Livet blir ett enda pussel som blir omöjligt att få ihop.

    På något knasigt vis så känns det som om en stor sten har lyfts bort från mitt hjärta - ändå har jag luftat mina problem bl.a. med fästmannen.

    Det är verkligen befriande att prata med helt objektiva och utomstående. Tack alla!

Svar på tråden Problematisk relation med kollega