Har jobbat en del innom äldrevården och liksom du stötte på en dam som var helt klar i knoppen,men fruktansvärt elak.
Allt jag gjorde var fel,thepåsen låg på fel sida koppen,jag öppnade perisennerna fel,tog fram fler kläder,till ist så fick jag inte hjälpa "Gå ut" sa hon argt.
Jätteledsen var jag,och de andra förstod så det enda jag behövde göra hos henne var att gå in med hennes mat.Så fortsatte det några månader.
En dag larmade hon och ingen annan kunde hjälpa henne,så jag gik in och sa att det finns ingen annan här idag,är det okej om vi hjälps åt?
"Tjaa sa tanten,då får vi göra det"
Efter det blev vi riktigt goda vänner,och kunde tom skämta fast hon var en mycket stram tant.
Sedan visade det sig att denna tant grät varje sommar när de ordinarie gick på semester,hon vågade inte förlita sig på oss yngre som inte visste om hennes strikta rutiner,hon orkade inte förklara sig gång på gång...dessutom var hon jätterädd att jag skulle tappa henne eftersom jag är så liten.
Kanske är det något liknande med din tant?
Hon är rädd för att ta emot hjälp från sådana hon inte känner,rädd för att det inte skall bli som hon tänkt sig och som hon är van vid.
Prata med de andra i personalen,och fortsätt vara glad och trevlig mot damen trots att det tar emot (man blir ju ledsen och rädd när någon skäller och säger att man gör fel)
Fråga de andra hur ni skall göra för att göra det så bra för er båda som möjligt,det är MYCKET möjligt att hon kommer att bli trevligare mot dig när du blivit en "vana" för henne,och när det kommer en ny och skall jobba så kommer hon förmodligen att se dig som "en av de som kan och vet hur jag vill ha det"
Som någon annan skrivit,många äldre mår dåligt över sig sjävla,har ont,tycker det är jobbigt att ta emot hjälp...
Lycka till