Folk som menar väl..
Händer hela tiden. Man får svälja stoltheten och vara obekväm och verkligen fråga hur det kommer vara dit man ska. Om någon är sjuk osv... Efter ett tag märker man att det är det enda gångbara eftersom man ändå inte ka umgås med folk när man bara är orolig för sitt barn hela tiden. Tänk att det är en begränsad tid och att det är värt det. Men kanske är det bra att sätta upp små mål och datum när man sakta men säkert ska våga sig tillbaka till det sociala livet. För det är inte helt enkelt. Man väljer gärna bort tillställningar på ren rutin och man blir mer påverkad än man tror av att ställa sig utanför hela tiden. Så, skydda ert barn nu, men kom ihåg att det inte ska vara för evigt! Lycka till!