Kan man vara för pedagogisk?

Ja, man kan vara för pedagogisk. Min man är det, och jag märker att barnen har börjat dra sig för att fråga honom om saker eftersom de inte orkar med en fem minuter lång utläggning varje gång de undrar något.

Enligt mig hör pedagogik hemma inom barnomsorg och skola, inte hemma.

Jag har aldrig, aldrig använt pedagogik med mina barn. Jag har behandlat dem som jag behandlar familj och vänner. De är mina barn, inte mina hundar. De behöver inte dresseras.

 

Nej, det tycker jag inte att man kan bli.
Är man pedagogisk anpassar man sig ju efter barnet och situationen. Man måste visa känslor så barn lär sig att det är naturligt.

Vad gäller barns frågor... Oftast räcker det med ett kort svar, vill barnen veta mer kan man prata mer eller visa dem...

Problemet är att folk tror att pedagogik hela tiden handlar om att prata, prata och prata. Att vara pedagogisk är ett brett spektrum men folk tycks snöa in på en och samma sak hela tiden.

Håller helt med.

Ja man kan bli för pedagogisk. Barn behöver människor.
Mänskliga föräldrar. Inte robotar som ger distanserade pedagogiska svar utan känsla.
Om man har samtal av den här utredande typen ofta med sina barn skulle jag tro att risken är stor att barnet känner sig som ett enda stort experiment istället för en mänsklig varelse i en relation med andra mänskliga varelser. Ta fram penna och papper och anteckna det jag säger?! Skrämmande...

Behandlar du barnen med respekt så är du pedagogisk. Du visar ju barnen hur man ska behandla barn, vänner familj mfl.

Pedeagogisk i egentlig mening; Nej, absolut inte!

Men pedagogisk i vardaglig mening; Oh ja!

Att svara med långa och utförliga svar på en enkel fråga är inte pedagogiskt. Lär man barnen att de inte ska fråga föräldrarna något för att de då riskerar att få en föreläsning så är man opedagogisk.

Pedagogik är förknippat med utbildning. 
 

Att vara pedagogisk handlar egentligen om att kunna möta individen där den just då behöver mötas, och att kunna lära ut på ett bra sätt när det ska läras ut. Ibland behövs det inte, och då är det inte pedagogiskt att försöka, även om det i vardagligt tal är det många lägger i begreppet

Petra Krantz-Lindgren (bloggaren) tycker jag för övrigt är jättebra!

Alltså jag har så svårt att ta till mig och tro på den konversationen som beskrivs i bloggen. Dottern känns så otroligt lillgammal och det påminner om de sockrade, amerikanska, sensmoralkedjebrevshistorier som cirkulerar med jämna mellanrum (alternativt som ett avsnitt av  7th Heaven)

Men för att svara på TS, ja det går att vara för pedagogisk. Livet är inte så, det är känslor både på gott och ont, men naturligtvis ska man behandla varandra väl.