Ni som har barn med ADHD, hur utreddes ni?

Hej, 
jag har en idag 11 årig underbar tjej som fått diagnosen ADHD via Bup. Och jag inte säga mer än att de har varit helt underbara mot oss.
En utredning som bestod av tester och samtal, men inget som det du beskrev i din text.

För oss har diagnosen och all det inneburit, information och medicinering, all stöd från skola/lärare varit en lättnad. Det är inte lätt och vägen dit var svår och komplicerad, så många missförstånd och bråk, i skolan och hemma. Men nu är det så mycket lättare, man får så många verktyg och en förståelse att bemöta sitt barn med. 

Jag kan bara säga att för oss är livet nu är underbart, min dotter har helt vänt från att tycka att skolan var svår och jobbig till att vara en av de duktigaste i klassen. Usch jag får tårar i ögonen för du anar inte hur det har varit och hur det är nu. Det är sådan skillnad.

Om du vill veta mer så skriv gärna till mig. Jag hjälper dig gärna!

Lycka till!! Det kommer att gå bra ska du se!

 

hej.

vi fick kämpa ganska hårt för att få skolan att göra de tester som "krävs" för att bli remmiterade till BUP. Jag tror att det har lite att göra i vilken kommun du bor i också. De tog ca2,5år för oss att få med skolan på tåget, när papprerna kommit till BUP fick vi genomgå en telefonintervju, då min son har jobbiga perioder av deppighet bestämdes det att vi skulle kräva vårdgarantin. Vi fick komma till PRIMAbarn där hans utredning skedde, både jag och hans pappa är så nöjda över de bemötande vi fick där. Självklart ställer dom ganska personliga frågor till er men jag upplevde mig aldrig kränkt eller ifrågasatt som förälder. Om ni väljer att göra en utredning så förbered er på att kämpa.

lycka till

Vi håller på att utreda, sonen fick dock medicin första läkarbesöket troligtvis för att jag,skolan & hab pratat ihop oss samt att sonen har Autismliknande tillstånd sedan innan och det finns papper där man kunnat följt honom.

Läkaren pratade mest med sonen men även med oss såklart men upplevde inga jobbiga frågor alls, mer hur det fungerade för sonen, i vardagen, skolan, när problemen uppstod, hur sonen fungerade i vissa situationer, ena personliga frågan var om det fanns npf i släkten.

Var samma med Autismutredningen, många besök med sonen där de filmade, pratade och gjorde olika tester mm samt frågade hur vi gjorde hemma, vad vi ville ha för hjälp, hur vi lade upp dagarna osv, men som sagt aldrig varit några frågor som varit svåra eller kännts för närgångna.

Just det, de enda vi under vår "resa" fått lite ingående fårgor av var de som skulle utreda om sonen fick gå på specialskola, här är det skolan, bup och habiliteringen samt att soc gör en utredning och ett hembesök för att skriva ihop en av delarna som ingick i urtredningen för att kunna få ett beslut.

Men som sagt inga frågor om sexliv och så men mycket om hur vardagen såg ut, våra jobb, om det var bråkigt i familjen, socialsekreteraren gjorde en jättefin utredning som gjorde att vi faktiskt fick igenom skolgången och hon var supertrevlig under besöket (trots att sonen grävde ner hela sig i sandlådan och vägrade komma upp)