Vill veta ALLT om hur det är att bli sövd, både innan och efter.

Har blivit sövd och opad 4 ggr och tycker det är rätt soft! Man blir så skönt trött när man somnar in. ;) Slö som sjutton vid uppvaket då man väcks men helst vill sova mer. Tycker det inte alls är otäckt eller så. Det enda som varit otrevligt var en läkare som var så ivrig att skära i mig (opade foten) så han började innan jag helt somnat. Självklart kände jag inget tack vare bedövningen men det var otrevligt. Händer ju inte ofta!!!
Oroa dig inte.

När jag blev sövd kände jag hur vätskan de sprutade in i armvecket åkte upp i armen, det var inte läskigt eller så, kändes liksom mer som det pirrade upp igenom blodkärlet. Sen somnar man ju superfort inom kanske 5 sekunder (kändes det som för mig iaf) efter att de sprutar in medlet, och man somnar jätteskönt.

När man vaknar känns det (eller kändes så för mig iaf) som när man är sådär jättejättetrött som man kan vara ibland när man somnar framför en film i soffan fast ännu mer om du förstår hur jag menar  Man försöker vakna till, men det går liksom inte för det är så himla tokskönt att blunda och sova vidare. Man vaknar inte bara sådär pangbom utan man driftar lite in och ut ur sömnen tills man tillslut vaknar upp ordentligt.

Lycka till med din operation och oroa dig inte för narkosen. Det kommer att gå jättebra!

Jag gjorde en omfattande käkoperation och för mig gick det till såhär:

Kom in på morgonen, fick byta om till sjukhuskläder och rullades ner till operationsavdelningen, men ett rum liksom strax innan själva operationssalen. Där fick jag vänta en stund och fick en spruta som jag tror var nån form av lugnande. Minns att sköterskan sa att det kunde kännas som man hade champagne i kroppen Sedan rullade jag in i operationssalen och fick lägga mig på operationsbordet. När det sedan var dags att somna fick jag en mask med syrgas och de sprutade in sömnmedlet i armen. Sen slocknade jag på någon millisekund, hann inte ens reagera på att "nu somnar jag". Uppvaket var lite jobbigare. Nu kanske det berodde på att jag opererade just käkarna, rn operation som tog bortåt 6-7 timmar har jag för mig, men jag var väldigt omtöcknad, yr och illamående och helt fruktansvärt törstig.
Låg på uppvaket i ca 2 timmar innan jag fick komma upp på avdelningen.

Lycka till med din operation!

Om du är orolig tycker jag du ska säga det, så kan du få lugnande. När jag opererades var jag ganska rädd så jag fick någon lugnande tablett och då blev jag väääldigt lugn, så det var skönt. Då tänkte jag inte så mycket mer på hur de sövde mig och vad som hände :)

Uppvaket kan vara lite jobbigt, jag mådde väldigt illa. De sa de att man ska säga till inför nästa operation, eftersom man kanske är överkänslig mot just det medlet de använt, så då kan de använda något annat nästa gång. Lycka till. 

Jag blev sövd för första gången för drygt ett år sedan, jag hade aldrig blivit det innan och nu skulle jag "sova" i 3-4 timmar! Jag var jättenervös men fick en suverän narkosläkare som talade mig igenom allt. Hur det faktiskt skulle sitta en person vid min sida genom hela operationen, vars enda uppgift var att se till att jag sov gott och var lagom mycket bedövad. Min värsta rädsla var att inte vakna upp eller att börja må illa efteråt men hans information plus en lugnande tablett jag fick gjorde att jag kände mig helt trygg.

Jag fick ha jättehärliga strumpor på mig, eller de var snarare som långa benvärmare sydda av täcken typ. När jag vaknade var jag härligt lullig och det tog nog nästan 2h från det att jag försökte vakna till, tills att jag var helt vaken. När jag vaknade hade jag även en fläkt som blåste in varm luft i fotänden av sängen så att jag inte skulle frysa.

Har blivit sövd några gånger, och jag beter mig ungefär lika panikartat som när jag ska åka berg-och-dalbana på en nöjespark. Du vet ...

Till karusell-snubben:
"Eek, snälla se till att jag verkligen sitter fast?"

Till narkosläkaren:
"Eek, snälla se till att jag verkligen somnar? Jag behöver säkert en extra stark dos!"  

Men sen somnar man ordenligt. Världen suddas ut och sen är man borta.

Varje gång jag vaknat ur narkosen har jag varit vansinnigt kissnödig! 

Åh, en lustig sak till...

Jag blir alltid lite förälskade i mina narkosläkare. (Det har alltid varit män).
Det kvittar vilken ålder de har, eller hur de ser ut. *fniss*

Jag gissar att det beror på något av följande:
- Mitt liv ligger just då i deras händer (känns det som)
- De har alltid varit så himla väna och snälla på rösten
- Jag är helt enkelt groggy av lugnande medicin och tycker allt och alla är underbara! 

När jag blev sövd var jag väldigt rädd, innan själva operationen fick jag ligga i ett rum intill operationens salen,  där fick jag ett lugnade medel, först kände jag mig full, kollade på klockan på väggen och sa till ssk o min mamma som var med att klockan snurrade ;) sen när jag kom in i operations salen fick jag byta säng, då kände jag mig väldigt full, de bad mig nämligen att hoppa över till den andra sängen, då frågade jag om jag verkligen hoppa? så gjorde jag det, tog sats och hoppa över.. När jag skulle få resten av sömnmedlet frågade narkosssk om jag vill ha syrgasmasken på eller om han bara skulle hålla den framför.. min mamma hade sagt till mig att det kunde lukta typ som naftlacka, det hann jag säga samtidigt som jag fick läkemedlet och precis innan jag somna sa jag "nu somnar jag".  

När jag vakna så vakna jag till ordentligt  och med en gång och ville gå upp ur sängen, fick vänta lite, men efter ca 5-10 min va jag uppe, dock ramla jag nästa så fort jag reste mig. Det som var lite läskigt när jag vakna var att uppvaket hade fönster uppe på väggen och när jag kollade så var det alldeles mörkt, o min op skulle bara ta 15 min och var mitt på dagen.. så jag blev väldigt rädd, men fick förklarat att fönsterna va till ett annat rum, som det var mörkt i...   

 

Hehe! Jag var sjukt rädd för att inte vakna upp och hotade min narkosläkare att spöka för honom om jag inte vaknade. Sen minns jag att kirurgen pratade med mig och att hjärnan tänkte men att jag inte kunde formulera ett svar och att han frågade narkosläkaren "jaha du har redan injicerat" och sen är allt svart.

Att vakna var jobbigt. Det var precis som Trinity säger, du vet när man halvsover och inte riktigt vet var man befinner sig och somnar om och vaknar till och somnar och halvdrömmer, halvsover.
Jag minns att jag försökte lyfta benet men det var så tungt att jag inte fick upp det mer än någon millimeter från sängen. Det tog mig dessutom all evighet att vakna, 13-16 typ. Då satte jag mig upp helt. 

Att bli sövd är det härligaste som finns! Känslan när de sprutar in medlet och man inte kan motstå att somna, hur skönt som helst.

Jag har alltid varit pigg när jag vaknat. Det som varit pest är att behöva ligga helvaken på uppvaket i flera timmar = Tråkigt! 

Nu sist förresten så fick jag så mycket lugnande innan så jag sov 4 timmar, de fick väcka mig när jag skulle in och opereras, då var jag fortfarande hög som ett hus. Ingen tid för nervositet där inte

Åh, tack snälla för alla svar!!! Känner mig faktiskt lite lugnare nu...

Första gången: sövd med mask=skitäckligt!, slet ut syreslangen och de tryckte in den med våld. VRÅLONT efteråt,spydde som en räka trots helt tom mage,blev hemskickad i bedrövligt tillstånd. Andra gången: sövd med nåt annat=lugnare,småvaknade,hade knappt ont,blev lyssnad på och hemskickad med mycket piller.

Har blivit opererad flera gånger men bara sövd två av gångerna. Jag tycker att det är väldigt obehagligt med narkos och har därför valt andra bedövningsalternativ när det varit möjligt. Senaste operationen gick inte det och jag tyckte att det var läskigt men all personal var oerhört snälla och hjälpsamma när de fick reda på det. Narkosläkaren skrev noga i mina papper att jag var orolig, jag slapp sitta i väntrummet utan jag fick komma in i förberedelserummet tidigt och fick lugnande där vilket gjorde att det kändes bättre.
Narkossköterskan berättade lugnt och noga allt som skulle hända och alla var som sagt snälla och hjälpte mig att hitta lugnet.
Själva insomnandet är ju inget att säga något om. Det går på några sekunder. Nu senast bad de mig andas djupt i syrgasmasken två gånger och sen andas som vanligt. Jag vet att jag drog de där djupa andetagen samtidigt som de sa att jag skulle sova gott och sen sov jag. Det är rätt häftigt att känna att det går så otroligt fort för medlet att verka.
Sköterskan berättade att man oftast inte kommer ihåg första uppvaknandet som sker inne i op.salen utan att man först vaknar ordentligt när man ligger på uppvaket. Lite konstigt att veta att man varit vaken utan att ha koll på det.
Första gången jag sövdes mådde jag hur bra som helst. Nu senast mådde jag inte alls bra, trots att jag fått medel mot illamående även under operationen. Jag mådde illa och var trött länge och blev kvar en massa timmar på uppvaket innan jag kunde åka hem.
Hoppas att din operation går bra. Är du orolig så berätta det för personalen så hjälper de dig.

Ärligt talat, jag håller med dig helt och hållet. Känslan av att bara flyta bort, när världen blir lite rosa och luddig i kanten är fantastisk. Jag gjorde en MR en gång av käkarna då de tvingades injicera en och en halv dos stesolid för att de skulle få in mig och jag upplevde samma känsla igen, fast i "vaket" tillstånd. Jag såg till och med lila, glittriga siffror med små armar, ben och ögon som hoppade och dansade framför mina ögon när jag låg och blundade och fick för mig att räkna

TS, jag har aldrig mått dåligt efteråt. Jag har varit lite trött och seg och en gång var jag tämligen neddrogad ett tag efteråt då jag tydligen skrämt slag på mina medpatienter men det är inget som jag minns. Jag har aldrig mått illa (alltid fått medicin mot det innan). Det enda är att jag ibland känt mig en smula bakfull ett par timmar efteråt. Jag har självklart varit nervös innan men när jag meddelat personalen det har jag alltid blivit väl omhändertagen och till och med fått lite lugnande.
Lycka till! 

Berätta att du är orolig så de vet om det och kan stötta dig lite extra. De flesta är ju nervösa, iaf första gången. Jag gjorde en bukplastik + bröstlyft i maj förra året och fick komma dit kl 7 på morgonen. Fick ett rum, duscha, rock och strumpor sen tabletter. Sen togs foton men kände inte av pillren än. Upp på OP bordet, nålar sattes. Fick först lugnande och vi pratade en stund. I samma stund de berättade att de sprutade in det andra somnade jag direkt. Inget konstigt alls, inte heller när jag vaknade. Det kändes som det bara gått en sekund! Lycka till :)