Beslutsångest inför snitt eller ej?!?!

Jag födde vaginalt första barnet 4680 g, fick rejäla bristningar (sfinkter ruptur), Andra barnet var jag livrädd för att föda plus att de var rädda att jag skulle brista så mkt igen. Så det blev planerat snitt. Fick upp henne på bröstet o sen fick pappa gå iväg med henne. På akademiska iaf så får man vara tillsammans på förlossningen istället för på uppvaket om det finns plats. Tyvärr så var det fullt när jag födde, så jag fick ligga själv på uppvaket ett tag tills bedövningen släppt o sen komma up till BB.

Trean ville jag prova på vaginalt igen, o det gick kanon.
Men om jag hade som du att det blivit komplikationer så hade jag nog hellre tagit ett planerat snitt så att du kan  vara vaken och förberedd än att det blir ett akutsnitt och det inte är säkert at du kan vara vaken.
Efter mitt snitt var jag uppe och gick dagen efter och åkte hem. Så det behöver ju inte vara jobbigare efter eftersom du ändå haft ont.

Själva upplevelsen tyckte jag var fin både vaginalt och snitt. Men om jag jämför med tredje förlossningen som jag mådde toppen efteråt o sydde ett stygn. Då var det ju drygare efter snittet.Men jämnför jag med första då jag hade ont i över ett år efteråt så är det klart att det var värt snittet.  
Så man får nog helt enkelt väga för eller emot hur man mått efteråt. För själva förlossningen tyckte jag var helt ok på båda sätten.

Den här gången väntar jag tvillingar o vet ju inte om jag kommer att ställas in för valet av snitt, men man får väl helt enkelt lita på att läkarna rekommenderar det som är bäst. :)
Lite snurrigt inlägg kanske...    

Lycka till!