). Har dock inte tagit upp det här eftersom det vi diskuterar här handlar om nätdejtning. Eftersom jag bodde större delen av 90-talet i USA så kom jag på kollisionskurs med Jante när jag kom hem och vi har inte riktigt kommit överens sen dess... Jag tycker om mig själv, jag vet att jag är bra på vissa saker, bäst på andra men också att jag är dålig och i bland usel på andra saker. Men vad jag menade med barnskötarexemplet var bara att skoja till det lite; Jag är trevlig, jag har varit barnskötare, alltså finns det trevliga barnskötare. Sen har det ju en dubbel botten eftersom att jag träffande andra barnskötare, som var trevliga, när jag jobbade på dagis i slutet av 80-talet. Vissa var så trevlig att jag faktiskt senast i går var på fest hos en av dessa gamla barnskötakollegor.
Jag har i alla fall bestämt mig för att avrunda med min nätdejt. Han är trevlig, men jag känner att jag inte kommer honom särskilt nära inpå och det känns som om vi liksom mer står ut med varandra än är tokiga i varandra. Vill ha mer så ska lägga fram detta så snart som möjligt så att jag inte slösar hans tid.
Hur gör ni när ni avslutar med en nätdejt ni träffat ett par gånger? Vi skriver inte till varandra på dejtingsajten längre, men skulle ni messa eller styra upp en träff och ta det ansikte mot ansikte?
...Skulle man kunna ringa? Eller är det fortfarande fegt och ohyfsat?
Ja jag vet. och grejen är den att skulle situationen vara omvänd skulle jag mest tycka att det var jobbigt ur sårat-ego-synpunkt, och jag tänker att det nog kan bli så för honom med. Det känns inte som om han är särskilt såld på mig, men har en liten farhåga att om jag läst av honom fel så är han kanske bara rädd för att bli bränd och då lär inte jag göra saken bättre. Kan inte fortsätta träffa honom bara för hans skull, det måste ju klicka. Men hatar verkligen sådant här. Han kommer ju att tro att jag är knäpp, jag har helt klart varit mer "på" än vad han har...