Avliva katt!!?

Kan det vara så att risken är större om katten enbart stereliseras än om den kasterars? Det är ju trots allt två olika saker.

Jag har själv två katter och kan inte riktigt förstå att man inte inser vilket ansvar man själv har som kattägare. 

Min hankatt lät vi kastrera när han var runt 6 mån. Vi ville även ha vår honkatt kastrerad vid den åldern. Men båda katterna kommer från ett katthem och honan hade haft en tuff start med skabb, mask och diverse problem - hon vägde bara 500 g när vi köpte henne och var då runt 13 veckor (skulle då egentligen väga mellan 1,2-1,5 kg). Hanen hade haft en tuff start på andra sätt och är en skraj krake ännu i en hel del fall, han var också underviktig när vi tog över honom men ändå betydligt större än honan. Katthemsföreståndarinnan hade gjort en hel del för båda katterna och fått honan frisk från skabb och precis börjat behandla henne för mask, vågade inte göra både och samtidigt. Veterinären tyckte dock att hon kändes väldigt liten ännu när vi började fundera på kastrering. Vi väntade ytterligare ett tag, hon var 1,5 år när vi tillslut fick till en kastrering för henne (det drog ut lite på tiden, vårt eget fel att det tog såpass lång tid).

Hon började kissa i min säng när hon var runt 6-7 månader, från ingenstans utan någon förändring i hemmet. Däremot var det i princip alltid kopplat till min mens - kissade i min säng runt stället där jag har mitt ryggslut/min ända - strax före eller under mens. Nånting med min lukt som hon ville märka in sitt revir med - troligen så att hon gillade den doften väldigt mkt och ville blanda sin doft med den alternativt att min doft konkurrerade med hennes förpubertala dofter. Hon ägde mig från första start när hon kom hem till oss, hankatten ägde min man - visade sig med att de tydde sig extra mycket till oss och valde ut en av oss till deras absoluta favorit. Men bara på något dygn efter att hanen kastrerats där när han var 6-7 mån så bytte de favorit, nu har hanen mig som främsta favorit och honan har min man som älskling - utöver att de älskar varandra som syskon och är hur fina som helst mot varandra.

Nånstans i det hela kom den här lilla knäppen i gång med min lilla hona när hon var runt 7 mån, började strax före vi kastrerade hankatten och vi trodde att genom att vi kastrerade honom så kunde det hela avhjälpas - hon har hela tiden varit den modiga och ultimata ledaren av dem båda och vi tänkte att en kastrering av hankatten skulle utmärka det än mer (eftersom veterinären inte ville kastrera honkatten vid den tiden så var det vårt självklara drag). Hon började med kissandet flera mån före hon löpte första gången, hon var rätt sen med att löpa och hann bara göra det max 3 ggr före vi kastrerade henne (båda våra katter är innekatter kan tilläggas här, ingen risk att hon skulle blivit dräktig alltså). Det hände flera ggr om att hon kissade i min säng och alltid enligt mönstret jag beskrivit. Men efter att vi kastrerat henne slutade det hela, i stort sett. Det händer dock fortfarande att hon kissar i min säng - men nu är det begränsat till 3-4 ggr på ett år ungefär i stället för lika många ggr på 2 månader typ. Och det är fortfarande kopplat till min menscykel, hon hann få in det beteendet innan vi kastrerade henne. 
En kastrering är alltså inget säkert kort för att bli av med ett problem om det är något som katten har gjort en längre tid. Däremot kan det hela minska och bli betydligt bättre och mer hållbart. 

Jag skulle aldrig i livet fundera över att avliva någon av mina gryn p.g.a en sådan bagatell som det hela trots allt är, även om jag blivit både frustrerad och ledsen över att det hela var som det var då när det var som värst. Vet att det är tokjobbigt att ha en katt som kissar på fel ställe, vi är dessutom beroende av att kunna få tvättid i en tvättstuga som vi delar med en hel del andra människor.
Undrade vad jag gjorde för fel och ifall damen inte trivdes eller vad det kunde vara - tills jag insåg mönstret i det hela. Hon doftmarkerade med mina dofter. 
Det är vårt (min och makens) eget fel att vi inte tog in henne några mån tidigare för kastrering, vilket hade gjort att chansen att problemet skulle försvinna helt hade varit större då. Men det har nu ändå blivit såpass mycket bättre att ingen av oss känner att det hela är jobbigt. Däremot så har vi oftast vår sovrumsdörr stängd om vi inte är med i sovrummet, helt fullt går det inte att lita på henne och det är onödigt att chansa hej vilt. 
Det går att förbättra läget både för sig själv som djurägare och för katten. En avlivning borde ligga väldigt långt borta i det hela, trots ekonomiska bekymmer. Och känner man att man inte vill fortsätta försöka få ordning på problemen så finns det kanske någon annan som vill det....

 

Det var allt du hade att kommentera om hela mitt inlägg? 

Nåväl, det här blir helt utanför vad denna tråd handlar om men, till kattfhemsöreståndarinnans försvar så var det i slutet av aug, mamman till min lilla honkatt hade fått en stor kull ungar och sedan varit moderlig nog att även ta sig an min hankatt och hans syskon (som blivit utslängda i en låda i en fyrvägskorsning vid en Lidl-affär) och behövde egentid, därav en snabb affär trots min lilla donnas undervikt. Utöver de två kullarna fanns det en del andra kattungar där för tillfället också, s k sommarkatter, så det var ett superhögt tryck och det var en person som hade hand om katthemmet med viss hjälp. Ändå kan jag meddela att miljöerna (det var utomhusinhägnader med isolerade hus/kryp-in) som katterna vistades i var rena, väl anpassade utifrån klätter-, klös-, sov- och lekbehov och det fanns gott om mat och färskt vatten. 
Katthemsföreståndarinnan ville att vi skulle hålla kontakt och om det blev något mer med lilla honan så skulle hon stå för veterinärkostnader etc. för att vi trots allt kunde tänka oss att ta oss an henne. Jag har haft katter i halva mitt liv så hon bedömde väl att vi troligen skulle klara av läget oavsett, antar jag...
Hon var själv orolig för henne och hade gjort vad hon kunde för henne utan att hon dittills vuxit som hon skulle, men ja, jag är övertygad om att ifall vår lilla honkatt stannat där är risken stor att hon skulle dött - det var superhögt tryck på katthemmet och vår lilla dam krävde en hel del extra omvårdnad utöver det vanliga som så klart var svårt att få till där och då bland ett antal andra små individer. 
Nu väger hon dock mer än vår hankatt (som visserligen är rätt liten för att vara en grabb), är en normalstor donna full i bus (slaktar just nu en leksaksråtta)....
Tack vare katthemsföreståndarinnan blev hon frisk från skabb (föddes med det, hennes mamma hade det när hon dumpades högdräktig på katthemmet), mask (de sista kom ut hemma hos oss) och hon var en självsäker, modig, social liten katt - det enda problemet var att hon vägde på tok för lite och behövde lite lugn och ro för återhämtning efter alla bravader kring hennes hälsa...

 

Jag förstår dig! Vi har problem med våran honkatt, hon kissar på våra kläder, på skötbordet och till och med på blöjorna. Jag är inne på spåret att avliva henne, hon är 9 år, men det är så svårt. Ibland blir det bättre, i flera månader, sen kommer en period som är jättejobbig.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och vill du prata med någon så vet du att jag är i samma situation. 

Hon har varit på kontroll ja. Hon är dessutom en utekatt och får vara ute så mycket som hon vill. Det här började när hon var 2 år gammal och då tog jag direkt kontakt med veterinären.
Båda våra katter är kastrerade och självklart så gör jag rent i lådan, annars vet jag ju direkt var problemet ligger.
Anledningen till varför vi funderar på avlivning är för att hon inte mår bra, jag känner min katt och hon är inte sig lik, varför ska jag låta henne plågas?

Hej TS!

För guds skull, funkar det inte så funkar det inte. I ärligheten namn, jag har katter som jag älskar massor men om det stod mellan dem och en kissfri säng så hade jag valt en kissfri säng alla dagar i veckan. Gällde sängen mina barn så hade katterna åkt på direkten.

De är djur och en korrekt utförd avlivning är inte direkt något de lider av. Men jag antar att alla här inne är vegetarianer som aldrig skulle ha på sig läder? Eller är det bara söta djur som man inte får avliva?

Vad är felet att låta en Okastrerad katt gå ute? Om man vill ha kattungar?
Förstår ditt dilemma om tankar om avlivning. Har själv haft en som kissade i sängen och jag höll på att bli galen. Bokade tid för avlivning men ångrade mig 10min innan och lämnade han hos mamma ist. Där fick han gå ute och kissade aldrig en gång inne. Men han va kastrerad..

Ojojoj. Det märks att man är på familjeliv. Nu är man djurmisshandlare också! Jag bor i Mariestad om ni känner att ni skulle behöva anmäla mig. Så kanske nån kan hämta min stackars tack som jag tydligen inte är snäll vid!så får ni en katt till på era katthem.