Inlägg från: Toboas |Visa alla inlägg
  • Toboas

    förstöra heliga skripter

    oOHalalOo skrev 2012-03-02 07:48:18 följande:
    Det är din subjektiva tolkning att det inte är en kränkning. Men det kanske är  dags att börja lyssna på alla dem som känner sig kränkta? Det vore ett rätt steg i en demokratisk anda däremot. Inte bara subjektivt själv avgöra vad som är kränkande och inte för andra människor.

  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-02 20:46:34 följande:

    Toboas


    Du kanske kan läsa föregående inlägg jag skrev, berör ju samma som du har tagit upp.


    Du menar det där med att vara kränkt bara är en känsla som inte berättigar till mer än att personen känner sig kränkt?
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-02 22:14:27 följande:
    Att känna sig kränkt är en känsla och alla människor är berättigade till känslor. Man kan inte stänga av och på dem som en vattenkran.
    Aboslut, men det i sig är inte ett argument eller något som visar att man har rätt.
  • Toboas
    Kaf Ha Ya Ain Sad skrev 2012-03-03 10:27:10 följande:
    Vem avgör det, dvs bestämma om vilken reaktion är rätt? Om jag blir arg för att mitt barn gjort något fel, är det då min granne som avgör att jag har rätt till att vara arg?
    Vem har påstått att du inte får vara arg? Du får vara hur arg, kränkt eller upprörd du vill.

    Poängen är att det i sig inte är ett argument för någonting.
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-03 11:47:46 följande:
    Det behöver ni ju inte heller enligt svensk lag, så vad är det egentligen som ni vill nå fram till?

    Sen tycker jag väl personligen att åsikten att inte behöva ta hänsyn till andra människor för att det inte spelar någon roll att man avsiktligt sårar osv  inte hör speciellt väl samman med den mänskliga kapaciteten och möjligheten. Jag ser den tankegången som egensinnig och framför allt som indivualistisk. Då tänker man alltid i första hand på sig själv, före andra. Så det ligger i det svenska kulturarvet (i alla fall under senare tid) att ha det tankesättet. Det är inte något som jag personligen strävar efter att efterfölja.
    Det jag ville komma fram till är att "Jag är kränkt" inte tillför något till en diskussion eftersom det inte är ett argument. OM det vore ett argument så skulle det kanske vara mitt huvudargument i diskussion med folk som är religiösa eftersom jag utan större ansträngning skulle kunna känna mig kränkt över att:
    - Bli dömd till helvetet (eller motsvarande) för att sakna tro.
    - Att någon överhuvudtaget kommer på tanken att hota en konstnär som ritar vad han vill.
    - Att det finns människor som lägger tid och pengar på att försöka visa att sagor och myter skulle vara gudomligt uppenbarade på grund av att en del citat - om de tolkas på "rätt" sätt - kan bekräfta kunskap vi fått vetenskapligt.
    - Att folk i en seriös diskussion överhuvud taget anför som argument att "gud" anser det ena eller det andra.

    Ja, som sagt. Om att bli kränkt vore ett argument så skulle vi kunna sitta och vara kränkta till korna kommer hem. Om man istället kräver rationella argument i en diskussion kan man ju faktiskt nå konsensus eller åtminstone komma vidare.

    Min poäng - för att förtydliga - är alltså att det inte finns något som hindrar dig att blir kränkt bäst du vill men ifall du tycker att min och andras yttrandefrihet ska begränsas på grund av det så är det viktigt att du förstår att i ett samhälle där den typen av kränkningar är förbjudna så lär det vara de religiösa minoriteterna som blir belagda med munkavle först.
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-04 13:12:25 följande:
    1 )Det kanske inte tillför diskussionen något att påpeka eller känna sig kränkt, men det är ju ändå något som sker. Om vi inte utgår från att folk alltid bara fejkar sina känslor och bara vill säga något utan att mena det?

    2) Fast du blir väl inte kränkt av att folk tror att Helvetet finns när du själv inte gör det? Hur menar du då att det är en kränkning?

    3 )Folk får väl lägga pengar (om det nu är så) på vad de vill vad jag förstår? Det är ju upp till dem, inte till dig och mig att bestämma?

    4) Du får nog räkna med att när du dras till 'religion' att folk här diskuterar utiffrån sin tro och övertygelse. Det hör liksom ihop, trodde det var uppenbart?

    5) Har jag förbjudit dig och andra det då? Då så.
    1) Visst kan det tillföra diskussionen något men det är fortfarande inte ett argument.

    2) Varför skulle jag inte kunna känna mig kränkt över att någon påstår att jag förtjänar att torteras i evighet på grund av val jag gör i livet?

    3) Har jag påstått att jag anser att jag ska bestämma det? Jag bara visar att man kan välja att bli kränkt över vad som helst och om det skulle ses som ett argument så skulle det spela roll.

    4) Jag argumenterar också utifrån min livsåskådning och min övertygelse. Däremot så anser jag att jag måste komma med argument, håller du inte med om det?

    5) Du har inte förbjudit någon något eftersom du till att börja med inte har den möjligheten. Du har däremot vid upprepade gånger ansett att andra "typer" av yttrandefrihet vore bättre - och i din tolkning har det inneburit mindre yttrandefrihet.
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-04 17:36:34 följande:
    1. Det är väl dock inte alltid man behöver argument, utan man kan även ventilera saker och ting?

    2. Det kan du göra om du tror på En Skapare och efterlivet, men varför skulle du uppröras av något som du tror är en saga och påhitt?

    3. Problemet i det här är ju just det du skriver, att du tror att det handlar om att välja att känna sig kränkt. Om du tänker att förtrycka känslor inte är positivt, så kanske du förstår vad det är jag försöker säga.

    4. Exakt ändå så påstår flera att jag har den makten uppenbarligen. De varken resonerar eller argumenterar rationellt. Om du jämställer åsikter och även tankar med utförda handlingar så kan jag förstå hur du tänker, men så ser det väl däremot inte ut i verkligheten?
    1) Har jag ifrågasatt det?

    2) Varför utfärdas en fatwa mot Rushdie? Han har skrivit en bok som anses vara osann och det gör att han ska dödas -  för att muslimer blir kränkta av något de anser vara osannt.

    3) Jag kan ju också - som Morticia klok påpekar - välja att inte vara så känslig och reagera på det sättet.

    4) Du har inte makten men du är definitivt en förespråkare av begränsad yttrandefrihet.
  • Toboas
    Kaf Ha Ya Ain Sad skrev 2012-03-04 22:02:58 följande:
    Bli kränkt hur mycket du vill, ingen kommer ta dig på allvar. 
    Kan du förklara det för Halal för vi verkar inte nå fram.
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-05 20:38:54 följande:
    1. Det lät som du tyckte att det var onödigt att nämna om det inte har ett argumentativt upplägg?

    2. Ingen aning. Det var väl iranska ayatollor som gjorde det? Men vem bryr sig om vad de säger?

    3. Absolut, men du kanske ändå förstod den kommentar som jag skrev till Moritia angående detta? Dvs det finns ibland två sidor av saker och ting. Man kan bättre förstå en handling om man tar ut hela svängen och inte hälften av den.

    4. Jag har det som önskemål att folk skulle ta mer hänsyn till varandra och inte avsiktligt kränka varandra bara för man får. Jag vet det kan låta hemskt och väldigt gammaldags, men jag är fortfarande så naiv så jag tror att människan vill gott och önskar gott för andra. Så det handlar inte om begränsad yttrandefrihet, utan ett annat perspektiv på vad yttrandefrihet kan innebära, där jag lägger in ordet 'ansvar' som en viktig ingrediens. Dvs jag är inte en påhejare av att man ska göra allting alltid bara för att man får.
    1) Om jag skulle inleda varje inlägg med att jag känner mig kränkt över att utmålas som en dålig person för att jag inte tror för fem öre vad er profet säger - skulle det tillföra något?

    2) De som anser att det är rimligt att bli kränkt till höger och vänster kan väl tänkas hålla med.

    3) Ja, de kanske känner sig kränkta av en mängd orsaker. Troligen för att de uppmuntras att uttrycka sådana känslor för att avleda uppmärksamheten från att de i övriga frågor saknar yttrandefrihet och inflytande. Om man dessutom får lära sig att vara kränkt är något som fungerar som ett argument så är det klart att man använder det. Det är inte unikt för muslimer. En del högskolor har haft problem med att underkända studenter blivit kränkta av det ena eller andra skälet. Lika uselt argument där som i andra sammanhang - men som sagt - i den del fall funkar det. www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/forst-krankt-vinner

    4) Men var ska man då dra gränsen? Om jag nu anser att det är kränkande att män och kvinnor inte har samma rättigheter och skyldigheter i alla sammanhang - ska då alla muslimer sluta tala om sin tro eftersom den faktiskt innehåller mängder av sådana element?
  • Toboas
    oOHalalOo skrev 2012-03-06 07:31:07 följande:

    1) Jag förstår inte vad du menar med 'att lära sig att vara kränkt'? Du får gärna ta och utveckla det lite. Vem som lär ut det och varför t.ex.


    2) Nej du ska inte sluta prata om det, utan snarare tvärtom. Det är ju ett bra tillfälle för mig som muslim att istället få möjlighet att berätta hur det förhåller sig, om vi då utgår från just Islam gällande detta.


    1) Genom att bejaka eller uppmuntra vissa känslor förstärks de ju. Alla sådana där aggressionsövningar där man ska "slå ut sin ilska" är värdelösa eftersom det ger kroppen en positiv feedback - och därmed förstärkning - av aggressiviteten. Om man uppmuntras genom att man får sin vilja igenom eller får positiv uppmärksamhet när man är - eller agerar - kränkt så lär det ju bli mer av den varan. Det är ju knappast en slump att så många tekniker när det gäller barnuppfostran går ut på att avleda eller ignorera vissa beteenden just för att inte skapa positiv feedback.

    2) Men om jag fortsätter att känna mig kränkt över att kvinnor inte har samma skyldighet att gå till moskén, hur gör vi då?
Svar på tråden förstöra heliga skripter