Hur var det för er att återgå till jobb efter föräldraledighet?

Som när sommarlovet börjar för ett skolbarn! Jag tyckte att det var underbart att kunna få lite frihet åter - kunna få stänga dörren om mig när jag gick på toaletten, och njuta av en lunch i lugn och ro. Jag började uppskatta mitt barn mycket mer när jag inte tvingades vara uppi det 24x7. Dottern reagerade inte nämnvärt på att börja på dagis, mer än att hon äntligen började sova hela nätter!

Det blev en chock att få så lite tid med barnet! Ångrar att jag tog heltid, borde gått ner i tid... I övrigt var det trevligt med det sociala med arbetskamraterna och så.

Jag blev väldigt glad när jag läste ditt inlägg - det är ju så här man vill att det ska bli! :)

Hur länge var du hemma med dottern och hur upplevde du tiden som mammaledig? Kände du dig fed-up, eller trivdes du? Längtade du efter att börja jobba igen, eller hade du (som jag) blandade känslor inför det?

Det är precis det där jag oroar mig för - hur man ska klara av att träffa sin lilla enbart några timmar om dagen, jämfört med dygnet runt! Du säger att det blev en chock...var det ingenting du hade funderat över innan, var det därför det blev chockartat? Eller var det "bara" den enorma omställningen, och att det inte hade gått att förbereda sig på den?

Jag och min sambo började dela 50/50 när sonen var 4 månader. Det är UNDERBART! Han sover ju inte hela nätterna och att slippa söndehuggna nätter 7 dagar i veckan är guld värt. Känner även igen det där med toabesök och lunch...

Iom att vi delar hälften var tycker jag att jag får tillräckligt med tid med sonen och som bonus får hans pappa det också.  

Jag var hemma ett år, i en ny stad där vi inte kände någon sedan tidigare. De få mammor jag lärde känna under vintern försvann ut till sina sommarställen när öppna förskolan och annat stängde i maj. Dessutom blev sommaren olidligt varm, så det fanns inget annat att göra än att åka till stranden och jaga ettåring på dagarna - och jag avskyr både värme och sand! Ungen sov dessutom nästan aldrig, vare sig på dagarna eller nätterna. Jag klättrade på väggarna och var avundsjuk på min man som hade ett intressant jobb och fick träffa vuxna människor på dagarna. Han har i efterhand erkänt att han gruvade sig för att komma hem efter jobbet, eftersom han var så needy och deppig. Men när jag fick börja jobba blev jag pigg och glad igen.

Det var lite nervöst att börja jobba, eftersom jobbet var helt nytt.

Båda gångerna som jag varit föräldraledig så har det varit blandade känslor att börja jobba igen. Det känns lite hemskt att inte få vara med sitt barn jämnt men samtidigt är det urskönt att bara få vara sig själv igen och inte bara "mamma". Min man har varit pappaledig efter min mammaledighet båda gångerna  så den första tiden på jobbet har varit jättelyxig och ett bra mellansteg. Barnen har var med sin pappa, som dom ju har det jättebra med och, jag hade lyxliv utan förskolehämtningar/lämningar, VAB, storhandling och allt som kommer sedan när barnen går på förskola och båda föräldrarna jobbar. När barnen sedan börjat förskola så har de stortrivts och verkligen längtat efter kompisar att leka med varje dag. Sen har vi hittills lyckats hålla förskoledagarna relativt korta med deltid och eller jobb hemma på kvällen när barnen gått och lagt sig. 

...puffar lite...

Jag har tyckt det varit en stor omställning båda gångerna, just att inte träffa barnet/barnen så där hela dagarna som man varit van vid. Jag har kramats mycket med dem på kvällarna.

Efter några veckor har man vant sig och det är ingen stor grej längre.

Men det är grymt mysigt att få rapporter och mms från maken om hur deras dagar där hemma är.

Jag tyckte det var skönt att börja jobba efter nio månader hemma. Vi körde halvtid båda två i tre månader innan mannen gick hem på heltid och jag jobbade heltid.

Det som jag tyckte blev jättejobbigt när jag kom tillbaka till jobbet var att jag upplevde ett otroligt kompetenstapp hos mig själv och att förståelsen för det var liten på jobbet. Jag hade svårt att komma in i tempot och att prestera det som förväntades så det blev början på slutet på det jobbet, kan man säga. Jag fick dåligt självförtroende och kände mig värdelös. Så beroende på vad man har för jobb och hur man själv funkar skulle jag vilja pusha på folk att behålla mer kontakt med jobbet under hemmatiden, att kompetensutveckla sig under tiden och att planera in en rejäl återintroduktion på jobbet.

Här är en länk till en artikel om ämnet: http://www.dik.se/artikel/12053/foraldrasmart