Andras graviditet gör mig ledsen

Känner igen mig så mycket! Vill ju vara glad för kompisar som blir gravida och får barn men ibland tar det emot Sen kan jag ta det bra om jag fårreda på det på ett bra sätt. Om kompisen berättar det för mig själv när vi är själva och inte annonserar det på en fest och alla ska gratta och sen vända sig till mig och fråga... ÄR DET INTE DAX FÖR ER SNART???? Min hatfråga!!! Sen mår jag jätte dåligt när folk talar om det via Facebook. Då vet jag inte alls hur jag ska känna... Särskilt om det är ett ultraljud med. Sen sätter in en ticker som räknar ner veckorna. Dessa brukar jag dölja tills barnet är fött:-P
Tycker konstigt nog det är lättare överlag när bebisarna har kommit än se en gravidmage. Känns nog mer långt ifrån oss då på ngt konstigt sätt. 
Men detta år har vi fått så många gravidbesked så man tror direkt en kompis vill träffas att det är för att berätta att de väntar smått  
Jag är så djupt inne i IVF karusellen efter 7 års bebis försök  att jag blir typ snopen när folk får barn på egen hand. Har mer än en gång fått hejda mig att fråga vilken klinik de gått till!!! Sen tar jag nästan för givet att par som varit ihop ett par år och inte har barn, är i samma sist som oss och blir ännu mer förvånad när de berättar att jo nu ska de ha barn och det tog sig direkt efter de slutat skydda sig! Känner mig nästan lite lurad, då fast det bara varit min egen önskan om att inte vara så ensam om att vara barnlös, som spelat mig ett spratt! I sommras gifte sig ett par jag känner efter 14 år tillsammans och direkt tänkte jag att det var för att de ville adoptera... Men nej nu väntar de barn efter en månads försök. Men kan faktiskt skratta åt mig själv ibland!!!
 Har inte direkt undvikit att gå på fester med folk som har små barn men var nyligen på en av de värsta festerna sen vi började försöka. En tjej fest... Insåg efter tio minuter att det var inte 40 tjejer som skulle har en trevlig kväll utan det var 39 mammor och sen jag! Det pratades bara barn precis hela kvällen. Hade varit förståligt om det var 39 nyblivna mammor men nej de flesta hade barn i åldern 7-25 år!!! ALDRIG kännt mig sååååå utanför i hela mitt liv! Ville bara bort  
Är ni öppna med er barnlängtan och er kamp??? 

Idag snäste jag ifrån när en på jobbet sa gav mig kommentaren MEN NI FÅR VÄL SKAFFA EGNA BARN när jag berättade hur roligt jag tycker det är med "pojk" som vi är kontaktfamilj åt Då sa jag snabbt barn är väl inget man bara skaffar!!! De är en gåva!