Hur har ert förhållande blivit sen ni fick barn??! (obs. Långt inlägg!)

Jag har en make som ofta lider av depression och det skulle det kunna vara för din man också. Just det där med att ta åt sig för allt. Jag kan fråga honom om han kommit på någon kvällsmat för jag vill veta om jag ska hitta på något. Det tar han åt sig av och känner sig usel för att han inte lagat klart maten redan... Han går heller inte att prata med under sina depressioner och det är ganska vanligt att fäder också får förlossningsdepressioner.

Tror ni skulle behöva prata om det trots allt. Det finns några knep för att de inte ska ta åt sig så mycket som man kan prova. Det är att ALLTID utgå från sig själv och sina behov och inte döma tidigare "oförätter". Börja prata genom att t.e.x. Säga: Jag mår ganska dåligt och skulle vilja prata med dig. Jag tror att det skulle kunna hjälpa mig att må bättre...
ALDRIG några anklagelser. Alltid bekänna sina egna fel och misstag... Inte lätt och inte alltid det funkar. Inte helt snällt mot sig själv heller kanske, men fungerar det som ett sätt att bryta isen så kan det vara bra. Det kan hända att ni behöver hjälp utifrån. Tveka inte att be om hjälp. Kunde jag göra om något i mitt liv så är det att jag skulle sökt utomstående hjälp mycket tidigare. För många år sedan... Om pappan inte vill, så försök ändå att få en samtalskontakt för DIG!

Min make har också drag av Asperger (är inte utredd än, men har äntligen ställt sig i kö) och det innebär att man måste vara extremt tydlig. Vill jag att han ska ta bebis då jag äter så får jag be om det. VARJE gång... Skitjobbigt tycker jag. Men han fungerar inte på samma sätt som jag gör... 

Lycka till!!! hoppas ni löser det på något bra vis. Det är en stor omställning att få barn och man kan aldrig innan veta hur man ska reagera... KRAM!