När vi började försöka för 5 år sedan, var precis efter ett utomkveds, så jag blev helt besatt av bebisar och kände mig så
tom i kroppen av att inget fanns i min mage, kände mig ofullständig och frustrerad, just då var det jättejobbigt för vårt förhållande, jag var arg och manisk, medan han gjorde allt för att jag skulle vara lugn. Han jobbade dessutom väldigt mycket då, så att ha sex vid speciella tider och dagar var omöjligt och väldigt stressande, varje dag vi inte "hann" eller orkade blev som ett misslyckande och ett steg tillbaka.
Men iom att vi fick reda på att vi inte kan naturlig väg, blev det som en propp som lossnade, först var jag jätteledsen och ville ge upp, men efter ett tag så var det som att vi kunde ta en paus och bara vara vi, inga fler jobbiga tidsplaneringar och negativa test. Så efter att vi tog hjälp så har vi verkligen lärt oss att prata med varandra, att gå igenom detta TILLSAMMANS ist för bara jag, för jag vet att han vill minst lika mycket. Vi ser detta som en möjlighet och inte ett hinder.
Nicali; va tråkigt att det känns så tungt, men samtidigt väldigt bra att ni enats om annan metod! Blir nog skitbra ;)
Vincentsmamma; va kul hur känns det nu?