Hej! Jag går in och läser här med jämna mellanrum. Är i veckan 12 (11+4) och fick se ett foster på VUL för andra gången, förra veckan och det såg fint ut. Så nu har vi börjat andas ut lite och vågar hoppas lite mer på att det ska få lov att gå vägen den här gången :) Syns absolut ingenting än så länge, aptiten har dock blivit kraftigt större.
Håller tummar och tår för alla här inne! Ska bli roligt att se fler lyckas! ;)
Hej allihop!
Spännande att läsa att några av er är på väg att komma igång med nya försök. 
Tänkte rådfråga er som är eller har varit gravida, är det någon mer med lågt HB och som även råkat ut för blodtrycksfall så att ni nästan eller har svimmat?
Mitt HB har sjunkit från runt 130 innan jag blev gravid till 102.
Är nu i vecka 14 (13+2) och igår när jag på egen begäran fick komma in på en extra provtagning så visade det sig att det var som jag misstänkte, att både HB och blodtrycket sjunkit sedan tre veckor tillbaka då vi kollade det första gången. Då hade jag ett HB på 118 och blodtryck på 120/70. Igår visade HB 102 och blodtrycket 105/70.
Barnmorskan ordinerade mig att köpa Duroferon och ta en tablett varannan dag, men när jag läser på förpackningen så står det att rekommendationen för "Förebyggande under graviditet" är 1 tablett per dag.
Blir lite fundersam.
Någon annan som ätit Duroferon?
102 är ju lågt men kanske ändå inte direkt superlågt (även om det är tillräckligt lågt för att jag ska känna av det)... Kan det vara därför som jag bara ska äta varannan dag?
Csillag; har för mig att du nämnt tidigare att du har lågt HB? Hur lågt och vad tar du för att få upp ditt HB?
Sen så håller jag självklart tummarna stenhårt för alla!
För oss tog det sig nu på vårt femte IVF-försök (inga till frysen). Jag hade nästan gett upp hoppet kan jag tala om. På fjärde försöket så långtidsodlade de (5-6 dagar) våra 6 embryon och inget klarade sig. Jag trodde det var kört och att det aldrig skulle fungera. Men nu på vårt femte försök propsade jag på att få två embryon åter på dag två istället och det ser än så länge bra ut 
Så fortsätt kämpa!!
Csillag: Oj, nu blir jag lite orolig. Känner ju helt klart av mitt låga värde. Lite märkligt kan jag tycka att inte BM bokade in en uppföljningstid med mig, för att se så att värdet stiger. Får väl hålla koll själv då och känna efter om jag känner mig piggare. Den 5:e Okt ska jag till Östra för RUL, men då antar jag att de inte tar några blodprover?
Ska idag ta och köpa på mig en massa järnberikad kost, tänkte köpa persilja, druvjuice, blodpudding (usch), broccoli mm...
Usch, lite orolig blir jag att jag inte ska få upp värdet. Men bra att vi upptäckt det så tidigt iaf. Är ju som du skriver värre om det är senare i graviditeten för då är ju förlossningen en större risk och blodtransfusion kan behövas. Låter som en väldigt traumatisk upplevelse för er. Hoppas verkligen att vi ska slippa vara med om något liknande!
Känner mig väldigt svag just nu. Inte kul alls.
Tack så mycket för ditt svar!! Nu ska HB:t UPP!!
Jag fick faktiskt en påse torkade aprikoser av min man igår som jag tänkte börja äta idag.
Men seriöst, hur orkar ni med vardagen med lågt järnvärde?
Jag mår verkligen inte alls bra känner jag.
Sitter här på jobbet och försöker så gott jag kan, men fy vad segt det går när jag är så här orkeslös och känner mig yrslig och svag.
Nu ska jag äta min lunch som består av fläskött, potatis och BROCCOLI.
Till efterrätt blir det aprikoser.
Jag orkar inte känna så här så det spelar ingen roll om jag gillar maten eller inte. Ikväll blir det blodpudding vilket jag inte alls gillar. Men vill må bra igen!
Tack för era råd!!
Då jag börjat känna mig väldigt mycket piggare (järntabletterna har gjort susen), så tog jag mig idag en rask promenad på 6 km.
När jag dock kom hem och lade mig i soffan för att vila så fick jag så sjukt ont i magen. Som krampaktig mensvärk. Blev så himla oroliga så min man ringde sjukvårdsupplysningen som gav det svar de alltid ger: "Det kan vara normalt men det kan också vara ett missfall på g, ni kan inte göra något annat än att avvakta. Blir det värre och jag börjar blöda så ska vi åka in till gynakuten."
Smärtan höll i sig en halvtimme, och nu, är den puts väck. Och ingen blödning.
När jag låg där i kramperna så var jag SÅ orolig och kände bara NEJ, låt det inte skita sig nu.... snälla....
Och nu, är jag som vanligt igen. Känner ingenting.
Då jag inte varit gravid innan så vet jag inte vad jag ska tro. Vad tror ni? Är detta normalt? Eller behöver jag vara orolig? Jag ska ringa barnmorskan i morgon och fråga. Är i vecka 15 (14+3).
Hoppas allt är som det ska! Ska inte ta sådana här promenader mer. Hädanefter får det bli kortare och lugnare promenader. Var bara så exalterad över att jag kände mig så pigg och kunde promenera i raskt tempo utan att flåsa som en person som aldrig tränat i hela sitt liv (har nämligen gjort det de senaste veckorna pga det låga järnvärdet). Så jag trampade därmed glatt på i högt tempo. Dumt av mig. Mycket dumt. Hoppas lilla vännen mår bra där inne...