Är det ok stt sakna ett ex?

Jag kan sakna ex också, inte som partner men som kompis. Mitt senaste ex speciellt. Det var nog 3-4 år sedan vi gjorde slut och vi har alltid varit bra vänner både före och efter vi var tillsammans men sen han träffade sin nya flickvän pratar vi knappt alls. Hon är väldigt svartsjuk tydligen. Så tråkigt.

Sen kan det ju självklart vara så att man kan sakna själva grejen med att vara ett par. Det går ju över. Men att sakna en förlorad vän kan sitta i för evigt.

Ja det är okey att sakna sitt ex

Jag och mitt ex hade det underbart i 6 månader, sen började vi bråka och bråket tog över allt :/ nu när jag är gravid så tänker jag mycket "hur hade det varit om vi väntat barn ihop"?
Jag saknar honom som person, men vi var för olika för att passa som ett par.

efter 4 månader träffades vi igen och vi hade glidit ifrån varann, ett tag senare hade han tjej.

Du är inte redo att gå vidare förrens du släppt henne helt. Mitt tips är att skriva ett brev till henne och antingen postar du det till henne eller eldar upp det (för att släppa det)

För mej har det tagit 10 mån som längst att komma över någon. Jäkta inte, din tur komme

//styrkekramar Angel         

jag saknar fortf mitt x, största första kärlek, de tog slut för 3,5 år sen o jag har haft ett förhållande efter de o är nu i mitt andra... Saknar honom som partner och vän.. Vet inte vad jag ska göra för att dom känslorna ska försvinna?!

"Vet inte om denna saknad beror på att hon var den förste jag tappade ur mitt liv jag verkligen ville ha kvar"
Det kan de nog va, jag tror de e så i mitt fall..

Det är kanske där som är grejen. Många man pratat med på forum eller liknande så är det att man hade kontakten efter osv. Mitt ex är en väldigt stark person. Det var en av anledningarna till att jag tyckte så mycket om henne och en av anledningarna till att det blev skit efter. Vid ett tillfälle var vi på vänlig fot med varandra, jag sa till henne(i ett sms) att vill hon kan hon räkna mig som vän. Om inte så förstod jag. Svaret var då att det är klart att jag räknar dig som vän om det funkar, men det har inte funkat förut. Men efter ett tag så blev vissa funderingar för mycket och jag ställde frågor om vårat uppbrott. Efter det har vi inte haft någon kontakt och jag har bara sett henne på håll någon enstaka gång. Som sagt, skulle gärna skriva det där brevet men har bestämmt mig för att inte göra det. Hon var en liten virvelvind och tills jag träffar någon ny som det känns lika bra med kommer jag nog sakna henne.

Min man lämnade mig för fyra år sedan, han var mitt livs stora kärlek och min bästa vän. Vi hade väldigt roligt tillsammans och ingen har förstått mig som han, varken före eller efter.

Jag saknade honom så fruktsnavärt mycket de första åren. Jag hade flera nya "bekantskaper" med män men jag klarade inte va att behålla någon för de bara påminde mig om hur mycket jag saknade min exman och hur olik de var honom. Jag sökte efter en man som kunde ersätta honom - och den mannen finns ju inte.

Nu har jag kommit så långt att jag inte vill ha honom tillbaks längre, jag ser honom som ett avslutat kapitel. Och nu är även mina känslor för honom örsvunna. Men jag saknar ändå honom som han var då, jag saknar oss och jag saknar den där känslan jag hade när jag var tillsammans med honom. Livet var så glatt. Jag tror inte att jag kan känna så igen, det tror jag faktiskt inte. Men att leva mitt liv ensam på grund av det, det vill jag inte. Så nu är jag tillsammans med en fin man och det känns helt ok. Som det förhållande jag hade med min exman är det inte och kommer aldrig att bli. Jag tycker om honom och det räcker. Jag kanske sörjer min exman ännu och kommer nog att göra det hela mitt liv. Det är mitt livs stora sorg...jag älskar honom ännu och kommer alltid att göra, även om jag som sagt inte skulle vilja ha honom som partner idag. För mycket har hänt sen dess.      

Såklart är det OK!
Jag skulle nog vara så djärv att säga att om man inte saknar något i varenda en man varit tillsammans med; diskvalificerar man nästan sig själv.
DÄR och DÅ kändes det rätt, jag var tillsammans med henne för att jag tyckte om henne då.
Att tiden och situationen gjorde att man till sist skildes åt, tja.. tråkigt, men så är livet.

Vad jag har svårt att förstå är att det så många som tycker så vansinnigt illa om sina ex (naturligtvis med undantag av galna typer som misshandlar o s v)
Jag har haft turen att få ha varit tillsammans med ganska många kanontjejer och jag måste helt ärligt säga att det finns inte en enda jag önskar något annat än det bästa i livet! Och nej - inte ens de som valt att lämna mig.
Många gånger har jag tänkt att man borde ta kontakt med varenda en och berätta det, men det blir ju helt fel av andra skäl. 

 

/div> Ja det är okey att sakna sitt ex Jag och mitt ex hade det underbart i 6 månader, sen började vi bråka och bråket tog över allt :/ nu när jag är gravid så tänker jag mycket "hur hade det varit om vi väntat barn ihop"? Jag saknar honom som person, men vi var för olika för att passa som ett par. efter 4 månader träffades vi igen och vi hade glidit ifrån varann, ett tag senare hade han tjej. Du är inte redo att gå vidare förrens du släppt henne helt. Mitt tips är att skriva ett brev till henne och antingen postar du det till henne eller eldar upp det (för att släppa det) För mej har det tagit 10 mån som längst att komma över någon. Jäkta inte, din tur komme //styrkekramar Angel         [/quote] Mitt ex och jag började ha komtakt i februari om jag minns rätt. Även om jag hade träffat henne förut. I slutet på juli tog det slut och i oktober var sista gången vi hade kontakt. Och nu prata vi 2010. Grejen är den att snart efter vi slutat ha kontakt så tog hon bort Facebook och det blev väl lite out of sight, out of mind. Även om man ibland tänkte på henne. Så det är väl gamla ouppklarade saker som kom upp till ytan. Först för en vecka sedan fick jag allt som hände att gå ihop.

Kanske är där skon klämmer. Jag är 26 år, påväg mot 27. Jag har varit i ett förhållande. Haft starka känslor för två stycken. Det ska mycket till innan jag får känslor för någon. Den andre jag haft känslor för hade jag känslor för till och från i kanske sju år men vi har aldrig "haft ihop" det utan har bara varit vänner och är det fortfarande. Och de känslorna försvann först när jag träffade mitt ex.

Ibland rinner förhållanden ut i sanden och många har  frågat sig själv (och i vissa fall t o m sitt ex, jag har en f d sambo som gjorde det) "Varför i hela fridens namn delade vi på oss; vi hade det ju bra tillsammans" 
Man ska nog försöka att inte älta var det gick fel och hur man kunde gjort annorlunda, ibland räcker det med att konstatera "det bara blev så".
Det är såklart bra att du kommit till en punkt där du börjat släppa henne, jobba bara på att släppa henne helt (hur man ska göra det finns det inga patentrecept på, alla måste hitta sin egen väg)
Det är klart att du tänker mer på henne tills du träffar någon ny, men nu och även då är det helt OK att konstatera och komma ihåg allt som var positivt och bra i förhållandet, roliga stunder tillsammans o s v.
Men du måste släppa henne.
"If you love somebody, set them free" 

Det är sant. Som sagt, inte så jag gått runt hela tiden sedan det tog slut och tänkt på henne. Utan det har vart de senaste tre veckorna. Och först för en och en halv sedan som jag kommunderfund med vad som hände och det är väl först då man kan släppa det? Just nu går det lite i vågor, ena dagen är jag där du (FixarFrasse) skrev om i ditt första inlägg. Andra dagen så ångrar jag saker jag borde sagt, känner saknad och emellanåt lite bitterhet även om det inte är så mycket. Vissa saker har släppt helt. Kan det kanske vara så att jag som person......behöver någon att tänka på, och i brist på någon ny så går tankarna till henne?