Hur mycket ska man stå ut med?

Jag känner att jag måste få skriva av mig här.

Jag har en son på 14 månader, jag och pappan lever isär. Han har från första början i graviditeten motsatt sig sonen för att i nästa sekund längta efter han.
Jag har ensam vårdnad men har kämpat med näbbar och klor för att få till ett fungernade umgänge mellan
dom.

Pappan hade sonen varannan helg under 3 månaders tid, tills en gång då sonen kom hem med blåmärken över hela armarna. Visst barn kan få blåmärken, men en då 7 månaders bebis ska inte kunna få hela armarna med blåmärken på naturlig väg.

Jag konfronterade pappan och tog även kontakt med familjerätten som uppmanade mig till att dra in umgänget tills dess att pappan gick med på samtal hos dom för att reda ut denna situation.

Idag har det gått 7 månader sen denna händelse och pappan har fortfarande inte tagit kontakt med familjerätten trots uppmaningar från både mig och gemensamma vänner.
Samtidigt som han inte gör det så sitter han och målar ut mig till djävulen själv och anser att jag hittar på allt, trots att jag tog kort på armarna på sonen. Så det finns bilder på hur han såg ut då.

Nu har jag fått höra av en gemensam bekant att pappan på inrådan av sitt ex som han även har ett barn ihop med, ska starta en vårdnadstvist för ensam vårdnad.

Jag levde ett ganska vilt och stökigt liv fram tills att jag var 20. Fick barn när jag var 23. Jag är livrädd att han ska vinna vårdnadstvisten då jag vet att han inte tar hand om sonen som han ska.

Har både sms och inspelade samtal med pappan där han uttryckligen berättar att han inte bryr sig om sonen gör illa sig eller om han skulle kvävas av att ha satt nåt i halsen. Där han även säger att hans ex tillika nuvarande skulle vara en så mycket bättre mamma åt sonen än vad jag är.

Jag gör allt för min son, skulle aldrig kröka ett hår på han. Gladare unge får man leta efter. Jag har själv på eget intiativ haft en kontaktperson inom det sociala som har följt mig och sonen sen han föddes. Enbart för att ingen ska kunna komma och säga att jag inte är lämplig som mamma.

Men vet även att pappans nuvarande har mycket kontakter inom familjerätten och är livrädd att det ska ha nån inverkan.

Snälla hjälp mig? Vad ska jag göra?

Du ska bara ta ett djupt andetag, och försöka hålla dig lugn.

Ditt liv innan sonen spelar ingen roll i en tvist, utan det är hur du är från din graviditet till NUETsom spelar roll.

Sedan ska du fortsätta att dokumentera era ordväxlingar, spara mail och sms tex.

När det sedan drar ihop sig och du får stämningen på brevlådan så tar DU kontakt med en jurist, med inriktning familjerätt, var NOGA med att personen är insatt och jobbat ett tag. Det ska kännas rätt/tryggt med ombudet.

Advokatskostnaderna kan du få hjälp med, antingen via dina försäkringsbolag, eller via rättshjälpen.

Söker du via rättshjälpen så får du fylla i en blanket hos ditt ombud/advokat.

Men mitt absolut VIKTIGASTE råd är att hålla dig till sanningen! Kasta ingen skit, var SAKLIG, påvisa de brister som din sons pappa har, inga saker som "han städar inte, hans uppfostran är fel för sonen" osv.

Var konkret ex som, "han känns hotfull i sin kontakt med mig, han har bla skrivit **** i ett mail daterat den 1/1 2011"

Sådant kan rätten "ta på" du kan ha med mailet som bevis, om du förstår hur jag menar.

Men först och främst så får du vänta ut stämningen som ska dimpa ner i brevlådan, innan dess kan du inte göra ett skit, tyvär.

och innan du skriver under och skickar tillbaka lappen om att du tagit emot stämningen så tar du kontakt med ett ombud.

Hur mycket ska man stå ut med?

INNEHÅLL