Arbetsträning, känner mig lite utnyttjad. Vad gäller?

Arbetsträningen ska vara på villkor som passar dig.
Du går helt utanför den ordinarie personalen och du ska absolut inte täcka upp för någon.

Det ska finnas flexibilitet, om du inte orkar en dag så ska du kunna gå hem tidigare eller stanna hemma. Du måste ju känna att ingen press på dig finns. Tanken är att du ska bli bättre!

Jag tycker du bör prata med din handläggare på Arbetsförmedlingen, jag hade nog dessutom börjar kolla efter en ny plats. Det handlar om din hälsa. Och för mig ringer det du skriver varningsklockor.

Om du täcker upp för ordinarie personal bör du få betalt för de timmar du jobbar utanför arbetsträningen.

Arbetsträning går INTE ut på att göra ett ordinarie jobb utan att befinna sig på en arbetsplats och vänja sig vid miljön. Kanske finnas för att prata, fixa kaffe, fylla på kuvert eller andra småsaker som inte hör till 'typiska arbetsuppgifter'.

Det största problemet med arbetsträning är just dendär oklara gränsen.
Att man är på en arbetsplats men inte egentligen ska arbeta - samtidigt som det är 'Arbetsträning' vilket antyder att man ska arbeta, om än i sin egen takt.
Det är en svår avvägning så att prata med din handläggare på arbetsförmedlingen för att få lite mer klarhet i vad du förväntas göra är ett bra steg att ta för att reda ut situationen.

Arbetsträning får man inte bara för skojs skull utan för att i sin egen takt kunna jobba sig tillbaka till att klara av den press och de krav som finns på en arbetsplats.
Inte för att 'börja läras upp och täcka upp för andra på arbetsplatsen'.

Detdär med lunchen är jag osäker på, för med tanke på att du ändå inte ska arbeta utan 'bara vara där' borde den tiden kunna räknas in som "arbetsträningstid" förutsatt att den intas på arbetsplatsen.
Lämnar du däremot arbetsplatsen under lunchen känns det logiskt att den inte räknas in.

Tack för ditt svar! Det är lite skönt att höra att någon mer tycker att det är lite märklig attityd. Det hade varit skillnad om jag sökt en anställning och dolt min problematik. Men här är det ju öppna kort från början.

Är lite rädd att prata med Af och FK för jag är livrädd för att uppfattas som att jag inte vill det här, att jag på något sätt vill vara sjukskriven eller "gå och drälla". För så är det verkligen inte. Min läkare är lite tveksam till takten jag gått med på, att så snart vara upp på heltid, eller att jag skulle upp till heltid över huvud taget. Läkaren fortsätter att sjukskriva mig och höjde ett varningens finger när jag berättade om arbetsträningen på förra besöket. Jag vill bara göra allt för att undvika att hamna i samma situation som jag en gång varit nu när jag ändå kommit så långt på min väg tillbaka.

Jag får vrida och vända på det här känner jag. Det är frustrerande för jag känner att det kunde faktiskt bli riktigt bra, men jag MÅSTE verkligen få förståelse för den situation jag befinner mig i. Även om jag blir anställd kvarstår en del problem i mitt liv som gör att jag måste ta viss frånvaro och det vore riktigt besvärligt om jag skulle behöva kriga för all form av frånvaro framöver. Inte det att arbetsgivaren ska bjuda mig på frånvaron, utan den skulle FK stå för rent ersättningsmässigt, men just inställningen hos arbetsgivaren är väldigt viktig för mig som har svårt att stå på mig och sätta gränser eller ställa krav.

När det gäller arbetsträning ska man ju inte alls jobba som en anställd och att få betalt är inte ett alternativ då arbetsförmedlingen inte tillåter det. Då får man ju övergå till en tim/deltidsanställning i så fall och då är det något helt annat.

Om det här företaget har stor erfarenhet av såna som arbetstränar så vet de nog exakt vad som gäller, men känns som de försöker utnyttja en svag person i underläge.

Din arbetsgivare har fel.
Arbetsträningen ska vara på dina villkor, är det inte okej för arbetsgivaren ska denne inte ta emot de som arbetstränar.
Prata med din handläggare på AF och FK.

Vad det gäller lunchen tror jag det räknas som vid ett vanligt arbete, d.v.s. inte som arbetstid, även när du arbetstränar.

Jag hoppas du har en bra handläggare på Af som du kan prata med, om arbetsträningen gör dig sämre igen är den poänglös.
Dessutom är det bra om de får veta att detta är något företaget satt i system, för det är inte alla ok.
De får betalt för att du arbetstränar där, sp känns mer som de vill både tjäna på dig och få gratis arbetskraft. Riktigt illa!

Tack också för ditt svar! Jo, gränserna är otydliga även för mig. Men jag har verkligen inga problem med att känna att jag jobbar. För det är tillfredsställande för mig. Men det är ju det där att deras syn är att jag ska jobba, och täcka upp för osv. Och samtidigt så vill man ju göra sitt absolut bästa för att det förhoppningsvis ska leda till en fortsättning sedan. Så det är svårt. Å ena sidan sätta gränser och undvika att hamna i en situation där jag känner mig pressad och otillräcklig (vilket jag gör konstant i privatlivet), å andra sidan visa framfötterna och få möjlighet till anställning. Men det ena borde ju inte utesluta det andra egentligen.

Lunchen är på arbetsplatsen, och jag kan också känna att den rent generellt borde räknas in i tiden. Men jag har hamnat i en slags "flexfälla" där jag verkligen räknar minutrar. Att jag är stenhård på att göra min exakta tid, eller åtminstone inte mindre. Ibland kör jag över 10-15 minuter. Men aldrig mindre.

Jag är ganska bra på att sätta press på mig själv och därför är det en dålig kombination om andra gör det också..

Tror att din arbetsträning skulle behöva kombineras med KBT eller något. Ditt problem verkar ju ligga i att du inte kan säga nej och sätter för stor press på dig själv och det måste du jobba med. 

Många på min arbetsplats har varit sjukskrivna för att de blivit utbrända och en gemensam sak hos alla är just att de sätter för stor press på sig själva. De kan inte slappna av förrän en uppgift är slutförd på ett perfekt sätt istället för att nöja sig med "bra nog". Jag jobbar minst lika mycket under lika stressiga förhållanden som dom men blir inte alls lika påverkad just eftersom att jag inte sätter press på mig själv utan lämnar jobbet på jobbet och inser när jag kommer till läget att det krävs 60% mer arbete för 10% bättre resultat som dessutom ingen annan än jag själv kommer märka. Och med det menar jag såklart inte att jag på något sätt är bättre än dom (inte sämre heller för den delen). Jag har bara en helt annan typ av personlighet som ger mig en mer avslappnad inställning som gör att jag mår bättre under samma typ av förhållanden. Och jag tror inte att det går, eller i alla fall att det är mycket svårt, att bara ändra synen på sig själv och den press man sätter på sig själv utan att få hjälp. Det är ju liksom en del av den man är.

Arbetsträning innebär att du inte ska täcka upp för ordinarie personal, precis som de andra har svarat.

Även om de skulle anställa dig med lönebidrag så ska det då finnas anpassning, dvs de kan inte använda dig på samma villkor som övrig personal. Även om kraven är högre än vid arbetsträning.

Prata med din arbetsförmedlare det är de som beviljar lönebidrag så det är ju väldigt bra om de får veta att detta inte verkar vara en lämplig arbetsplats.

Se dig om efter en ny arbetsplats tycker jag. Det här stället verkar utnyttja det här med "gratis arbetskraft" vilket tyvärr många företag gör idag och tar in folk som arbetstränar osv.