Hur skulle ni reagera? Känner mig förd bakom ljuset.

Igår hade jag och sambon ett bråk och när vi börjat lugna ner oss så säger han att han behöver berätta en sak. Vill först tillägga att vi varit tillsammans i 3 år och under den här tiden har vi gått igenom väldigt mycket jobbiga saker och det har varit som en berg och dalbana lite. Saker och ting hade äntligen börjat ordna upp sig i julas men så blev båda förkylda/sjuka efter varandra så det här med sex och mys stannade upp och sen när båda var friska så hände det hans pappa en sak. Pappan har de senaste 15 åren bott på sjukhem efter en hjärnblödning och kan inte prata och hör knappt nåt, är förlamad i ena sidan och vi får reda på att han brutit lårbenet och att han omöjligt kan ha åstadkommit det själv. Så allt han kunde tänka på var ju sin älskade pappa och det förstår jag. Så återigen kom vårt samliv i skymundan, vilket jag förstår men inte mindre jobbigt för det. Nu till vad han berättade. Detta är nåt han gått och hållit inom sig i flera år, finns bara 2 personer som vet det, hans pappa och syster. Sambon har epilepsi och tydligen så har smällen han fick som 15-åring som orsakade den, påverkat minnet. Han gjorde en undersökning när han var 15 och en när han var 18 och då såg det ut som om han skulle bli dement inom 10 år. Nu har han gjort en till, tydligen gör man det inte förrän efter 30. han är 35. Och han ska i nästa vecka få svar på hur det ligger till med hans långtidsminne. Han har några gånger glömt vad jag heter sa han, när han pratat om mig med kompisar och då sagt "frugan" istället. Hans läkare behövde mer tid att gå igenom svaren från testet för huruvida inlärningsförmågan påverkats och långtidsminnet. Närminnets kapacitet låg runt 90% nu så det har blivit bättre, troligen påverkades det förut av en medicin han åt också. Jag har inte haft en aning om detta och en del saker som han har problem med, som att uttala vissa ord och även få fram ord, kan ha med detta att göra säger läkaren. Sambon har inte vetat hur han ska berätta detta, varit rädd att jag ska lämna, att jag inte kommer vilja ha barn osv och jag förstår att han känner så! MEN, jag känner mig så förd bakom ljuset, så sviken att han inte anförtrott mig! Nu dyker det alltså upp ännu en jobbig sak och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag kan inte prata om det med nån för han vill ju inte att folk ska veta så därför skriver jag här. Samtidigt som jag förstår att det måste varit svårt så känner jag mig så arg och besviken att han berättar först efter 3 år :'( Vill väl bara skriva av mig för allt är så upp och ner . Ursäkta den ihoptryckta texten, skriver från mobilen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-04 14:07
Jag tog fel på minnena, det är närminnet han ska få svar om nu i veckan.