Ni som är emot Time-out, varför?

Jag är emot det för att det är helt onödigt. Barnet behöver speglas i sina känslor, få dem bekräftade och lära sig hantera dem och för det behövs en vuxen närvaro!
När min 3 åring blir arg och skriker så får hon hållas en stund, går det inte över så säger jag bara att det inte fungerar att hon fortsätter skrika där vi är för det gör ont i huvudet på mig/oss, vill hon skrika mer får hon skrika på sitt rum, vill hon vara kvar får hon vara arg utan att skrika. Oftast svarar hon bara ett "ALDRIG" på det och då brukar jag lyfta in henne på sitt rum och säga att hon får skrika där, vill hon att jag ska stanna får hon sluta skrika och då brukar hon sluta också, sen kan hon fortfarande vara arg eller ledsen en stund efter det men då går det iaf att prata med henne, ha henne i famnen osv. så hon får älta lite och sen är det bra! :)
Skulle vi bara sätta undan henne och gå skulle hon ju dels inte få chansen att själv berätta hur hon känner sig, hon skulle inte få återanknytning till oss och vad vi känner när hon är arg/ledsen och ingen skulle visa på bättre sätt att hantera sin ilska/ledsenhet utan hon skulle lämnas själv att reda ut det vilket inte är bra för ett barn. Att sättas undan och ignoreras ger dessutom signal till barnet att de är dumma som PERSONER inte bara att deras handling är fel, de är så hemska att de måste bort och ignoreras, det lär även barnet att de inte får ha åsikter, anse att mamma/pappa gör fel osv utan att de ska foga sig för att få vara kvar i gemenskapen.