Ni som är emot Time-out, varför?

Jag vill inte bli ihågkommen som en kall, straffande mamma utan vill ge mina barn en positiv mammaförebild - och vi (mannen o jag) har lyckats! Vi har facit i ett antal fantastiskt fina vuxna barn - flera av dem med egna barn numera. Särskilt imponerad är jag av killarnas sätt att vara pappor (men så har de själva haft en fin pappa också!)

Alla straffande och exkluderande uppfostringsmetoder har varit förbjudna i vår familj. Däremot har vi ofta noterat och belönat gott uppförande. Jag blir tokig när jag ser nannyprogram med slitande och ryckande i barn för att tvinga ner dem på en "skämspall". Det kan möjligen vara ett alternativ i England där annars barnaga ännu är tillåten. I sverige är det förbjudet att kränka barn såväl fysiskt som psykiskt och att utesluta ett barn ur gemenskapen om så bara för 4 minuter kan skada barnets tillit till den vuxne. Jag tror mer på Jesper Juuls teknik att avskärma sig själv (istället för barnet) när situationen blir jobbig "OK - nu orkar jag inte tjata om det här mer så jag går o läser en stund" "Aj jag får ont i öronen av skriket, jag går till badrummet en stund". Och glöm inte att identifiera det som fungerar bra och ge uppmuntran för det!