Klassträff?!

Kanske för att någon vill be om ursäkt för sitt beteende...vem vet?

Nja, det tvivlar jag starkt på. Det var 23 år sedan vi gick ut grundskolan. Om någon mot förmodan skulle vilja be om ursäkt hade de väl kunnat tänkt på det tidigare. Nej, jag tvivlar starkt på att dessa personer ångrar något.

Själv ångrar jag som f-n det som vi gjorde mot en kille i vår klass. Vi var så vidriga att jag imponeras över att han inte tog livet av sig, han hade en psykiskt sjuk mamma som grädde på moset.

Vår klass har haft inte mindre än två klassträffar och jag har inte gått på en enda av de. Vad skulle jag och vi andra svin säga till honom?

- Förlåt för att vi gjorde dina första nio år i skolan och din start i livet till ett levande helvete. Kompisar eller?

Sen förstår jag TS och om man bortser från han som vi terroriserade så vad ska vi prata om? Det enda som vi har gemensamt är att vi får massor med år sedan tillbringade tid under samma tak.

Om du inte vill gå så gå inte då....

Jag gick på både 10 och 20årstråffarna.

Jag ville visa övriga att jag faktiskt inte knäcktes totalt av deras behandling.
Ok, jag blev inget märkvärdigt men jag duger som jag är.

De är väl för korkade för att fatta något. De som mobbar brukar vara det.

Varför ens bry sig och bemäda sig?

de hade nog inte med om du ville träffa dem eller inte utan att du gick i deras klass, vilket medförde att du fick en inbjudan. Sedan vad du väljer eller inte bryr de sig förmodligen inte om.

  

nu är det ju inte helt lätt att ordna en klassträff Vi försökte men fick ge upp Varför jo för vi hade ju inte personnr på kompisarna o eftersom vi va mest tjejer så visade det sej att det finns ingen möjlighet att hitta en kvinna som bytt namn när man bara har hennes födelsenamn Märkligt alltså att ett sånt register inte finns eller vad tycker ni??

Vad skrev du då?
O varför väntade du inte på ett svar?

 Fanns det ingen alls som var din vän?
Hur många år sen hände det?

Vill du inte ens träffa de?

Jag är också iofs påverkad av den mobbing jag utsattes för i mellanstadiet (av de jag gick i högstadiet med). Har lite svårt för relationer till de jag blir vän med (vem skulle kunna tycka om mig typ)
Men Ts, det är mer än 20 år sen ni gick ut. Tror du inte att människorna som gjorde dig illa har förändrat på de åren? Har du aldrig funderat över varför de var som de var? Var de lyckliga och mådde bra tror du?

Därmed inte sagt att du ska gå på återträffen men det känns lite som om du låter denna mobbing vara en för stor del av ditt liv. Eller så är det bara jag som tolkar det så utifrån min egna situation.

Vi hade ingen som var direkt mobbad i vår klass, däremot några som var lite utanför. Jag tillhörde inte dessa, var tvärtom ganska populär och har även nu ett bra liv som jag är nöjd med. ÄNDÅ vet jag inte om jag skulle vilja gå på en återträff om det anordnades en... Vad har man gemensamt liksom, 10-15 år senare? De jag var bra kompis med (3-4 st) har jag fortfarande kontakt med, en av dem träffar jag ofta. Andra i klassen har jag träffat sporadiskt eller hört om på omvägar - det räcker!Så jag förstår dig TS. Det här med återträffar kan kännas så himla överdrivet och skitnödigt, även för de som hade det bra eller hyfsat i klassen! Varför mobbade då skulle vilja gå, begriper jag inte. OK om man är lite nyfiken på vad som har hänt med alla, men är det verkligen värt det om de behandlade en som skit? Bryr man sig ens? Orkar man bry sig? Vill man ha "revansch"? Jag respekterar att andra gillar konceptet med klassåterträffar, men jag förstår till fullo varför inte alla eller ens de flesta dyker upp. (Min storasyrra var på 20-årsträff med sin högstadieklass och då kom typ hälften...) Sen är det ju inte alla som kan heller, alla kanske inte ens bor kvar i närheten.