Klassträff?!

Usch jag får ångest bara jag tänker på vår klassträff....var knappt någon som pratade med mig på hela kvällen och det var flera stycken av killarna i parallelklassen som frågade vem jag var och inte ens när jag berättade kom de på det. Jag var mullig i grundskolan, hade inte koll på mode och sminkade mig inte alls och tio år senare hade jag gått ner i vikt, börjat klä mig lite bättre och använde smink så det var lite därför jag ville gå dit för att visa upp mig (skitlöjligt jag vet). Jag hängde med ett gäng i nian som jag hade skitroligt med, de tillhörde inte de populära men jag brydde mig inte ett smack om det. Jag såg fram emot att få träffa de igen och trodde någonstans att vi skulle återuppleva gamla minnen men ja så blev det ju inte. Jag gick dit med den enda vännen jag hade kvar från grundskolan och tänkte att jag iallafall inte behövde sitta själv utan att hon skulle vara med mig men hon övergav mig ganska så snabbt. Jag kommer ihåg att jag tillslut satte mig vid ett bord för jag tänkte att någon iallafall skulle komma och sätta sig hos mig och prata lite men inte en enda kom fram. Kan säga att jag gick därifrån med tårarna i ögonen och kände igen den där känslan av att inte duga till.....

Nu har vi inte haft någon återträff med gymnasiet men kan ärligt säga att jag direkt tackat nej om det skulle komma någon inbjudan, av rädsla att det skulle bli likadant där.