• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Kattdamen
    maaammaaa skrev 2012-03-06 08:27:47 följande:
    ojdå så fel det blir jag börjar ju ifrågasätta mig själv, jag har så mycket annat att göra än att sitta på familjeliv så det blir helrörigt, du har rätt soc. var inblandad innan jag fick den yngsta, maken jobbade och jag trodde hemhjälpen var till för avlastning. De som jobbade på hemhjälpen var suveräna helt normala människor. Nu diskuterar jag inte förräns ikväll.
    Öh, hemhjälp?

    Varför skaffade ni inte bara en barnflicka?
    En kopp te, tack.
  • miljarden
    Anonym skrev 2012-03-05 19:46:51 följande:
    Jag om någon, borde ha förmåga att förstå vad som står i utredningen, förmåga till insikt, men det gör jag inte. Jag förstår inte. Jag är inte direkt anklagad för någonting. Inga speciella händelser beskrivna. Det har inte gjorts någon anmälan kring barnet. Hela utredningen upprepar meningar såsom
    Det här låter ju märkligt. Varför drog de igång en utredning om det inte fanns någon anmälan?
  • Anonym (okej)

    Min son på 3 år pratar jättedåligt.
    Min dotter på 1½ år pratar inte alls - vi försöker men de vill helt enkelt inte.
    Logoped är inblandad nu i den äldsta men jag anser absolut inte att barnen ska bli omhändertagna för att de inte pratar? jag gör inget fel och de flesta i min familj har varit sena med pratet.

    När du drar upp det i din TS blir jag orolig.
    Ska jag behöva vara rädd för att socialen ska bli inkopplade för att de inte pratar bra (sonen)? 

  • Anonym (okej)
    Anonym (okej) skrev 2012-03-06 09:34:22 följande:
    Min son på 3 år pratar jättedåligt.
    Min dotter på 1½ år pratar inte alls - vi försöker men de vill helt enkelt inte.
    Logoped är inblandad nu i den äldsta men jag anser absolut inte att barnen ska bli omhändertagna för att de inte pratar? jag gör inget fel och de flesta i min familj har varit sena med pratet.

    När du drar upp det i din TS blir jag orolig.
    Ska jag behöva vara rädd för att socialen ska bli inkopplade för att de inte pratar bra (sonen)? 
    ja, och dottern inte alls.

    Hänvisar till det du skrev i ts:
    " Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet."
  • miljarden
    Anonym (okej) skrev 2012-03-06 09:34:22 följande:
    Min son på 3 år pratar jättedåligt.
    Min dotter på 1½ år pratar inte alls - vi försöker men de vill helt enkelt inte.
    Logoped är inblandad nu i den äldsta men jag anser absolut inte att barnen ska bli omhändertagna för att de inte pratar? jag gör inget fel och de flesta i min familj har varit sena med pratet.

    När du drar upp det i din TS blir jag orolig.
    Ska jag behöva vara rädd för att socialen ska bli inkopplade för att de inte pratar bra (sonen)? 
    Om du också inte förmår att ge dem någon stimulans eller näringsrik mat och inte förmår uppbåda energi för att ta dem till t ex en förskola där de kan få detta men gärna lämnar bort barnet till främlingar eller låter dem klara sig själv i timmar medan du sover så tror jag att du ska dra öronen åt dig lite grann.
  • Anonym (okej)
    miljarden skrev 2012-03-06 09:38:04 följande:
    Om du också inte förmår att ge dem någon stimulans eller näringsrik mat och inte förmår uppbåda energi för att ta dem till t ex en förskola där de kan få detta men gärna lämnar bort barnet till främlingar eller låter dem klara sig själv i timmar medan du sover så tror jag att du ska dra öronen åt dig lite grann.
    Haha nej, menade mer på att om de reagerar så starkt på att inte talet kommer igång ordentligt blir man ju nervös.
  • Anonym
    Anonym (okej) skrev 2012-03-06 09:34:22 följande:
    Min son på 3 år pratar jättedåligt.
    Min dotter på 1½ år pratar inte alls - vi försöker men de vill helt enkelt inte.
    Logoped är inblandad nu i den äldsta men jag anser absolut inte att barnen ska bli omhändertagna för att de inte pratar? jag gör inget fel och de flesta i min familj har varit sena med pratet.

    När du drar upp det i din TS blir jag orolig.
    Ska jag behöva vara rädd för att socialen ska bli inkopplade för att de inte pratar bra (sonen)? 
    Men i fallet i TS finns det ju även en massa andra problem förutom att barnet är sent i talet. Sen är det ju en annan sak om barnet har svårt att prata pga medicinska orsaker (funktionshinder etc.), men i TS står det ju att det beror på för dålig stimulans.
  • miljarden
    Anonym (okej) skrev 2012-03-06 09:39:27 följande:
    Haha nej, menade mer på att om de reagerar så starkt på att inte talet kommer igång ordentligt blir man ju nervös.
    :) De ser mer till helheten.
  • Anonym
    Anonym (okej) skrev 2012-03-06 09:39:27 följande:
    Haha nej, menade mer på att om de reagerar så starkt på att inte talet kommer igång ordentligt blir man ju nervös.
    Jag skulle tro att det ofta är många saker tillsammans som gör att det blir omhändertagande, även om problemen var för sig inte kan tyckas så allvarliga.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version