min dotter äter vägrar äta kött.
maand87 skrev 2012-03-06 14:10:07 följande:
som sagt vad ja lägger ner denna konversationen för ni verkar tyvärr inte fatta det här . !!
Inlägg från: Zixi
|
-
Vad är det folk inte fattar? Hittade precis tråden och har inte hunnit läsa igenom allt. Tycker att det är in intressant frågeställning då jag själv var mycket kräsen som barn och det sätt mina föräldrar hanterat det på har satt sina spår.
-
Min egen dotter har varit besvärlig med maten sedan första smakportionen och gått upp dåligt i vikt. Vi har helt enkelt serverat lite av varje och låtit henne välja själv. Hellre att hon äter pannkakor varje dag än att matstunden blir ångestfylld för alla parter. Nu är hon visserligen bara 20 mån men jag har arbetat med barn i alla åldrar och bland annat tagit hand om en 6åring i ett år. Min regel då (jag jobbade som nanny) var att jag bestämde vad som skulle ligga på tallriken och hon bestämde vad hon skulle äta. Oftast slank det ner mer än det hon bestämt sig för att äta.
Mina föräldrar har tvingat mig att smaka mat när jag var liten och det var hemskt. Tog mååååånga år innan jag vågade testa den maten igen. Saken är den att olika personer tycker att saker smakar och känns olika så man kan aldrig veta hur den andra upplever det. Jag kan tex inte äta pepparrot, jag reagerar direkt på lukten om jag kommer in i ett rum där det står en smörgåstårta med pepparotsgrädde, min pappa är precis lika dan så jag har säkert ärvt det från honom.
Jag älskade smaken av svamp som liten men klarade inte av konsistensen. Oliver, blåmögelost och inlagda grönsaker är något som jag än i dag kämpar med att tolerera. Min man äter fortfarande inte färska tomater och han är 32 år gammal, han tycker att de smakar helt förskräckligt.
Själv slutade jag äta kött när jag var 16 för att jag inte klarade av konsistensen. Min dotter äter vegetariskt+fisk men när hon är gammal nog för att förstå vad kött är (runt 6 år kan barn faktiskt förstå vad det innebär om man förklarar) så är det upp till henne att avgöra om hon vill börja äta det. Men som sagt är det jag som bestämmer vad som ligger på tallriken i några år till.
Mat är livsnödviktigt och ingenting som ska eller ens får lov att utgöra en maktkamp. Jag hoppas att mitt inlägg har varit till nytta och att du låter din dotter få fortsätta att bestämma vad hon väljer att äta av det som du serverar (se bara till att det finns ett ersättningsalternativ för proteinet om det så bara är ett kallt kokt ägg). Lycka till TS
-
Jo men saken var just den att du gjorde maten till en stor sak, du fixade och donade och gjorde allt du kunde för att hitta just det hon gillade den stunden. Det är visserligen motsatsen till att tvinga i barnet det som serveras men det är att göra en stor sak av maten och måltiden. Det blev en maktkamp er i mellan.Vissla skrev 2012-03-06 14:30:59 följande:Nu skulle ju jagegentligen vilja vara anonym här eftersom jag inte tycker om att prata "negativt" om mina barn öppet, men tråden ligger inte där det går att vara anonym så jag får väl skita i det.
Jag förstår att det är grymt jobbigt med ett barn som inte äter, sitter o pillar bort, nästan kräks för att slippa smaka.
Min ena dotter är sån. Hon har varit sån ända sen smakisarna, då när hon var så liten gjorde jag allt jag kunde komma på för att få henne att äta, ett tag funkade det när jag såg till att maten hela tiden var 37grader varm. Kunde ta en timme för henne att äta en tredjedels barnmatsburk, när hon var 1 år, så det blev många svängar till micron. Ibland var det bara köttbullar hon åt, ibland bara fiskpinnar. Hon kunde "gå utan mat" i flera dagar tills jag kom på vad som passade just för stunden och hur det skulle tillagas för att få fröken att smaka.
Detta daltande med hennes mat ledde till att hon blev väldigt smal. När hon slutade med vällingen och inte fick i sig näringen på det sättet ens en gång så slutade hon växa. Hon växte inte en cm på två år.
Tillslut tröttnade jag på daltandet, hon kunde 4-5 dagar i rad bara äta blodpudding för att allt annat var "äckligt" sen har hon inte rört blodpuddingen på flera år
Hon fick alltid vara med o bestämma vad som skulle ätas och hjälpa till med matlagningen men efter allt daltande med henne så vägrade hon tillslut äta ens maten hon fick bestämma själv.
Så nu äter hon det som serveras punkt slut.
Det kan ta tid, hon sitter och petar bort, framkallar kräkreflexer, skriker så högt hon kan, kastar saker omkring sig. Men maten äts upp. Hon växer och mår bra nu, hon är inte längre svart runt ögonen pga näringsbrist, hon 'r fortfarande smal men nu går det iaf att hitta kläder åt henne som inte hänger. Hon har tom lärt sig att tycka om viss mat.
Alla "experter" säger, barn får i sig det dom behöver, låt barnen välja själva, inget barn svälter sig själv. Men mitt barn gjorde det eftersom jag lyssade på experterna och lät henne ta kontroll över maten, Ett misstag jag inte gör om igen.
Att låta barnet bestämma handlar inte om att bestämma vad som serveras utan vad som stoppas i munnen. Vad som hade varit en bra strategi hade varit att servera välkomponerade måltider varje dag och låta barnet välja mellan det som finns på tallriken. Om barnet inte vill ha något alls så slipper det. Det är först när barn nekar mat av alla sorter i mer än ett dygn som man har ett barn med reella matproblem och har man ett sådant barn så måste man ta hjälp av riktiga experter för att komma till rätta med det. Ett vanligt barn ger dock in för hungern efter ett tag och äter och då kvittar det om det bara är morötter en del och potatis en annan. Så länge barnet får en varierad kost över en veckas tid så är det good enough. -
Du hittar en person som tycker att det är rätt att tvinga barnet att äta och det är den personen du vill ha råd från istället för att ta råd från alla de som försökt hjälpa dig att lösa situationen utan hot och tvång. Varför?maand87 skrev 2012-03-06 14:35:59 följande:hur fick du henne att äta vissla?
-
Knäpp tant. Kokta grönsaker var något som jag avskydde som barn och är ännu i dag lätt traumatiserad av att min faster försökte tvinga i mig sådana. Är väldigt tacksam för min kusin som efter två timmar gick förbi och åt upp dem åt migMumriken skrev 2012-03-06 14:54:08 följande:Har talat med barnläkare, bvc-tanter samt en tandläkare (!) om min dotters matproblem när det begav sig för ett par år sedan. Alla i stort sett var eniga om att barn inte svälter sig själva - att det är extremt ovanligt i så fall och ofta beror på fysiologiska eller psykologiska problem/spärrar/sjukdomar. Så jag ser ingen anledning att betvivla det Vissla skriver om detta, för det är vad min erfarenhet också säger från vården. Min bvc-tant envisades med att vi skulle ge kokt morot för det är något som "aaaaalla barn bara älskar" (eeh, nej, min dotter avskyr morötter)
Dietisten på centrallasarettet var den som forskat mest på detta och gav oss några handgripliga råd och var noga med att poängtera att barn kan visst svälta sig själva genom att de konsekvent vägrar viss mat eller alla mat, att det blir som en psykisk spärr för dem att övervinna. Att matbordet blir en strid som de bara måste vinna. Men det är som sagt mycket ovanligt, och det största felet vi föräldrar gör är att förknippa varje måltid med någon form av tvång eller stridighet. Idag kan jag tycka att kokta grönsaker är goda men INTE om de varit frysta först
-
När hon vägrar äta, har det då serverats något alternativ, som tex sallad vid sidan om måltiden, eller har allt serverats blandat som i tex soppa eller gryta? Jag vägrade nämligen själv grytor som liten och kan lätt sätta mig in i det. Om din dotter verkligen går och lägger sig hungrig så sitter hennes problem djupare än TS dotter så jag är tveksam till att din metod är rätt att rekommendera TS.Vissla skrev 2012-03-06 14:58:38 följande:Nu gjorde jag visserligen så också en period vilket ledde till att hon inte åt alls.
Min dotter ger sig inte för hungern, har aldrig gjort. Vissa saker vägrar hon fortfarande äta helt och hållet, då skriker hon sig till söms istället för att äta. Så det händer fortfarande att hon går en hel dag utan att ha ätit någonting alls, men sen jag började "tvinga" henne att äta så sker dom dagarna allt mer sällan.
Jag är själv superglad för att min dotter äntligen börjat äta ordentligt och på 1½årkontrollen (dock 20 mån) på BVC idag hade hon passerat 10 kg med några grams marginal
-
Om vi inte hade gett henne pannkakor och "fettbollar" så tror jag inte att hon hade vägt så mycket idag, sen har förskolan haft väldigt bra inverkan på hennes ätande. Konkurrensen om maten har visst triggat henne att äta. Gick din matvägrande dotter på förskolan?Vissla skrev 2012-03-06 15:10:37 följande:Var föresten också på 18 månaders kontroll nyss med en dotter som också väger 10 kilo o i mina ögon är hon jätte stor jämfört med hur stora syster var i den åldern :P
TS: sorry om jag kapar tråden -
Så du tvingar bara i henne sånt som du gillar... tänk om hon älskar rotmos och revben?maand87 skrev 2012-03-06 15:12:41 följande:att bara låta henne äta sånt hon tycker e gott leder till att hon inte kommer smaka i framtiden heller . ja fick lära mig att smaka . men jag äter tex inte rotmos eller revben eller va de heter o de tvingar jag inte i henne .
Min dotter får oxå lära sig att smaka men genom lek och uppmuntran och inte genom tvång. Skulle hon inte smaka första, andra eller tredje gången så är det helt ok. Hon får smaka när hon är redo och så gott som jag och hennes pappa tycker att det är (om än fejkat) så dröjer det inte länge innan nyfikenheten tar överhand.
Har läst att det tar 13 gånger från det att barn smakar något nytt tills de lär sig tycka att det är ok. Antar dock att det inte gäller godis
Om de 13 gångerna är fyllda av tvång, ångest etc så lär barnet inte förknippa maten med välbehag utan snarare undvika det.
Sen måste man faktiskt inte äta kött varje dag bara för att man inte är vegetarian. Låt din dotter äta det kött som erbjuds de dagar det passar henne och förklara att de andra dagarna måste hon välja en annan typ av protein (linser, bönor, tofu, quorn, svamp, nötter, ägg, fisk, etc) för att hon ska växa och må bra, en 6åring kan faktiskt resonera och fatta intelligenta beslut om hon eller han får chansen. Som back-up kan ni införskaffa proteinpulver så att hon kan få en shake i värsta fall. -
En sista sak sen har jag inte tid att sitta här längre.
TS: du måste fatta ett beslut. Vad är viktigast? Att din dotter äter kött eller att hon får i sig den näring hon behöver? Innan du fattat det beslutet så kan du inte riktigt gå vidare. Du kan tvinga henne att äta det du serverar med möjlig risk för brist på vissa näringsämnen, eller så gör du dig omaket att nån gång i bland fixa en extra del till måltiden (koka ett ägg, steka upp några köttbullar etc) så att din dotter får den näring hon behöver utan bråk.
Jag vet vad som hade varit viktigast för mig men det är ditt beslut och ett beslut du faktiskt måste fatta
-
Ah, det blir ett sista inlägg en gång till.
Jag kommer att servera kokta ägg, äggröra och omelett när min man inte är hemma för sånt gillar inte han.
I gengäld kommer han att servera bläckfisk, musslor, oliver och mjölksyrade grönsaker när jag inte är hemma.
Och jag tåler inte gluten så det är inte ovanligt för oss att laga två måltider för att de andra ska slippa äta det glutenfria alternativet då det inte är lika gott.