min dotter äter vägrar äta kött.

Att äta det som bjuds tror jag på, i den meningen att jag ogillar föräldrar som springer runt och servar sina barn när dessa fått för sig att de inte gillar något. När ingenting duger och föräldrarna springer upp och lagar två nya rätter, eller när det har beställts pizza och ungen surar och får något annat (trots att det var exakt den pizzan den ville ha) och så vidare. Det är en sak. Men då handlar det ju om att man lagar mat som hela familjen gillar, där man kanske tillsammans faktiskt har bestämt vad man ska äta. Varför kan inte en 6-åring vara med om dessa beslut? Jag fullkomligt avskyr inlagd frukt och ingefära, och det finns inte en chans att min man skulle servera mig detta och vilja att jag åt upp det. Att smaka på exakt allt är inte heller något jag ägnar mig åt. Jag väljer själv vad jag vill stoppa i min egen mun och i min egen kropp. Det är ett oerhört grundläggande frivilligt val som varje människa ska få göra.

Så detta med att man måste smaka på allt tror jag är fullkomligt idiotiskt. Och om ett barn verkligen, verkligen inte gillar något - och alltså inte matvägrar på grund av övertrötthet, trots eller bara pin kiv - så finns det väl ingen anledning att tvinga barnet att äta? Jag är helt övertygad om att det är så man lägger grunden för framtida mat- och ätstörningar. 

Men VARFÖR måste hon äta kött? Jag fattar inte.

Man måste inte äta kött. Ingen måste det, varken vuxna eller barn. Det går utmärkt att äta annat.

Förslag: gör lite matigare sallader, mer vegetariska alternativ som gratänger och annat och upplys henne om att du respekterar hennes ovilja att äta kött (kors i taket, eller hur?) och att ni från och med nu inte kommer tvinga henne att smaka på kött. Lika lite som någon tvingar dig att smaka på något som du verkligen, verkligen avskyr. Spegla hennes känslor genom att tala om för henne att du förstår hur hon känner dig. Berätta för henne hur du själv hade känt dig om någon tvingat dig att smaka på något du inte gillade. Beskriv det hon känner med dina egna ord, och jag LOVAR dig att hon kommer att bli så otroligt lättad över att få den respekten från dig. Hon kommer att bli ett gladare barn och matstunderna kommer att bli trevligare och möjligen kommer hela köttgrejen att räta ut sig efter det (om det nu är så viktigt att äta kött), när hon känner att hon inte är inmålad i ett hörn och att varje middag är en kamp där hon ska tvingas till saker hon inte vill.  

Men varför ska barn behandlas som några sorts ickemänniskor? Barn har väl för sjutton rätt att välja vad de vill stoppa i sin mun och inte? Om ett barn avskyr något, och det uppkommer sådana här låsningar att varje matstund innefattar ett tvång, då är det väl inte några guldstjärnor som behövs? Vad lär man sig på det? Att äta för att andra vill? Att man är "duktig" om man äter? Också ett fantastiskt sätt att bädda för ätstörningar.

Mat ska vara glädje och njutning, det finns miljoner sätt att inspirera till att tycka om mat. Att respektera sina barns vilja är inte alltid något fel, man förlorar liksom ingen maktkamp på det. Men ingen vuxen människa skulle acceptera att gång på gång på gång på gång tvingas "smaka" på något som de avskyr (oavsett om det serveras i olika versioner). Varför ska ett barn acceptera det?

Ofattbart.