Inlägg från: Mariella81 |Visa alla inlägg
  • Mariella81

    min dotter äter vägrar äta kött.

    Har själv en son som kinkar med maten och mitt tips är att inte göra detta till en kamp. Koppla inte maten till vare sig belöningar eller bestraffningar. Ju mer ni gör detta till en stor grej desto värre blir det antagligen. Så länge hon växer och verkar må bra så tycker jag inte att det behöver vara ett så stort problem.

    Servera köttbullar eller korv eller ägg eller vad som nu passar till och låt det vara så ett tag. Ni kan ju kanske lägga en bit av det ni äter på hennes tallrik som ett erbjudande att smaka men tjata inte om det och tvinga inte. De gånger ni äter nån annanstans än hemma kan ni väl ta med er några köttbullar eller så kan hon väl äta av det som inte är kött eller fisk. Sen om det blir enbart potatis den kvällen så är ju inte det hela världen.   

  • Mariella81

    Testa kanske också att hitta några nya roliga maträtter som ni kan laga tillsammans. Titta tillsammans i en kokbok med fina bilder och välj något som ni aldrig testat innan. Barn kan ju gilla de mest oväntade saker och ni kanske kan hitta nya favoriter som inte nödvändigtvis består av köttfärs eller korv.

    Har ni förresten frågat henne varför hon inte vill äta kött? Hon är ju ändå såpass stor att det borde gå att resonera rätt bra med henne och kanske komma fram till någon gemensam lösning.   

  • Mariella81
    maand87 skrev 2012-03-06 12:06:27 följande:
    en 6 åring ska inte bestämma över vad dem äter o inte äter.

    Där håller jag inte med dig. Du kan bestämma vad som serveras och när men vad och hur mycket som ska ätas måste barnet få bestämma självt. Tror man ska passa sig för att lägga nån prestige i det här med maten. Det är en kamp som du inte kan vinna och därför är det så onödigt att göra det till en kamp från första början. Er dotter kommer bara att låsa sig ännu mer om ni gör det. Det är frustrerande som sjutton med barn som inte vill äta men det bästa man kan göra är ändå att försöka undvika kampen.  
  • Mariella81
    maand87 skrev 2012-03-06 12:24:25 följande:
    Men som jag skrev om köttfärspajen GUD SÅ ÄCKLIG DEN VA FY hon fick kräkreflex men sen smakade hon o ville bara ha mer o mer av den . så FY va elak ja va som gav henne de ! eller hur?

    Nej, du ska såklart servera vad du vill och att erbjuda mat och försöka få barnen att smaka är ju inte fel, så länge det inte blir ett evigt tjat. Däremot tycker jag att du ska försöka komma bort ifrån belöningar och bestraffningar i samband med mat och om det är nåt som ett barn smakat flera gånger och verkligen inte tycker om då tycker jag att barnet ska ha rätt att slippa.
  • Mariella81
    maand87 skrev 2012-03-06 12:35:24 följande:
    ja då börjar hon tex tycka att köttbullar ska vi inte ha vi ska inte ha korv o vi ska bara äta gurka o sen ska vi äta chips till kvällsmat mm mm de e hälsosamt o låta en 6 åring bestämma . de  sjukt . o när man försöker få i henne de hon äter så byter hon till gurka o chips. de e de som blir problem när hon får äta som hon vill.
    Men du serverar väl inte chips till middag ändå så det kan väl aldrig bli ett jätteproblem? En sexåring förstår ju ändå en hel del. Underskatta inte ditt barn utan låt henne bli delaktig och resonera med henne så tror jag att även hon förstår att man inte kan leva på chips och gurka.
  • Mariella81

    När du skriver nu så låter det ju som om hon inte äter nåt alls. Förutom köttbullar, korv, köttfärs och gurka. Men när hon får köttbullar, vad äter hon mer då? Potatis? Sås? Potatismos? Är det så att hon ratar allt utom ovanstående fyra livsmedel förstår jag att ni blir oroliga men från början skrev du ju bara att det var kött/kyckling/fisk hon inte vill äta.

  • Mariella81

    Ok, har en son som är lite som din dotter med maten, men vi har faktiskt lyckats vända situationen här hemma och nu äter han det mesta utan protester. Har gått hos en dietist med honom sen i höstas och har dessförinnan pratat mkt med bvc om detta. Ska försöka skriva ner lite tips jag fått men just nu har jag en 9-månaders som också vill hjälpa till med datorn i knät så jag återkommer om en stund när han sover.  

  • Mariella81

    Här kommer ett långt inlägg. Hoppas du orkar läsa alltihop! 

    Har som sagt haft en liknande situation med min son under de senaste 2-3 åren men vi har lyckats vända detta så jag hoppas att jag kan bidra med några tips.
     
    Först och främst - Det ÄR skitjobbigt att ha ett barn som inte vill äta. Man blir frustrerad, irriterad, trött och uppgiven mellan varven. Det tar tid att bryta ett beteende som pågått så länge och man lär inte se någon vändning med en gång. Dessutom får man hur många råd som helst och det är svårt att veta vilka som är värda att ta till sig och inte. 

    Ofta är såna här saker inte bara kopplade till maten. Är hon en känslig person? Min son är det och slutar äta om det är turbulent omkring honom (i somras till exempel när hans lillebror föddes och vi fick vara på neo i flera veckor. Då levde han på pannkakor) Hur fungerar magen? Återkommande förstoppningar kan ju till exempel ganska effektivt ta kål på matlusten. Sover hon tillräckligt? Har hon mycket runt omkring sig? Vårt matstrul började i samband med förskolestarten då han åkte på många förkylningar och hade jättejobbigt med sin förkylningsastma. Han tappade matlusten helt och hållet och gick från att vilja testa det mesta till att vara väldigt kräsen och helst äta enbart pasta och macka.

    Äter hon mycket som inte är "ren mat"? Fika? Godis? Stora mellanmål? Det krävs inte så mycket av den varan för att stoppa lusten att äta vanlig mat. V i ger inte så mycket som ett kex mellan måltiderna för det förstör aptiten.

    När det gäller grönsaker är ju ett klassiskt knep att blanda det i exempelvis köttfärssås. River du till exempel morot, zucchini, aubergine, rotselleri i maten är chansen stor att hon aldrig ens upptäcker att det finns där. Hos oss funkar det att ge lite grönsaker före maten. Särskilt om sonen får hjälpa till i köket. Då står han gärna bredvid och provsmakar. Tycker att sonen äter bäst om jag skär grönsakerna i stavar.  

    Ha fasta tider för maten och se till att det är lugnt och harmoniskt både vid matbordet men också en stund före maten så att alla hinner varva ner. Försök gör måltiden till en trevlig stund för er alla. Tänd lite ljus. Sätt på lite musik tyst i bakgrunden. Prata om trevliga saker. Stäng av teven coh datorn. Se till att alla har tid att sitta ner i lugn och ro.

    Släpp all prestige! Matstunden ska vara trevlig och just nu är den inte det för nån av er. Gör det inte till någon tävling som nån ska vinna. Lägg så lite fokus som möjligt på maten. Jag brukar presentera maten på tallriken och se till att den är väl separerad. "Här är ärtor, ris, gräddsås osv." I början svarade sonen alltid att "Jag tycker inte om gräddsås (eller vad det nu var just den dan) men det svarade jag inte på. Till slut lade han ner det. Jag brukar föreslå att han smakar och påminna om att han kanske hittar nya favoriter om han vågar smaka. Numera smakar han på nästan allt och han tycker oftast att det smakar gott också men det har tagit tid att komma dit kan jag lova. Framförallt är det inget tvång att smaka. Det gör man för att kunna hitta nya saker att tycka om, alltså för sin egen skull.

    Ha inga belöningar och inga bestraffningar kopplade till maten. Det bäddar bara för ett osunt förhållningssätt till maten. Beröm inte när hon äter och skäll inte när hon inte äter. Så lite fokus som möjligt!

    Låt barnet hjälpa till med så mycket som möjligt. Min son älskar att få smaka av maten. Då slinker det alltid ner lite extra sen. Ni kanske tillsammans kan göra en veckomatsedel. Bläddra i kokböcker, mattidningar och handla maten tillsammans. Får man själv välja grönsak till maten så kan det gå lättare att äta sen. 

    När det gäller pålägg har jag slutat fråga vad sonen vill ha på mackan. Frågar istället om han vill ha ost eller skinka på mackan och då väljer han nåt. Annars vill han bara ha smör. Det funkar även om han får välja mellan morot och broccoli, pasta eller potatis osv. Ett begränsat val ger möjlighet till inflytande men om det blir obegränsat med valmöjlligheter så blir det svårare.

    I ert fall tror jag att ni behöver en nystart. Bestäm er för att börja om från början. Släpp all prestige och låt dottern få veta att ni vill att det ska vara en trevlig stund på dagen. Tjata inte, tvinga inte, belöna inte och straffa inte. Servera sånt som ni vet att hon gillar en period och börja sen introducera andra saker igen. Ta det lugnt och försök att inte stressa upp er över bakslag. Nästa måltid är en ny måltid och kanske går det bättre då. Lycka till!                   
       
                          

  • Mariella81

    Lägg du ner nu men faktum är att du redan fått en massa tips och goda råd här. Jag är ganska säker på att du kommer få i princip samma råd från dietisten när du kommer dit. När du fått lite distans till just den här diskussionen kan du ju gå in och läsa igen och då kanske du har lite lättare att ta till dig av de råd du fått. Just nu verkar du mest ha gått i försvarsställning.

  • Mariella81
    Bobbylove skrev 2012-03-07 10:06:32 följande:
    Då är vi ganska lika!
    Jag blev vegetarian när jag var kring 15-16 år gammal, men långt innan dess har jag varit väldigt kräsen med kött. Det som gick ned utan att jag fick ångest på köpet var köttbullar, köttfärs, prinskorv, falukorv och kyckling (dock inte kycklingklubbor, det tyckte jag bara var vidrigt!)
    Fisk fanns det ben i, huvva! Var bara att peta små små bitar från fisken också för att kolla efter ondskefulla ben!

    Nog blev det också en del funderingar från pappas sida då han också är jägare, men han är nöjd över att sambon gärna äter älgkött, så han får skänka bort lite illafall ;)

    Jag har som sagt fortfarande problem med saker som inte är helt lättuggat. Nötter är gott, men att ha nötter i maträtter som annars är lättuggade måste vara djävulens påfund!
    Och en liten missad bit av äggskal på ett kokt ägg.. *ryyyys*
    Jag är precis likadan! Får jag minsta fiskben i munnen så kan jag inte äta mer. Sorterade tidigt bort kött i bitar ur kosten och blev sen vegetarian i tonåren. Höll fast vid det i 15 år men har det senaste året börjat äta kött igen. Dock bara processat kött och i enstaka fall kycklingfilé. Mår illa av tanken på att äta en köttbit så jag har faktiskt viss förståelse för TS dotter som inte vill smaka på allt. En del kanske tycker att jag är lafsig med maten men det är sån jag är. I min familj respekteras det och den respekten ska även ett barn få tycker jag.  
  • Mariella81
    Bobbylove skrev 2012-03-07 11:45:49 följande:
    Precis! Dock tycker jag att man alltid skall uppmuntra barnet till att smaka, för det KAN ju faktiskt vara gott. Men smakar barnet och tycker det är äckligt, då kan man ju inte tvinga denne till att tycka om det heller :)

    Precis som att man borde prova på alla olika aktiviteter i skolan, men man skall inte tvingas att tycka om fotbill, ridning, pepparkaksbak eller syslöjd.



    Håller med! Man ska uppmuntra till att smaka men inte tvinga nån att smaka eller tjata om det tills öronen blöder. Det förhållningssättet är.det enda.som funkar för vår numera mindre.kräsne.herre hemma.
Svar på tråden min dotter äter vägrar äta kött.