fick herpes av en kille som inte sa att han hade de fast han misstänkte. första utbrottet blev jag inlagd 3 utbrottet på 2 månader har så ont. kan inte se någon mening med livet ska jag alltid ha utbrott? ska jag alltid ha ont?
kommer jag ens kunna leva ett normalt liv?????
orkar inte mer
Jag har också herpes. Har fått två utbrott på två år. Mitt första hade jag ont som fan och hög feber i en vecka, hade även svår urinvägsinfektion. Kissade en gång om dagen, det gjorde så ont. Men jag lever som vanligt. Man kan ta "antivirustabletter" så försvinner utslagen. Så du behöver inte oroa dig!! Lev ett normalt liv och smörj in utslag med xylocain och ta tabletter.
Jag fick herpes för första gången i tjugoårsåldern, låg inlagd. Kände som du. Sen hade jag utbrott ett par gånger per år i cirka 10 år. Senaste åren har jag bara haft utbrott i samband med graviditeter, nån månad innan förlossningen. Annars ingenting.
Kände precis som du i början. Men det går ju att medicinera och om ett tag kommer det inte kännas lika dramatiskt jag lovar. Man lär sig känna när det är på väg tidigt och medicinerar med en gång så det behöver inte ens bryta ut. Du kommer absolut kunna leva ett normalt liv. Det är trots allt en extremt vanlig sjukdom och inget att skämmas över.
tack för era fina inlägg <3
mitt 3:e utbrott varit sjuk ,magsjuk samtidigt skit kul gråter när jag kissar avverkat två tuber xylakain ska äta en tablett nu i en månad kanske kan hjälpa för framtiden sa läkaren. sen otrolig mensvärk på det förjävligt! varannan månad när jag har mensvärk är de horribelt eftersom jag är opererad på vänstra sidan i magen/buken.
ska dit imorrn igen prata lite.
känner mig mkt bitter killen misstänkte sig ha det men sa inget de gör mig så arg.
när ni träffade killar hur reagerade de på er herpes ? orolig för de i framtiden.
sen rädd för att få det i ögat och bli blind kan man de? eller hjälper tabletterna även mot det? om man får de i ögat?
Jag hade aldrig sex med nån när jag hade utbrott, och eftersom jag var noga med kondom så berättade jag aldrig. Sen när jag träffade en kille som jag kände var lite mer "på riktigt" så hade jag otrolig ångest inför att berätta. Men det är ju faktiskt en väldigt vanlig sjukdom, och den finns latent hos väldigt många! Min kille ryckte på axlarna och vi använde kondom i nåt halvår. Inte mer dramatiskt än så. Han tyckte inte det var konstigare än att ha munsår och strunta i att kyssas just då. Sen när vi insåg att det "var vi" struntade vi i kondom och skippade sex om jag hade nåt utbrott. Vi lever fortfarande ihop efter 12 år och har två barn.
Risken för ögonsmitta vet jag tyvärr inte. Däremot har jag varit nojjig inför förlossningarna för bebisen kan få smitta i ögat om man har blåsor just då. Men därför har jag tagit förebyggande medicin då.
Du behöver inte oroa dig för framtiden. Jag förstår att det känns väldigt dramatiskt för dig idag, men det går över och kommer inte kännas så dramatiskt om ett tag!! Framtida utbrott (eller skov som man oxå kallar det) kommer inte heller vara lika stora och göra lika ont. Och du kommer lära dig känna av att medicinera i tid så det inte ens bryter ut!!
Fortsätter lite..
Jag känner så med dig, vet exakt vad du går igenom, även om det är 20 år sedan för mig! Önskar nån hade kunnat trösta mig då...
Det är inte så mycket som förändrats för dig. Du har fått en virussjukdom som går att medicinera. Framtiden ligger för dig precis som innan!
Kram
Fy, jag lider med dig. Jag har bara munherpes men jag gråter varje gång jag får utbrott. Mina läppar brukar vara fulla med små sår.... KRAM!
Herpes blir för många bättre med åren, mitt blev mkt bättre min första grav och har sedan dess varit bättre. Låg inne en vecka men kateter första sen höll det på att jävlas några år trots medicin. Men som sagt det blev bättre och de pojkvänner jag haft har bara ryckt på axlarna och dessutom aldrig fått utslag trots oskyddat sex.