Vill testa drogerna

Trams. Kunskap kan man tillgodogöra sig på massor av sätt. Man behöver inte ha haft cancer själv för att bli läkare. Man behöver inte ha fött barn själv för att vara barnmorska. Man behöver inte vara kvinna för att vara gynekolog. etc etc etc. Finns ingen som helst anledning att sitta med sina klienter och jämföra drogerfarenheter. Man lyssnar på sin klient/patient och utgår ifrån vad de delar med sig av omkring sina erfarenheter. Det är DE och ingen annan som är experter på sig själva. Den dagen du sitter och inbillar dig att DU minsann vet exakt vad klienten upplevt eftersom du själv tagit samma drog, är samma dag som du upphör att göra ett bra jobb med respekt för klientens enskilda behov för då kommer du bara att sitta och utgå ifrån dig själv.

Självklart kan man arbete med eroinmissbrukare utan att ha varit heroinist själv. Nu är det ju inte så att man ska lära nån att knarka, varför jämförelsen med en bilskollärare faller pladask. Jag har nog snarare rätt negativa erfarenheter av f.d. missbrukare som ska ge sig till att arbeta som nån slags rehabiliterare. Detta just för att de faller in i det resonemanget att de tror sig veta allt om Kalle och just hans missbruk utifrån sina egna personliga erfareneter. Det är oproffsig att alltid hänvisa till sig själv och sina egna erfarenheter. Visst kan man använda sig av egna erfarenheter till en viss gräns, men missbrukare är inga kloner utan individer de också. Och alla människor är unika. Egen erfarenhet riskerar faktiskt att bli ett hinder i arbetet om man inte passar sig.

Jag vidhåller bestämt att alla ar olika upplevelser av droger och att de personliga erfarenheterna betyder noll i ett beandlingsarbete. Om jag ligger och spyr varje gång jag röker på så ger det knappast bättre förståelse för de som gillar att röka på. Det handlar om att ta vara på varje klients personliga erfarenheter, och att respektera individen och dess upplevelser och önskningar. Alla beskriver sina personliga erfarenheter olika, och hur just JAG upplever ruset av heroin, amfetamin eller cannabis är totalt jävla irrelevant i sammananget. Punkt.

Om det var så du tolkade det jag skrev så har du nog rökt one to many idag...Argumenterar inte med folk som med flit vrider till det man skriver så det ska passa ens egna syften. Om dina egna argument inte räcker till så föreslår jag att du helt enkelt lägger ned.

Du kan bara tala för di själv. Du anar inte hur många gånger ja suttit med människor som berättat att "förlälskelsen" var stark oc´h omedelbar första gången de kom i kontakt med en substans. Alkohol eller annat. Att de efter den allra allra första trippen eller fyllan inte kunde tänka på annat än "nästa gång" och att livet från den stunden började cirkulera omkring den aktuella substansen. Alla människor har olika stor benägenhet att utveckla ett beroende, psykiskt eller fysiskt, och det är faktiskt ett hån mot alla de människorna som upplevt detta att påstå att "det inte går" Så mycket för förståelse och empati som tydligen skulle frambringas magiskt genom "egna erfarenhheter" I rest my case liksom Natti natti.

När folk säger att man inte blir beroende första gången man testar, så stämmer inte det, inte egentligen! Okej, du kommer inte bli FYSISKT beroende, Det är inte så att om du tar amfetamin vid ett tillfälle så kommer du bli beroende, även om du kommer få en avtändning.

Utan jag skulle vilja säga det är KÄNSLAN som gör dig beroende! Jag har testat amfetamin, exctacy och rökt på cannabis.

När jag bara rökte på så tyckte jag att man mest vart flummig, typ man kan sitta i en soffa och bara skratta och ligga där och småflumma, tycka att det mesta blir extra roligt men du blir inte särskilt uppåt skulle jag vilja säga.

Men amfetamin och extacy, jag kan inte ens beskriva det, det är den absolut bästa känslan som jag haft i mitt liv! Det är som att vara i himlen, du mår helt underbart, du bara dansar runt och bara ler, det är som ett lyckorus, man blir varm i hela kroppen och mår helt enkelt så jävla bra.

Och det är den känslan som är så jäkla farligt rent ut sagt. Jag kan inte ens betona hur farligt det är. Jag är en skärpt tjej ska jag tillägga, men träffade helt enkelt på helt fel kille för några års sedan, han var grav missbrukare och han var helt nere i sin amfetaminvärld.

Idag har jag absolut ingen kontakt med honom, jag hade ett tag efter det tog slut mellan han och mig, kontakt med hans vänner, men jag var klok nog och flytta till en helt ny stad och kapa all kontakt. För jag ska vara ärlig och säga att när jag följde med hans vänner och så på efterfest så rökte dom på, bara lite "cannabis", men nog så farligt. Men jag var ju på såklart, nu hände det bara 2-3 gånger att jag följde med dom och tog jag med, fastän jag egentligen inte ens riktigt gillade drogen ifråga.

MEN, innerstinne så kände jag ju att jag inte ville kapa sista kontakten till att kunna få testa amfetamin och extacy igen. Mina vardagliga vänner håller absolut inte på med droger, alltså dom är så antidroger som man bara kan komma, så det var verkligen bara dessa människor som jag hade en chans att kunna nååååågon ta det igen. Fastän jag verkligen hade bestämt mig för att aldrig ta skiten igen. Det där är inte jag, men hur jag än vrider och vänder på det så minns jag känslan. Känslan att dansa runt lycklig på amfetamin, känslan att älska vilt på extacy

Jag kommer få kämpa för att aldrig hamna i situationer så att det blir en för stor frestelse. Men istället för att känna såhär livet ut, testa förhelvete inte någonting! Det är bara vansinne!

Du behöver inte informera mig om detta, då jag är fullt medveten om att de allra allra flesta som testar eller under en del av livet använder droger aldrig slutar på plattan med en nål i armen, eller ens behöver komma i kontakt med vård eller socialtjänst pga. missbruk eller beroende. Det är som sagt inte ens det vi diskuterar så jag förstår inte varför du drar in den aspekten av det hela. För de människor som utvecklar ett missbruk eller ett beroende och som söker hjälp för detta, så är det dock helt irrelevant om deras behandlare eller kontaktperson testat på hur det känns att röka cannabis, skjuta heroin etc etc. Det är DET vi diskuterar (påminner igen) TS vill förstå sina klienter/kunder/patienter, och tror att denna förståelse ska kunna uppkomma genom att själv testa droger. Jag hävdar som sagt att alla individer upplever saker, inklusive olika droger helt olika, och reagerar olika, och således har hennes egna personliga upplevelser av olika droger noll, nada, zipp, betydelse i ett behandlingsarbete. Det är en väldig väldigt skillnad på att ha "testat droger" och att sitta fast i ett beroende eller ett missbruk.

Tycker det är väldigt sjukt att det finns dom som uppmanar andra att ta droger!

På vilket sätt menar du att min personliga upplevelse av att röka cannabis ger mig ökad förståelse för någon som upplever sig beroende av substansen? Jag vidhåller stenhårt att det möjligtvis är egna erfarenheter av missbruk och beroende som kan vara en relevant erfarenhet, snarare än att "ha testat droger" Om jag har legat på toa och spytt en hel natt efter att ha rökt cannabis så är det överhuvudtaget inte av intresse för missbrukaren jag försöker hjälpa. Inte heller är det intressant om jag haft en jättebra upplevelse och knullat hela natten på amfetamin, för den som har att avacerat amfetaminmissbruk att kämpa med. Era påståenden om att det på nåt sätt är skitbra att själv ha testat amfetamin om man ska fungera som behandlare är ju bara juvenila. Nu har jag upprepat mig själv och mina argument ett otal gånger, börjar kännas trist. Om någon har nåt intressant att tillägga i frågan så kanske jag debatterar vidare, men att sitta och upprepa mig och behöva "försvara" det jag säger gentemot folk som med flit missförstår, påstår att jag sagt nåt jag inte sagt, då deras egna argument inte räcker till är faktiskt helt ointressant. Det står givetvis mina meningsmotståndera helt fritt att i sedvanlig anda tolka detta som att de "vunnit" argumentationen