Hur fungerar Kurator? Obekväm?

Jag tycker det låter oproffsigt att hon pratar så mycket om sig själv, allt fokus ska ju ligga på dig. Hon kanske försöker skapa ett förtroende hos dig, med sitt prat? Att du får fylla i massa papper låter väldigt mycket som KBT, och kanske som ett sätt att börja avläsa vilka problem du har. Det är ju mening att man ska göra stor del av jobbet själv komma till insikt om sina beteenden, för endel fungerar det att läsa böcker om problematiken för andra inte, det beror lite på hur man tar till sig information. Men det är väldigt viktigt att du gillar den du pratar med, annars kommer du inte ta till dig vad hon säger. Att få träffa en psykiater och få medicin utskrivet om det är vad som kommer behövas det har du rätt till, även om du går i privat terapi. Fixa en tid med psykiatriker omgående och välj sedan vem du vill gå och prata med. Min erfarenhet är dock att psykiatrikern är just den där personen som skriver ut medicin inte mycket mer, det är den du pratar med veckovis som kommer bli viktig. Och var absolut inte rädd för att såra hennes känslor genom att välja någon annan, det är din tid, det är du som ska må bättre, om man lägger tid på någon som inte hjälper en så kan man tappa förtroendet för terapi och för sin egen förmåga att bli hjälpt av terapi. Vilket är ett väldigt dåligt alternativ. Om du orkar byt! om du inte orkar utan just nu bara är nöjd med det lilla att någon finns där lite grann så får du nog ändå tänka dig att hitta en ny person att prata med längre fram.

Man är rädd när man börjar i terapi, och ofta har man ju mått dåligt länge innan man insett att man inte kommer lösa det själv. Det är därför man vill ha snabba resultat för att man känner att man redan ligger på gränsen. Tyvärr finns det ju inga snabba lösningar inom psykiatrin, några knep finns det väl för att stå ut med ångest och oro Men dom måste man också öva på och "lära" sig Det är väldigt frustrerande i början att bara träffa sin kurator eller motsvarande en gång i veckan och dessutom bara en timme åt gången när man har så mycket inom sig och vill bli hjälpt så snabbt. Så jag förstår dig helt särskilt om du av olika skäl inte känner dig helt trygg med din kurator. Men det är modigt av dig att du kommit iväg och börjat prata med någon, sen tål man ju tyvärr mer ångest än man tror, eller tyvärr, lyckligtvis borde jag väl skriva. Prata ut med din kurator ni kanske har missförstått varandra något, hon kanske ser dessa samtal som en startpunkt för att bedömma hur du mår, för att sen göra en behandlingsplan eller bedömning av vem du bör träffa. Om ni bara träffats två gånger kan ni inte ha kommit så långt i vilka dina problem är eller vad de bottnar i. Det viktigaste vid alla sjukdomar är ju att någon utreder och undersöker hur man mår, sen ger en diagnos, och efter det kommer med en behandlingsplan med mål och steg som är tydliga både för läkaren och patient.

Om du har råd, uppsök någon privat! Du har full rätt att ändå träffa en psykiatriker som skriver ut medicin om det är det du skulle behöva! Ring och fixa idag, en gång i månaden är inget stöd

Jag gick hos en kurator ett tag, en kvinnlig en.. Jag har aldrig gått hos en förut, så jag förväntade mig nog kanske mer av det hela.
Hon satt och lyssnade, frågade ut mig saker o ting och hon pratade även lite om sig själv också.
Med henne, så kändes det väl mer som om vi kände varandra :) Jätte trevlig var hon.

Sen beror det också på vad för problem man har. Mitt problem va/är (bättre nu) att jag blir sur och irriterad fort, har kort stubin... Så jag gick där för att få mig att behärska det.. Ett tag funkade det, men känner lite att jag börjar komma tillbaka till problemet. Min pappa va likadan när jag var yngre, nu är han inte alls så..
Mitt tålamod suger.. Det gör iofs min pappas också. Men han kan behärska sig!
Vi vet inte heller till varför jag blir arg fort, vi kom liksom inte fram till nånting!

Men nu kan jag åtminstonde diskutera, vilket jag inte kunde förut :) Hahaha! Fan, man märker nu hur idiotiskt allt låter!

Men du om du bara träffar henne 1 gång i månaden, vet ju inte hur långt du har till nästa gång, Så hinner du ju träffa någon privat flera gånger innan du träffar henne igen, så får du någon att ventilera med och jämföra med, någon som kanske kan stödja dig. Det är ju inte ens något som de behöver veta, vad du gör privat Jag blev satt hos en kurator som höll på att utbilda sig inom KBT och var osäker, kändes som en nödlösning från vårdens sida. Så parallellt med det gick jag i samtalsterapi privat. Vet att det inte rekomenderas med annan terapi parallellt med KBT. Men du skulle i alla fall kunna prova att träffa någon annan innan du träffar henne igen. Att bara träffa någon en gång i månaden är för lite när du tycks må så dåligt

Jo fast om hon inte är kompetent att göra diagnosen så kommer det ju också stå på pappret, jag menar att TS "bara" blivit utredd av en kurator. Visste inte att du bodde i Stockholm, här finns ju all kompetens i världen!! Träffa henne en gång till du men ta upp alla dina frågor då, skriv ner på en lapp vad du vill säga och var inte rädd för att såra hennes känslor. Det är du som ska få hjälp, du ska inte hjälpa henne med att känna sig duktig. Tufft att det är svårt att få rätt vård, hur hamnade du hos henne, är hon kurator på en vårdcentral? Be att bli remitterad till psykiatrin i så fall.