Respektlösa barn?!

Jag hade tagit dem i kragen och gått upp till deras föräldrar. Så gör man inte som de gjorde. 

Självklart gör det inget om det var en svensk/utlänning som slängt ur sig det hela. Utan att man överhuvudtaget inte beter sig såhär alls. Att slänga ur sig svär ord för att man lär sig av äldre eller för att verka tuff, DET hade jag aldriig accepterat av mitt barn iallafall.

Jag hade blivit galen! Hade som ovan sagt, gått upp me dom till sina föräldrar! Och det spelar som sagt ingen roll vare sig de är en svensk eller utländsk, man gör inte så. Totalbrist på uppfostran!!
INTE okej någonstans!

Men hon testade ju din gräns, och du lät det gå ganska långt innan du sa ifrån. I den åldern vet man ju var gränsen går hemma och så testar man den på andra vuxna istället. Troligen hade hon betett sig helt annorlunda om hennes föräldrar varit med, precis som ditt barn kommer att göra.

Uppfostran behöver inte ha något alls med det att göra. Snarare en kombination av ålder och personlighet. Säg till direkt en unge börjar bete sig illa nästa gång.

Och det där hon sa... Kanske hade ett lite äldre barn sagt samma sak till henne tidigare. Kanske ville hon höra att det inte var en snäll sak att säga av den anledningen (och därför sa hon det till ett barn som hade sin förälder med).

Ofta är det bra att fråga barn som säger otrevliga saker vem som sagt så till dem. För det kommer ju alltid någonstans ifrån. 

Jag hade pratat med barnet i fråga. Frågat varför hon uttryckte sig på det viset. Sagt att om hon tyckte det var jobbigt att det mindre barnet tittade på henne så kunde hon säga det på ett trevligare sätt, ingen gillar ju när man skäller på dem.
Sedan kan jag tycka att du borde ha markerat din personliga gräns tidigare. Och framförallt ditt barns personliga gräns. Tex genom att säga "vad snällt att du vill gunga honom, jag vill inte att du gungar honom så högt för det tycker han inte om" eller något sådant. Enda sättet att komma tillrätta med sådana här respektlösa människor och situationer tror jag är att prata med dem, visa respekt och förklara hur man känner det.

Min dotter fyller 8 snart, nu har hon aldrig betett sig så illa men när hon började 6-års så öppnades så klart en helt ny värld för henne när hon såg de större barnen.

Hon snappade upp massor, och det var inte bara av godo kan jag ju säga. Hon blev skitnonchig mot sin ett år yngre kompis och när jag frågade henne varför hon betedde sig så så såg ungen helt förvånad ut. Att hon svarat "Jag veeeeeet inte" med världens dryaste tonfall samtidigt som hon typ knyckte med nacken och vände sig om betydde för henne inget mer än att hon inte visste. Hon snappade upp tonfall och kroppspråk som hon absolut inte förstod innebörden av. Vi fick jobba massor med att få henne att förstå vad hon egentligen gjorde, sa och signalerade och vad som faktiskt är ok. Sen började hon svära också och det var samma sak där, vi fick förklara och säga vad som egentligen var ok och inte.

Sen säger jag inte att barnets beteende är ok, ingen stans faktiskt men det är inte säkert att barnen har riktigt det uppsåtet som man tror som vuxen när man ser dem. De tar efter äldre barn utan att alltid förstå vad de gör och då måste man som vuxen självklart vägleda dem och tala om vad som är ok och inte.