Min vuxne son anklagar mig

Min vuxne son (40) anklagar mig för att vara glömsk och inte ha koll på någonting = opålitlig. Jag skulle kalla det för projektion. Han skriker åt mig att jag ska visa respekt (jag tycker att det är han som inte visar någon respekt) och att jag ska vårda mitt språk (ok, jag svär ibland). Han och hans fru anklagar mig bl a för att ha glömt att lämna tillbaka saker till deras grannar som jag aldrig har lånat överhuvudtaget! Då är det jag som är glömsk. Jag skulle inte bry mig om det inte var för barnbarnets skull. Det enda jag ångrar är att jag skämt bort dem med pengar till hus och sommarstuga. Det var förmodligen urdumt! Jag har också hjälpt dem med en massa praktiska saker, men något tack har jag aldrig fått. Det kan också vara så att jag, som är ordentlig, händig och kompetent, får dem att framstå som de slarvpellar de faktiskt är - vilket jag naturligtvis inte säger! - Har sonen rätt att kritisera mig? Jag kritiserar aldrig någon annan.