Idiot till fästman

Men snälla du, andas djupt och lugna ner dig lite TS. Han är man, män runkar, tittar på porr, kliar sig på pungen, rapar, fiser, ja du vet, det där som hör män till. Det betyder inte att du inte är älskad, att han inte vill ha barn med dig och alla andra tankar som just nu snurrar i ditt huvud. Precis som att han förmodligen inte kan sätta sig in i din situation till 100%, så vet du faktiskt inte vad som snurrar i hans huvud. I ditt liv finns just nu förmodligen inte så mycket mer tankar än barn. Du ser barnvagnar på stan, gravida kvinnor, överallt, var du än går, påminns du om den dagliga kampen att få en liten. Du vet inte hur din man tänker, han tänker förmodligen inte precis som du, även om det garanterat finns en sorg hos honom också över att ni inte lyckas skaffa barn. Vi kvinnor har en förmåga att måla upp barnlöshet som ett världsproblem som ingen annan förstår och ingen annan tycks bry sig om, trots att våra män egentligen bryr sig precis lika mycket som vi, bara det att de är just män, så de sätter inte ord på tankarna och maler de inte om och om igen, på samma sätt som vi gör.

Jag föreslår att du maler lite, gråter lite och tycker synd om dig själv en stund, sedan ber du om ursäkt till din man, som du, förhoppningsvis älskar och inte bara byter ut bara för att han har andra behov än du och pratar ut om saken, talar om för honom att du känner dig bortglömd och mer eller mindre bedragen när han ligger på soffan och porrsurfar. Du kan tom fråga honom varför han väljer hand och dator framför dig. Troligen kommer han inte kunna svara på frågan, men frågan är fri. Du kan dock inte få honom att sluta om han inte själv vill, det är inte bra för ert förhållande framför allt att tvinga någon att sluta med något de inte vill, men kanske han kan få en förståelse för dina tankar och har du tur så låtar han bli, om inte driften är för stor.

Jag var de första åren med min man hysterisk över tanken att han faktiskt kunde vara otrogen och lämna mig. Idag vet jag bättre. Visst, han kan fortfarande vara otrogen och lämna mig, men saken är den, det spelar ingen roll vad jag försöker göra, hur jag än försöker hindra honom, så kommer han vara otrogen ändå om han vill det. Att gå omkring och vara arg över sånt som man inte kan styra, det tar bara onödig energi, så jag har lagt ner det. Visst, det är inte roligt om han väljer en annan, men vad ska jag göra? Än så länge verkar han dock välja mig, trots att jag inte alltid är den roligaste i världen att leva med.

TS, var i barnlöshetsprocessen är ni? Har ni gjort utredning och har ni gjort några IVF försök?

Sorry, mitt fel, men beror mest på att jag är "mitt uppe" i kampen själv (sedan 8 år tillbaka) som barnlös och ville veta om de tagit steget in i IVF-världen än. Vårt liv blev så mycket lättare då, när vi inte behövde ha sex enbart för att bli gravida, utan kunde lägga det åt sidan och leva i nuet och lämna svårigheterna till personalen på IVF-kliniken. Sen att det inte funkat ändå, är en annan femma, men den delen ligger fortfarande på en annan bas, vilket gör att sovrummets njutning enbart består av njutning och inte massa "försök" att bli gravida!

Tycker inte du ska påminna honom om att det är fel på hans säd utan ta hjälp av IVF istället. Han mår kanske jättedåligt av att inte kunna göra dig gravid, även om han inte säger det. I vårt fall visade det sig att det var fel på mina ägg också (kromosomfel). Tänk om jag hade gått och anklagat min man för att inte kunna göra mig gravid och så är det fel på mig också. Du gör inte saken bättre genom att gång på gång tala om för honom att det är fel på honom. Det vet han redan och är inget man glömmer bort så lätt när man försöker skaffa barn.

Då är han inte människa. Jag förutsätter att även du pruttar och rapar, du vet, naturliga gaser som måste ut. HELT säker kan du inte vara att din man inte tittar på porr, om du inte är din man dvs...

Jag förstår det och det går upp och ner för mig också, men jag har lärt mig genom åren att ingenting blir bättre för att jag tar ut min frustration på mitt förhållande.

Vi ska också göra nytt försök i vår, dock med både donerad sperma och ägg (utomlands, är inte lagligt i Sverige). Jag önskar er all lycka till och hoppas för er bådas skull att du lyckas ta ut din frustration på annat än din stackars sambo, för jag tror han mår minst lika dåligt som du gör i denna situation och vem vet, han kanske mår lite bättre om han får dra i snabeln. Jag kan inte tänka mig att era graviditetschanser minskar för att han gör det, allra helst då det bara är några få dagar i månaden som kvinnan kan bli befruktad.

Det var inget jag hann läsa innan jag började skriva.

#101 Eller så är det kanske just precis det vi gör och fattar hur dåligt även mannen mår. Förstå att få veta att man inte kan göra sin kvinna gravid och sen dessutom gång på gång få höra det från sin kvinna och få skulden för det. Tror inte han valde dålig spermaproduktion själv! Och fortfarande, man kan inte bli gravid mer än vid ägglossning, så vad sjutton spelar det för roll vad man gör där emellan?