Har du någonsin sagt upp dig?

Ja, det är klart att jag har sagt upp mig. Det har alltid varit av ganska naturliga och mer eller mindre förväntade orsaker (från chefens håll), som att jag utbildat mig färdigt till det jag egentligen vill jobba med, då jag sagt upp mig från jobbet jag haft under studietiden. Generellt är väl det bästa att säga till i god tid innan man vill sluta. Jag begärde tjänstledigt på halvtid för studier förra året kanske fyra månader innan jag skulle plugga. Det stressade min dåvarande chef en aning, men det var nog p.g.a. att det var så mycket annat på gång på jobbet också.

Jag sade upp mig i från ett jobb i början av oktober förra året. Min chef blev alldeles stum en lång stund. Sen frågade han varför. Han godtog dock anledningen och vi kom överens om ett bra avslut. Jag var lite orolig eftersom jag hade en visstidsanställning, där man egentligen inte fick säga upp sig "i förtid"
Vet inte hur jag ska uppfatta att min tjänst på 90% ersattes av två personer som fick 100 % tillsammans. Mina tidigare kollegor skojar om att det krävdes två män för att klara det jag gjorde ensam tidigare...

Tack för era svar.. jag ska säga upp mig från mitt jobb denna vecka...och nu är livrädd för hur min chef ska reagera.

Tja, det behöver du ju egentligen inte bry dig om. Behver du säga upp dig, har du säkert fullgoda skäl till att göra det.
Jag har sagt upp mig, och det mottogs väl inte så himla väl. Först blev jag utfryst i två månader, då min chef knappt sa att ord till mig. Den sista månaden jag var anställd fick hon nog en liten knäpp, och skällde ut mig inför elever och lärare och förklarade hur illojal och taskig jag var som slutade.

Men det bekom mig inte så mycket. Jag var ju på väg därifrån.

Japp. några gånger. Jag har aldrig funderat nämnvärt över hur chefen ska reagera. Att folk byter jobb lite nu och då borde ju inte komma som en överaskning

Har fullgoda skäl för att säga upp mig..... Tror nog mest att jag skrämmer upp mig själv. Intressant att läsa om hur andra hanterar just detta.

En gång. Det måste man ju göra om man ska byta jobb Chefen blev inte överraskad, dom visste att jag sökt jobbet (hade vik och pendlade 3-4 h per dag, blev visserligen erbjuden fast för att stanna men valde ett vik i utan pendling istället). På nuvarande jobbet sökte jag några andra tjänster medan jag hade vik, dock fick jag dem inte, sen fick jag fast tjänst. Men jag haralltid sagt till chefen när jag har sökt en tjänst, det skulle kännas konstigt att inte göra,det.

Ska prata med chefen om ca 2 timmar...wish me luck!

Ja, det mottogs inte med god min kan man väl säga. När chocken lagt sig började övertalningsförsöken och det slutade med en mycket trevlig avskedsmiddag och fin present.

Jag har sagt upp mig och högsta chefen blev inte så förvånad eftersom jag innan varit hos honom och sagt ett och annat om vad jag tyckte.
Min närmsta chef blev dock väldigt överraskad och ledsen då hon var otroligt nöjd med mig.

Ja jag sa upp mig från en fast tjänst i en annan kommun för att jag hade fått en ny fast tjänst i den kommun där jag bor. Chefen tyckte ju inte det var konstigt eftersom hon förstod att jag ville slippa pendla.

Ja, förutom mina extrajobb ("hej jag ska flytta så jag kan tyvärr inte fortsätta här mer") under studietiden så sa jag upp mig från ett vikariat vilket kändes nervöst, jag fick dåligt samvete för att jag inte fullföljde vicket, men chefen hade inga problem med det, "okej", sa han, "får man fråga vad du fått för jobb? aha, grattis då, tur för dig, otur för oss" och så kom vi överens om ett sista datum (en månads uppsägning).

Vi är inte livegna, livet rullar på och det är aldrig något personligt.

Har sagt upp mig från en fyra års anställning och fick gå på dagen utan uppsägningstid. Det var en oerhörd befrielse och jag har aldrig ångrat mitt beslut. 

Nu är det gjort!! Vilken befrielse!!

Två gånger. Ena eftersom jag inte skulle få någon sommarsemester och resan redan var bokad. Den andra var när det varslades på mitt jobb så var det en ensamstående pappa som var sist in efter mig, så jag sa att jag ville sluta om det gjorde att han fick jobba kvar. På så vis blev jag uppsagd, men på egen begäran då det ser bättre ut med arbetsbrist, än att man bara säger upp sig. Hoppade på universitetsstudier istället och har aldrig ångrat mig.

Vad skönt!