IVF Umeå

Hej,

Min läkare har just skickat in en remiss för landstingsfinansierad IVF i Umeå.

Tyvärr lyckades gyn förstöra mina prover på något sätt, de vet inte vad som har hänt men de gick inte att analysera om jag förstod det rätt. Och dessutom var det de prover som ska tas på dag 2-4, så det är bara att vänta in nästa mens:/

Läkaren skulle iaf prova skicka in remissen och sen komplettera med de andra proverna, så jag hoppas att det går snabbt.

Någon som vet hur länge det brukar ta innan landstinget har "godkänt" remissen?

jag har ingen aning om hur det riktigt går till. Jag trodde remissen skulle skickas direkt till IVF-kliniken Umeå men tydligen var det tvungen att fara en vända genom landstinget först...

Jag vill bara ha ett datum då allt drar igång!! Man blir expert (eller inte)  på att vänta som ofrivilligt barnlös.

Idag har jag äntligen tagit de sista proverna för att läkaren ska kunna skicka in remissen för IVF. Oj vad de tjorvade som om man inte fick nog med väntan. Det blev något fel med mina hormonprover så jag fick vänta en månad till. Dessutom fick jag mens nu i påsk så jag fick ta proverna lite senare (på dag 5 istället för senast dag 4) eftersom det var en massa röda dagar. Hoppas nu verkligen att proverna är okej så att vi kan få ett datum för IVF att se fram emot!

Jag har inte riktigt förstått om man börjar med hela IVF-grejen på en viss dag i cykeln, eller kan man börja när som helst? Har läst på en del men just det har jag inte fått kläm på.

Jag längtar så mycket och har varit väldigt positiv sedan vi fick besked om att få göra IVF, jag vet att det kan bli en lång resa med det också men det känns så skönt att få vila lite från allt det jobbiga som barnlöshet innebär. Det kommer nog bli väldigt tungt om vi inte lyckas med ivfen men det får vi ta då. Nu ska jag tänka positivt. :)

Hoppas så innerligt att vi ska få göra ett försök innan sommaren.

Förstår att det är en jobbig väntan, 3 veckor är ju en hel evighet!! Man får försöka underhålla sig med saker att göra, men svårt det också när man bara kan tänka på en sak. Hoppas att det blir ett plus för dig!

De har inte hittat något "fel" på mig heller förutom att jag har låg ämnesomsättning, men mina värden är bra nu så det skulle inte ha någon påverkan nu sa läkaren. Min sambos spermier är ok också. Så kanske blir det korta för oss också.

Som jag har förstått det är långa protokollet jobbigare att gå igenom? Är det större chans med det långa protokollet eller varför väljer man det? Om jag får välja mellan långa och korta skulle jag alla gånger välja det långa om det ökar mina chanser. Men om de inte hittat något fel kanske det är ungefär lika stor chans att det fungerar både med långa och korta? Men å andra sidan gissar jag att man inte bestämmer sånt själv :)

Så mycket funderingar. Vill bara att tiden ska gå så att vi får lite information.

Jag har också mailat kliniken en gång och fick svar på en gång, man blir så glad av snabb respons:) inte så ofta det händer i allt det här.

Idag ringde de från gyn och ville ha ytterligare ett prov (kliniken som hade efterfrågat det för att ställa oss i kön) Jag har ingen kontakt med kliniken (förutom mailet jag skickade) men gissar att det är så det måste gå till eftersom vi ska få det finansierat..

Men iaf så ringde gyn idag och jag fick komma direkt och lämna ett blodprov, vet inte vad de kallade det men hon pratade om äggreserv.. och att det inte alltid är de proverna tas men inte heller helt ovanligt. Någon som vet vad det var för prov och varför jag var tvungen ta det innan de kunde göra något mer (skriva upp oss i kön antar jag)? Jag frågade men hon som tog proverna visste inte riktigt, hon sa att det kunde vara något av de andra proverna som var lite sämre och att vi därför fick komplettera med det här.

Jag har varit så glad och hoppfull sista månaderna så det här var som en smäll i ansiktet, vill bara ha en tid nu för att liksom komma till nästa steg, nu står vi bara på samma ställe och det känns som att ingenting händer. Påbörjade utredningen för 2 år sen och har försökt skaffa barn i 3 år. Nu tycker jag att det är dags att vi får prova ivf. Vill inte ens tänka på att det inte skulle fungera... stay positive...

Jag är också 30 år (fyller 31 i år) och har också försökt i 3 år denna månad. När jag tänker 3 år så får jag lite panik, 3 år!!

Jag har varit stressad över min ålder (även om jag vet att jag i sammanhanget inte är "gammal") Min stress handlade om att jag vill ha flera barn och gärna ett par år mellan, och vill heller inte skaffa barn för sent, så det har inte riktigt gått ihop i mitt huvud. Men stressen över det har släppt, jag har väl insett att 30 egentligen inte är någon jättehög ålder och förhoppningvis löser sig allt. Kommer nog vara tungt om inte ivf fungerar, orolig.

Okej, det kan det ha varit. Då får vi hoppas på goda chanser för oss båda.

Det skulle ta ett tag innan vi fick svar eftersom det skulle skickas till karolinska. Tur jag åker bort en vecka nu så blir väntan inte lika segdragen..

Förstår stressen över åren som går, kanske tur att man från början inte visste hur lång tid det skulle ta, hade aldrig trott att jag skulle klara det jag hittills gått igenom.

Jippi! idag ringde de från kliniken och bokade in ett första möte!! 28 maj! Då får vi ett datum för när vi kan sätta igång.

Någon som vet hur lång väntetid det kan vara? Kan jag hålla mina förhoppningar uppe om att vi ska få göra vår första IVF innan sommaren eller är det mer troligt att det blir till hösten?

Sååå glad att det äntligen drar igång :D

Pommac1: Håller tummarna, hoppas det går vägen den här gången.

Har du alltså 3 landstingsfinansierade försök eller räknades inte förra när det inte blev befruktat? Jag har för mig att vi bara kommer att få två finansierade försök.

Jag lyckades få en tid två dagar tidigare än planerat för första mötet, det är den dagen jag beräknas få mens. Nu finns det en liten chans att vi hinner innan sommaren. Ska inte hoppas allt för mycket men hon sa att det eventuellt skulle hinnas.

Får nypa fast vid det hoppet ett tag och försöka att inte bli allt för besviken om det blir till hösten istället. Då har jag iaf gjort vad jag kunnat för att skynda på processen :)

Vi står även på väntelista ifall någon skulle hoppa av i veckan. Det är såna här gånger man är tacksam att vi båda har så flexibla jobb att vi kan hoppa på ett sånt erbjudande även om vi har 20 mil att köra.

Jag har ingen koll på vad Menopur och allt det andra som ni pratar om är, men snar blir jag nog väl insatt i det också :P

Jag bryter ihop! Ingen har sagt till mig att man får blir gravid tidigast 3 månader efter rubella-vaccin. Vi hade fått indikationer på att vi skulle få börja innan sommaren. Men nu sket sig allt för att jag måste ta vaccinet. Förstår inte att så mkt kan gå fel.

Vet sen 1 månad tillbaka att jag skulle ta vaccinet men ingen sa att det är bra om jag tar den så snabbt som.möjligt för att detvar tvungen gå 3 månader.

Jag blir galen, upplever alla att man får käppar i hjulet hela tiden? De har tagit fel prover flera gånger massa andra smågrejer, fel information osv. Jag är väldigt tolerant och förstår att alla kan göra fel men nu är jag less på alla bakslag. Jag vill bara ha en familj, hur svårt ska det vara :(

Nu är det min tur att dra igång hela den här karusellen. Väntar på mens och då börjar jag med sprutorna. Men min kropp spelar mig ett spratt, är på dag 29 idag och väntade mensen redan igår eller förrgår. Den har i princip aldrig varit sen förut men det känns ju väldigt konstigt om jag helt plötsligt skulle vara gravid.

Jag har varit ganska spänd inför mötet på kliniken (var där igår) så det kan ju vara det. Var helt inställd på att vi skulle få börja efter sommaruppehållet så jag var rätt besviken över det. Men när vi pratade med läkaren sa han att vi kunde sätta igång på en gång eftersom jag snart skulle ha mens. Jippi!

Anledningen till att jag tänkte att vi skulle få vänta var att jag hade hört att det var krav på att man var tvungen att vara immun mot röda hund, vilket jag inte är. Och man får inte bli gravid inom 3 månader efter vaccinationen.

Jag är lite orolig att det är dumt att inte ta vaccinationen, men läkaren sa att det bara är de första 3 månaderna som det är en risk för barnet om jag skulle få det, och om vi skulle höra att någon har röda hund kunde vi bara hålla oss borta från den personen. Hade jag blivit gravid på naturlig väg så hade jag ju inte ens vetat att jag inte var immun. Någon annan som varit i samma situation, vaccination/inte vaccination?

Har hämtat ut sprutorna och allt så de ligger bara och väntar. Känner en liiiiten antydan till att mensen är på väg... men vi får väl se vad som händer.

Pommes: min läkare sa att det var på gång men ingen regeländring ännu lät det som. Han pratade om norrland men det borde väl gälla samma för hela norrland ?

Stoooort Grattis!! :)