IVF Umeå

Hej alla!
Har precis upptäckt denna tråd. Gör vårt andra ivf-försök på Umeåkliniken just nu. Ska börja med Menopur ikväll. Hade Gonal-F i höstas. Det resulterade i graviditet ... samt missfall i v10. Upptiningen av två embryon i april gick inte alls. Så nu har jag sprayat Synarel sedan mitten på juli.

Ska försöka vara lite aktiv här i tråden nu - eftersom jag verkligen behöver veta att det finns framgångssagor inom ivf....

Halloj!
Kul att läsa att fler är i samma fas . Vi gjorde äggplock idag. Jämfört med förra gången (gonal-F) så kändes kuren med Menopur såå mycket bättre. Inte lika "ont" under tillväxt. Dessutom verkar äggen förhoppningsvis fått bättre kvalitet, även om de blev färre denna gång. Förra gången blev det 17 äggblåsor, idag plockades 12 st. Själva plocket gick också mycket bättre och var (om möjligt) aningen behagligare. Det gick fort och smidigt, behövde bara bedövning en gång. Förra gången krävdes det två rundor med bedövning och plocket tog mycket längre. Idag åkte jag hem efter cirka en timme. Hemma har det visserligen varit lugnt och nu är jag ganska spak...hejja alvedon !
Kram på er och keep on going!

Nu har vi gjort återförandet. Och det blev en liten överraskning...
Resultat från äggplocket hade de delat upp i två högar. I den ena högen fick simmarna sköta sig själv. I den andra högen fick simmarna hjälp hela vägen in. Överraskningsmomentet var att labpersonalen föreslog att vi sätter in två embryon - det bästa från vardera hög. Vår läkare hade inte hunnit prata med oss om det, så det blev ett snabbt beslut just innan återföringen. Så nu dunar helt plötsligt två embryon i mig. Med missfall nära i minnet (pessimistiskt, jag vet), så anstränger jag mig till det yttersta att inte dra upp förväntan till högsta läget. Men det är sååå svårt..... 

Tack, idag - och hittills borde jag nog skriva - känns det bra. Ja, verkligen kul att vara på gång. Men det är nervigt nu. Förra mf kom i v 6-7, men upptäcktes först i v10. Och gången före det blev det mf i v10. Har nerverna på helspänn.
 Hoppas att sprutorna går bra för dig.

Stargazers: vad roligt med ett positivt test. Jag fortsätter att hålla tummarna. Vi borde för övrigt vara ganska nära i tid? Vår dag1 är den 22 augusti.

Pommac1: Jo, jag känner ganska mycket spänningar i brösten. Ibland lite ont i magen. Men annars ganska lugnt.
Stargazers: Vad kul att vi är synkade. Tummar hålls!

Fick dock dåligt besked igår med snigelpost. Ingen av embryona klarade nerfrysning. Blev lätt deprimerad av insikten som följde av informationen. Nu finns två frön i mig - men orkar inte de, så är vi tillbaka på ruta minus femtioelva igen Och de två kommande veckorna har för mig varit veckor då mf förmodligen hänt. Nu borde jag nog bara ligga still hemma och uggla. Inte säkert att ens det hjälper när embryona är svagare än svagas tydligen....

Pommac1: Lycka till med ruvningen. Jag förstår att det måste låta förvirrande när de säger olika saker om embryonas kvalitet. De delade äggen i två "skålar" för oss och satte sedan in ett embryon från vardera skål. Men vi fick egentligen aldrig höra mer om deras kvalitet än att de var "de bästa embryot i vardera skål" som de satt in. Fråga när ju då hur bra kvalitet det egentligen var över huvud taget - bäst i klassen, men hur bra är klassen??? När sedan inget klarade sig vidare till frysningen så börjar man ju undra. 

Stargazers: Hur går det för dig?

Här går det ok. Plussade i fredags så det kanske finns minst ett embryo där inne. Men jag är jättejättenervös för nu börjar veckorna då jag tidigare fått missfall. Tar folsyra som vanligt, men även lagt till ACO Gravid för säkerhets skull - det vitamintillskottet har jag aldrig tagit förr. I övrigt går jag som på nålar. Vågar inte cykla till jobbet, promenerar ingenting. Springer eller simmar definitivt inte! Detta fastän jag vet att lite rörelse är att föredra... tror jag. Men jag vågar inte. Ska på UL först v41, det är ju en evighet tills dess. Tänker att det är nu risken för missfall är som störst, borde inte UL komma aningen tidigare än v8-9?

Pommac1: vad tråkigt att det inte gick att frysa ner något. Precis det hände för oss för några veckor sedan. Det känns så definitivt med ett sådant besked. Plötsligt står allt hopp till embryona som sattes in vid återförandet. Är man inte ett nervvrak innan, så blir man det (iaf jag...).

Stargazers: Tack, ja det var jättekul att plussa. Ok, så ni har också UL v8+3, precis som vi. Men ni ligger en kalendervecka före oss. IVF är ju egentligen bara en enda låååång väntan. Att förhålla sig till det kräver sin kvinna - för det kan ju verkligen vara värt varenda minut om allt vill sig väl! Men jag måste säga att mitt tålamod tryter - jag vill ha oktober nu, så jag får göra UL!!!

Mrs.W - Givetvis får du hoppa in. Jätteledsamt att läsa om att ert första försök misslyckades. Så var det för mig med (är inne på försök #2 nu).

Mama5 - Oj, vad många sprutor det blir för dig. Är det första försöket, eller har du provat sprutor och "vant dig" med att ta dem? Om det nu är möjligt...

Bolih84 - Lycka till med ÄP på fredag!

Pommac1 - Visst är det nervöst de där dagarna innan testdag?! Så nervöst att hälften vore nog, kan jag tycka.

Stargazers - Hur går det för dig? Inte länge kvar tills UL, eller hur?

Vi är just nu inne i den period på ca 3v då vi tidigare fått missfall. Jag blir så nervig över varje litet tecken som kroppen ger. Trötthet och ömma bröst har jag, men jag har inte haft något illamående på 4-5 dagar. Det har gjort mig nervös och ängslig. Graviditet utan illamående har jag inte hört talas om. Men nu vid lunch kom det en släng som fortfarande sitter kvar. Man får vara glad för det lilla, men jag vågar inte ta ut något ännu. Vi har UL om 2v, känns som en evighet. Var nära att göra UL imorgon på privat klinik för att slippa gå med ovisshet om ett eventuellt fördröjt missfall, men barnmorskan blev sjuk. Så nu är det nog bara att vänta till 5/10.....

Pommac1: Vad tråkigt att höra att du blöder. Hoppas att det är lutinusen som är boven. En vän blödde under den första tiden men graviditeten fortsatte. Jag håller tummar!!!

Stargazers: Jag mår ganska bra och det är ju inte bra, tror jag. Dåligt med illamående, tröttheten har försvunnit och brösten ömmar inte lika mycket som i början. Magen är däremot svullen - inga byxor passar. Men negativa jag tänker att det kan bli så även vid ett fördröjt missfall. Hur går det för dig, har ni gjort UL:et nu? Jag är så grymt nervös inför måndag, vad kommer vi att få se? En tom svullen livmoder, eller liv och rörelse - ett eller två hjärtan? Jag lär nog gråta vilket som.....

Imorgon är det dags för ultraljud. Har väntat sedan 11 september. Jag har varit ledsen, glad, nervös, spänd, tom, förväntansfull...nu återstår bara verkligheten imorgon. Det är knappt att jag tror det är sant - ultraljud imorgon.

Måndagen kan bli himmelsk eller hemsk. Snälla, håll en tumme...

Tack för ert hållande av tummar och tår. Tyvärr har kroppen fortsatt att producera graviditetshormon utan att embryona orkat växa. De där små säckarna som fostren skulle bo i, var tomma. Eller rättare sagt - det fanns bara en blåsa men där var bara vätska, inget 8v-embryo. Och runt blåsan fanns den tjocka hinnan som sänder ut graviditetshormonet. Därför reagerar min kropp åter igen som att jag vore gravid. Det är så sjukt att ens egen kropp inte själv kan avbryta och bara acceptera faktum.... 

Nu väntar jag på samtal från kvinnokliniken. Det känns som den största pärsen, att sitta där i väntrummet bland höggravida och nyblivna mammor. De har inte något annat väntrum för oss som  får missfall. Ingen special treatment, där vi slussas bort från stora magar och gulliga bebisar. Nejnej, rub it in my face - låt mig få se vad jag än en gång går miste om!!! Och bara tanken får mig att må illa nu: jag går dit för att få piller så att jag inte är gravid längre. Hatar IFV-livet!!!

Hej, jag har varit lite "off" sedan förra veckan och inte var in här på sidan något alls. Tack för ert stöd efter mitt senaste inlägg just efter ultraljudet. Vet inte hur jag genomlevde förra veckan, men i fredags startades missfallet igång. Tyvärr blev även en av våra två kissekatterna sjuka och går just nu på antibiotika. Det verkar hjälpa föga, så i morgon kommer veterinären att rekommendera oss att låta henne somna in. Allt jobbigt på en gång...

Igår gjorde jag en sak som är väldigt olikt mig; jag skrev på fb om våra försök att bli föräldrar. Men jag skrev även om den sorg som följer med alla försök. Det var ohyggligt jobbigt att skriva, men ett måste för att kunna fortsätta leva. Vi bor nämligen i ett barnrikt, nybyggt område. Våra grannar (och även andra) hade anat att något var galet. Men nu vet de och förstår förhoppningsvis vår situation lite bättre. Skönt att slippa berätta samma sorgsna sak femtielva gånger. Sedan var det skönt att faktiskt berätta - så att folk förstår att det inte alltid är en dans på rosor att bli gravid. Jag ska blogga om detta mer framåt hösten. Då hoppas jag att de förstår ännu mer vad jag menar, alla de steg vi (i detta forum) måste gå igenom för att bli föräldrar jämfört med de som "vips, vops" blir gravida. Utan att för den skull låta missunnsam, såklart. 

Nu väntar en missfallsutredning (som landstinget Västerbotten inte alls verkar vara så himla engagerad att göra) för oss om tre månader. Sedan får vi se vart vi hamnar.

Kram och lycka till allihopa! Jag tänker på er och håller tummarna!