• sextiotalist

    Vad gör man när barnen flyttar hemifrån? :-(

    Jag kommer vara en bit över 50, sambon kommer nog närma sig 60 när tonåringen flyttar hemifrån. Då ser jag fram mot att inte behöva laga middag på kvällarna, inte tjata om läxor, vi kommer ha större frihet. Nu har jag levt själv i över 10 år innan jag träffade sambon, så jag har inga problem med sysselsättningen. Sambons ex flyttade till mindre direkt och började leva ett helt annat liv, när den yngsta flyttade ut. Då var hon 45+

  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-03-13 08:07:18 följande:
    Så går det när man hela barnets liv anser att barnet alltid är nr 1.Jag älskar mina barn och skulle göra allt för dom.Men jag vill fortfarande ha mitt liv och mina intressen.När våra barn flyttar funderar vi på att sälja hus och bilar och köpa ett litet torp och en husbil och åka dit näsan pekar.Gör vi inte det har vi 100 idéer om hur hus och trädgård ska göras om, sen kommer vi resa mer och bara ägna oss åt varandra. 

    Har en gammal kompis som lever på det sättet, alla barnen är utflugna, men behåller sin stora lägenhet, som hon inte har råd med, för att barnen alltid skall känna sig hemma. Hon går på knäna ekonomiskt för detta, har inte råd att göra någonting. Om man bara yppar att hon kanske skulle flytta mindre och billigare för att kunna göra något annat, då blir hon direkt defensiv. Det äldsta barn är över 30, det yngsta är närmare 25. Hon lever genom barnen och har inget annat liv.
Svar på tråden Vad gör man när barnen flyttar hemifrån? :-(