Jag har svårt att hitta ny anställning nu eftersom jag blir LAS:ad till sommaren. Upplever det som att arbetsgivare drar sig för att anställa mig. jag är så ledsen, jag vill så gärna ha ett jobb. det har gått rätt bra hittills men varje jobb har varit strävsamma att få..nu blir jag "LAS:ad" i sommar och det känns som om ingen vill ha en för det...:(
jag bara gråter och gråter. Funderar på att skola om mig men vet inte till vad.....:(
vad är lasad?
LAS, att är man 2 år under samma arbetsgivare så ska man typ vidare anställas enligt lag. Men hur arbetsgivare vill tvingas anställa på oviss framtid? Kan t.e.x inte söka vikariat för enligt denna lag ska jag antingen erbjudas tillsvidare anställning eller också fast anställning...
jag mår asdåligt och tanken på att omskola mig lockar inte alls..men vad fan ska man göra?
.
.
Hej TS
Förstår precis hur du känner, är själv mammaledig som slutar i maj och måste hitta jobb. Är ssk men pga att jag är ensamstående på heltid kan jag bara jobba dagtid, och det är fel tid i mitt yrke känns det som. Jag ansöker om alla slags jobb, men det är inte så lätt. Så jag förstår din oro inför framtiden.
Morsan har lite samma problem som du. Hon är ekonom men pga språket så jobbar hon som timvikarier inom hemtjänsten. Eftersom alla inom omsorg behöver ha utbildning, så pluggar hon nu med sina 55 år till undersköterska och blir klar i Maj. Regeln var att om man fått ihop ett visst antal timmar under 2 år så garanteras en tillsvidareanställning och morsan är såååååå nära.
Men nu så plötsligt ändrades regeln, att man ska ha ännu mer timmar, som man dessutom har gjort åt en som har anställning (alltså extratimmarna räknas inte längre) och det inom 5 år. Morsan vet aldrig om hon har jobb imorgon och var sååå nära en anställning. Nu kastas allt hopp omkull igen.
Så morsan bestämde sig för att leta annat jobb, MEN om hon nekar ett jobb inom kommunen pga för långt jobbväg, fel tider (hon är oxå ensamstående) mm, så nollställs timmarna hon sammlade. Om hon tar ett sommarvikariat inom landstinget, är risken stor att hon inte får komma tillbaka.
Jag tycker så synd om henne och jag tycker att systemet dem har här är helt sjukt. Det finns studier att mer och mer folk blir sjuka pga denna påfrestningen, att vara utsatt för en sån osökerhet och ångest inför framtiden, leder till större kostnader för landet pga alla sjukskrivningar. det måste ändras.
förstår jag dig rätt att du har ett vik och får fast till sommarn för du då jobbat två år där? men inte vill det...?
för om det e så e det ju bara att inte nämna att du ska bli fast på det jobb du har nu utan bara säga att du har ett vik
Ts, nu kanske detta inte är någon tröst för dig, men jag är 36 år och har aldrig haft en tillsvidareanställning. Men jag har heller aldrig varit arbetslös längre än 1 månad.
Jag har jobbat i mediabranschen de senaste 15 åren och där finns det inte speciellt många "fasta jobb" utan man jobbar sina 11 månader, blir utlasad och går vidare till nästa arbetsgivare. Efter 2 år i karantän kan man komma tillbaka och göra 11 månader igen.
Jag har anpassat mig efter detta och tycker nu det är kul att slippa jobba så länge på varje jobb. Jag ger 100 procent när jag är där och sen byter jag till något annat. Omväxling förnöjer.
Så försök att se fördelarna och till slut kommer du säkert att få en tillsvidareanställning du också.