Ny som har en hemlig älskare/älskarinna - hur började det?

Det där låter ju  inte så kul, jag har varit otrogen, haft älskarinnor, men de har fått veta läget, så att de själva fått göra valet, vill inte lura någon att begå något som är emot deras moraliska principer.

Nej den diskussionen får man ju alltid givetvis. Jag tänker inte redogöra för hela situationen, men i korthet så här, jag mår dåligt av att var utan sex under långa perioder, så valet var skilsmässa, eller ordna sex på annat håll. Nu fanns det en del anledningar att faktiskt försöka hålla ihop familjen, så jag valde otrohet under några perioder. Inte för att det är särskilt kul, jag får dåligt samvete. Funkar sexet hemma så avstår jag.

Dömer inte andra, och tar inte skit för mina val som varit genomtänkta även om de för många säkert är moraliskt tvivelaktiga. I min ungdom var jag själv stark emot otrohet, och jag kan inte säga att jag förespråkar det nu heller, men jag kan också konstatera att livet inte alltid är enkelt, allt är inte svart och vitt, det finns en hel del gråa toner också att hantera......

Och däri ligger ofta problemet. "JAG förstår inte att sex är så viktigt. JAG tycker det räcker med närhet utan sex". Det är inte bristen i sig utan oförståelsen att brist på sexuell njutning är något man ka må mycket dåligt av. Att man blir nästan förlöjligad för att man är kåt och vill älska med sin partner. Flera här på FL (ni vet själva vilka ni är) verkar nästan stolta över att "JAG klarar mig minsann utan sex". Som att ni vore bättre människor.

Inte bara att man inte får utlopp för ett behov, man blir också nedtryckt mentalt eftersom den andre inte vill låtsas om att det är ett problem. Man säger att man ska kommunicera, men om den andre inte ens vill diskutera sex eftersom det är besvärligt så väljer man at tiga.

Sedan hittar man nån som faktiskt VILL samma saker. Ge och få njutning. Man får en bekräftelse som saknas hemma. Inget försvar men jag tror att andelen otrogna som samtidigt är lyckliga i sin relation är ganska få.

För egen del? Tja, som de flesta andra. Inget sex, ingen vilja att prata om det. Hittade en kvinna som är kåt jämt. Träffats två gånger utan sex, bara oralsex men det kommer bli mer.

Det var inte riktat mot dig det där med "bättre människor". Ber om ursäkt om du uppfattade det så. Däremot om man kollar många trådar i forumen "Minskad lust" och "När man inte vill" så kan man förstå att andemeningen är sådan om man läser lite mellan raderna. Det är oftast mer ok att tycka att sex inte är viktigt än att t ex närhet och romantik. "Var romantisk mot din [kvinna] så är chansen större att du får sex". Resonemanget funkar oftast inte åt andra hållet. "Var mer sexuell så är chansen större att du får romantik".

Jag försökte med ett liknande resonemang mot min partner men det gick inte hem riktigt. Det blir lite dubbelmoraliskt tycker jag. Det är ok för henne att vara ledsen för att jag inte kramar och pussar henne så ofta. Men det är INTE lika ok för mig att vara ledsen för att hon inte vill tillfredsställa mig sexuellt (eller bli tillfredsställd av mig). Då är jag bara en kåtbock som tänker med kuken.

Vi har blivit itutade att "förhållanden är så mycket mer än bara sex". Många verkar vilja tolka det som att sex är nåt man inte behöver jobba på. "Vill han knulla mer är det hans problem." (Ett direkt citat ur en annan tråd på FL). Det visar på hur oviktigt sex är och att det fortfarande är "fult" att vara kåt.

Detta är inget försvar, men en anledning till att en situation leder till en fullbordad otrohet.

Visst är det jobbig, men det blir inte bättre av att man inte låtsas om att det är ett problem.

Långsiktigt finns det ingen lösning som jag ser det. P g a praktiska skäl kan vi inte separera just nu.

Vi gick till rådgivning eftersom jag (kvinna) ville ha närhet och sex. Psykologen tittade på mig och förklarade att det brukar vara mannen som klagar på bristande sex. Jag kände mig förnedrad och sexgalen. Min man sa ingenting men vi gick inte dit fler gånger. Vi har inte älskat sedan flera år. Men jag längtar efter sexuell bekräftelse, helst av honom men i brist på det har jag haft älskare. Otroliga älskare, men jag längtar efter den mentala orgasmen där min man och jag älskar. Behöver inte vara det bästa sexet.

Nej, det kommer nog inte hålla till sommaren.

Spännande och givande? Inte direkt. Det är spännande första gången. Ungefär som första dejten fast man vet att det blir sex. Samtidigt känns det ju fel så det är svårt att beskriva. Tycker absolut inte att spänningen och risken att bli avslöjad är nåt positivt.

Förklarar????

Sedan många år är det jag som tagit initativet och han har tidigare kanske smekt mig men sällan kommit in i mig. Jag märker att han inte njuter och det är oerhört förnedrande att vilja älska med någon som inte vill och inte njuter.

För egen del är det så att jag först genom att ha haft älskare inser hur underbart och fantastiskt bra sex kan vara.

Jo jag har frågat varför han inte vill och om han vill skiljas men han svarar undvikande på varför inte lusten till mig finns och skiljas vill han absolut inte.