Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?
Bara läst TS.
För inte så länge sedan levde jag, min sambo och sonen på försörjnings stöd. Och det var alltid svårt att få pengarna att räcka till.
Vår hyra ligger på 5900, en trea. Vilket vi behöver då sonen är i den ålder då han har vänner som övernattar. Soc godkände 5000kr i hyra. Vår el ligger på ca 800-900/månad, soc godkänner 500 i el. Vi har endast mobiler, kostar ca 400/månad soc godkänner 500. Internet ca 300/månad, där har inte soc någon spalt. Vår hemförsäkring och barnförsäkring var för dyr så den godkände dem inte alls. Ca 180kr/månad sammanlagt. osv.. Sen har sonen Adhd, vilket gör att han är lite mer oförsiktig än andra barn, han har tex en tendens att klara ha sönder kläder, skor och leksaker i en ilfart. Han har även haft sönder glas, tallrikar, dvd skivor, dvd spelare, tv, sterio osv.. Han hade enkopres, vilket gjorde så han bajsade på sig. Vilket resulterade i MYCKET köp av kalsonger. Så efter att ha räknat på detta, endast saker som blir förstörda och hans medicin så ligger hans kostnad på ca 3000kr/månad.
Normen låg på ca 7000-8000kr/månad efter hyra och el var betald. Med dessa 7-8000kr skulle då alla andra räkningar betalas, mat, hygien, hemförsäkring, barnförsäkring osv.. + att sonens ÖVRIGA kostnad var/är uppe i 3000kr/månad..
Ja, vi var fattiga! Vi tog oss igenom kanske halva månaderna. Vi lånade pengar både här och där.. Vi blev skuldsatta, inkasso och kronofogden.. Som vi inte kan betala av då vi idag inte har mer än 2-3000kr över norm. Men idag är vi nästan rika jämfört med vad vi var då...
MEN vi skickade ALLTID med sonen frukt till skolan, varje dag.. Vi skickade ALLTID med fika de dagar de skulle ut i skogen, på badhus ol.. Han har gått på ALLA discon, han har spelat både fotboll och innebandy..
På något vis har vi klarat det, men att det slutade med massa skulder det kommer vi inte undan..
Jag skulle gjort vad som helst för att vi sluppit leva på soc.. Vad som helst.. Men gjort är gjort.. Och jag hoppas verkligen att vi ALDRIG blir tvungna att leva så igen...