Anonym (vakna!) skrev 2012-03-17 20:12:12 följande:
För rika länder som Sverige talar man istället vanligen om relativ fattigdom. Fast på officiell svenska kallas det förstås inte fattigdom. Såhär skriver regeringen i budgetpropositionen 2010: “Vad som avses med låg ekonomisk standard är dock inte självklart och utvecklingen beror därför i stor utsträckning på hur gruppen definieras. Det vanligaste sättet är att sätta en inkomstgräns och betrakta alla som hamnar under denna gräns som låginkomsthushåll.”
I budgetpropositionen sätts denna gräns för “låg ekonomisk standard” till 60 procent av medianinkomsten. Att definiera fattigdomsgränsen på det sättet innebär att den kommer att variera med den ekonomiska utvecklingen. När medianinkomsten stiger så kommer även låginkomstgränsen att röra sig uppåt.
Regeringens fattigdomsgräns motsvarar 9 535 kronor i månaden i disponibel inkomst (beräknat på
detta). Med denna definition hade enligt regeringen drygt 12 procent av Sveriges befolkning en “låg ekonomisk standard” år 2007. 1991 var motsvarande andel 7,5 procent. Fram till 2006 steg andelen fattiga till ca 10 procent, för att sedan – på ett enda år – göra ett skutt upp till 12,2 procent. Regeringen spår dessutom att andelen har fortsatt att öka under mandatperioden, så att den nu bör ligga på ca 13 procent.
Och det är det som gör att ett antal barn i varje klass känner sig som annorlunda och utanför de övriga barnen i klassen/skolan.
Sedan undras det i rubriker och från regeringshåll varför barn och ungdomars psykiska hälsa försämrats, varför studieresultaten försämras, varför den vuxna befolkningens psykiska ohälsa och stressrelaterade ohälsa ökar.
Det är ett faktum att negativ stress inte är bra ut hälsosynpunkt förutom psykisk ohälsa ökar även fysiska problem som tex hjärt-och kärlsjukdomar. Inte så mycket som är så negativt stressande som att inte veta hur pengarna ska räcka till.
pappan kunde inte bidra heller.