Min pappa misshandlar min mamma psykiskt!

Du kan ju ta upp de du uppmärksammat och att du inte tycker att de verkar hälsosamt för någon av er! Och stå på dig. Till slut kommer din mamma då finna styrka och säga ifrån

Tycker du ska prata med din mamma själv utan din pappa och fråga henne hur hon mår och upplever hennes och pappas förhållande. Vill din mamma skilja sig tycker jag att du ska stötta henne i det beslutet. Finnas där för henne. Det är inte kul att se sin pappa göra sådant mot sin mamma.. Lycka till

Tror inte det går att göra så mkt.. din mamma måste själv vilja och våga om hon skulle känna så.. visst kan du prata med dom men det är ändå dom två som får göra något i slutändan om dom inte trivs med varann. Tror inte man kan påverka speciellt mkt.

Låter som han är psykopat,du måste göra något åt det för om det går åt fel håll så kommer du ta på dig kulmen för att du inte gjort tillräckligt och hon måste också göra något åt saken,för att inte gå ner helt i en deppression

hej, kände att jag ville skriva eftersom det är precis likadant med mina föräldrar, och det gör mig skitledsen verkligen.

Jag märkte inte av detta beteende från min pappas sida när jag var yngre, men enligt mamma har han alltid varit sån. Och det blev klart även för mig och mina syskon att han har problem när jag gick sista året på gymnasiet. Han anklagar henne hela tiden, blir fullständigt galen om hon pratar med någon som han inte känner, tränar, träffar kompisar.. en morgon vaknade jag av att jag hörde skrik från övervåningen och att min lillebror grät.. då hade pappa sett att mamma hade pratat i telefon med någon i 4 (!!!!!!!!!!!!!) minuter och hade blivit så arg att han sparkat henne. Jag vet att min mamma aldrig skulle göra något, men han e som han e. Jag gick hem tidigt från skolan den dan för att va säker på att han inte kom hem från jobbet när vi barn inte var hemma och var dum mot henne.. men det var bara hon där och hon bara satt och grät, och berättade lite om hur det var. Såna här bråk händer relativt ofta. Det gör så jävla ont att se sin förälder så där.. och jag vet att han tex har rivit sönder hennes tröja i höstas. Förutom det är det inget fysiskt våld, men jag oroar mig ofta över detta när jag bor hemifrån och känner mig misstänksam mot min pappa vilket inte e kul.

Du kan nog inte göra så mycket egentligen, men min mamma gick i terapi och har blivit mer självsäker av det säger hon, och står upp mer för sig själv. Jag satte mig ner med min pappa en gång efter han hade fått ett utbrott, spände ögonen i honom och sa att han borde sluta eftersom han beter sig precis som det typ av man han själv har varnat mig för. Visa att du förstår vad han gör, och att det inte e ok.
kram!

Jag har skiljt mig från mina barns pappa. I våran familj var min dåvarande man precis sådär. Jag fick aldrig göra någonting, inte ens hälsa på en kompis utanatt barnen skulle med. Om jag var på affären utan barnen så tyckte han att det tog för lång tid och ringde och skällde som en galning så att jag lämnade varorna och lade benen på ryggen och sprang hem, om telefonen ringde så blev han sur och ville inte att jag skulle svara. Jag fick aldrig gå på gym eller kvällspromender utan att han ringde de få gånger jag var iväg. Mina två barn såg hur dåligt jag mådde och blev också extremt olyckliga. Nu är vi äntligen skillda och jag "får" leva igen.

Dina föräldrar har ju levt i denna miljö länge. Ibland skiljer sig många efter att barnen blivit stora och flyttat hemifrån. Måste vara svårare när man levt i psykisk misshandel länge så att det till slut blivit en vana. Du måste nog hjälpa din mamma att komma ifrån. Hon har säkert lidit tillräckligt. Det finns väl inget som håller henne kvar längre ?